Många säger ju att dom klassiska ringarna fungerar och att kör man något annorlunda så kommer man tröttna på det.
Färgade stenar är något jag hör man tröttnar på och raka skenor verkar heller inte vara ett bra val när det kommer till det. utan det ska vara klassiskt.
Men då undrar jag, vad tycker ni om mina ringar jag som går emot allt klassiskt?
Jag tror inte att man tröttnar på något man förknippar med en väldigt positiv händelse. Visst, om tjugo år kommer vi säkert allihop att le åt de val av kläder, frisyrer och dukningar som var poppis just detta år men....det är fortfarande ett glatt och fint minne.
Det jag tror att man tröttnar på är saker som inte är representativa för vem man själv är som person.
Om man skaffar en blingbling-ring bara för att "det ska vara så" och alla kompisar har såna ringar. Medan man själv egentligen bara vill ha en slät silverring utan krusiduller och stenar exempelvis.
Och det gäller nog det mesta, inte bara ringarna...
Jag vill ha en ring jag tycker är underbart vacker just nu och inte köpa något jag tror att jag ska tycka mer om efter 20-30 år.
Chicita, jag tror du har en poäng. Känner man inte riktigt igen sig i det hela så är det nog då man ångrar sig.
Själv satsar jag på en finare variant av mig själv.. typ. Visst jag går inte runt i brudklänning jämt, men jag har alltid gillat 50-60-talet så en kort puffig klänning tror jag kommer kännas fin även om 30 år. För jag har ju gillat dem i typ 30 år :)
Gällande ringar så har jag alltid varit en sucker för chickflicks och amerikanska bröllopsfilmer. Att jag är hopplöst förtjust i enstensringar är kanske inte så konstigt. Men även här så faller ju smaken in på 60-tal. Då hade ju folk brudkrona och enstensringar. Sen var de kanske inte helt enorma stenar, men ändock klassiska.
tack för alla tankar.
Jag älskar verkligen mina ringar och blått är den underbaraste färgen som finns. hela vårt bröllop kommer genomsyras av blått och det blir en fin mening med det hela när även förlovningsringen har den färgen tycker jag.
En trestensring blev det för det första för att den är underbart vacker och för att den symboliserar min tre pojkar.
Sen vigselringarna är jag så glad över för dom passade så fint. Den ena lite mer bling bling ringer är för den persiska vigseln och symboliserar då den kulturen jag kommit in i i sambnad med att jag träffade min man och den andra lite enklare ringen är för den kristna vigseln och symboliserar då den delen. Vi lever ju så att vi blandar det bästa utav båda världar och det fungerar perfekt. En bra mix av allt.
och sen tycker jag att två vigselringar balanserar upp förlovningsringen för annars hade det nog känts som att det vägde över åt något håll.
