Tjejkompisen
Måste bara få skriva av mig!
Jag har så väldigt svårt för en tjejkompis till min m2b. Har haft det sedan dag ett.
Jag har svårt för hennes personlighet. Hennes sätt att "vara rak och ärlig" (enligt henne själv) men som jag uppfattar som allt annat än rak och ärlig utan snarare oförskämt och ytligt med brister i social koder/regler!
Allt om alla ska kommenteras och diskuteras och rynkas på pannan för. ("Vad gör den med den" och "vem tror den att den är", "vad är det för kläder h*n bär" osv). Så där började mitt möte med denna tjej (och jag måste få säga det; då är hon inte själv den mest trendmedvetna eller perfekta tjejen själv!).
Efter att hon halft tjatat ihjäl min m2b att hon så gärna vill träffa mig, så var första mötet inte bestående av "hur trivs du här", "hur trivs du med jobb", "vad roligt att äntligen träffa dig" (kan tilläggas att jag flyttat hit nyligen och har därför nyligen träffat henne), utan snarare en diskussion med sin man och min m2b om varför den är si och den andre är så, varför min m2b umgås med den eller den osv. Varpå min m2b vid något tillfälle säger till henne att sluta vara så himla ytlig och menar på att det finns annat i livet att diskutera!
Hur som helst, så har mina få möten med henne varit så här. Och jag känner att jag f*n inte är på den nivån. Vi är inte 18 år gamla längre. Det är inte livets höjdpunkt att diskutera andra (som man knappt ens känner dessutom). Min m2b insåg direkt (utan att jag sa något) att vi två inte skulle bli några bästisar direkt ("ja, hon kan vara lite speciell, men hon har inget ont i sig...men jag förstår om du kände att hon var för mkt").
Tycker att det är riktigt illa att jag under mitt första möte med människan måste ställa mig upp fälla en kommentar om hur hon talar till både sin och min egen man, och poängtera att jag är lycklig att jag iaf kommer leva mitt liv med en godhjärtad människa som ser insidan av en person och inte utsidan eller en persons status (och vad denne i sin tur kan erbjuda honom i utbyte!) för att sedan ursäkta mig och gå på toa för att andas några djupa andetag!
Turligt nog är hennes man iaf mer social kompetent än vad hon är, och därför går det också att umgås med henne under korta stunder! Men det är verkligen en väldigt reserverad person hon får möta (mig då), som förmodligen tydligt visar att jag inte vill vara där!
Jag försöker verkligen för min m2bs skull att inte dra mig undan allt för mkt! Men det kryper i hela mig när jag tänker på henne (och att hon kommer närvara på vårt bröllop!!!!!!!).
Ville mest skriva av mig! Men är det någon som känner igen sig?!
