Jag har nyss fått min förlovningsring som är en diamantring med prinsessinfattning tror jag det heter. Den sticker ut mycket och jag är lite rädd att den ska fastna i nått och att jag ska tappa diamanten. Vänjer man sig vid en sån ring? Och tror ni att det är lätt att nån av klorna ska lossna så man tappar diamanten?
Jag tror bestämt att om man är en "skata" (sagt med glimten i ögat!) som älskar glitter och solitärer så är det ingen "uppoffring" att ha en sten som kanske är lite i vägen/besvärlig. Ett kärt besvär liksom!
Jag har en ring som är lite "besvärlig" på högerhanden men som nån skrev ovan, man vänjer sig att stoppa handen i fickan genom att vinkla till så ringen kommer ner, man vänjer sig även med att lyfta barn osv utan problem.
Jag kommer att ha en .47 solitär som har en klassisk fattning och räknar med att det är lite inkörningsperiod men tror inte jag kommer känna att den är i vägen efter ett par veckor.
När det gäller att skada ringen/tappa stenen beror det på fattningen. Är den riktigt gjord och skenan ordentligt tilltagen tappar du inte stenen med mindre än att du råkar ut för nåt riktigt våldsamt. (Och då är du troligen mer oroad för handen än ringen.. :-P)
Tack för svaren! Det är 0,26 river diamant som sitter fast med 8 tunna klor. Jag känner att jag redan börjar vänja mig. Men jag är ändå rädd att tappa den. Jag har fått diamanten av min mamma och det vore inte kul att tappa den. Min mamma lyckades tappa den ur din ring 2 gånger men hade sån tur att hon hittade den.
Jag har också en enstensring men jag måste erkänna att jag aldrig fastnar. Någon enstaka gång så har det fastnat någon tråd eller liknande i de små klorna. Har en massa småstenar på sidorna. Men aldrig att jag fastnar med med stora stenen :)
Din forlovningsring ar ganska lik den jag har i att den sticker upp ganska hogt. Jag kan lova dig att man vanjer sig. Jag har lart mig att med en snabb manover vanda stenen inat nar jag stoppar ner handen i en ficka eller liknande, eller nar jag tar pa mig vantar.
Man inser att man är lite knäpp då och slutar vara så förbaskat orolig över dyrgripen 
Yes, har klor på båda mina ringar och på något vis är jag så medveten om dem att jag är försiktig att de inte fastnar i något trots att jag knappt känner dem på fingret längre. Råkade dock riva min man i sömnen förra veckan :)
Det är precis som CharliesChoice skriver att knepet är att vinkla ringen inåt handen när man tar på sig en luddig tröja, stoppar handen i fickan eller något liknande! Jag vinklar alltid min inåt även när jag har vantar på mig av samma anledning, då blir det aldrig några problem. Min ring är en riktig "rysare" på området att fastna i allting, det är mitt straff för att jag var en skata och ville ha en stor ring ;). Känner igen det någon skrev om att cykla ner i diket när man tittar på sin fina ring! Själv har jag gått in i en handtork (en sådan där utskjutande i ögonhöjd, som blåser varmluft...) på en offentlig toalett när jag var fullt upptagen med att beundra den nytvättade ringen... Hade en bula på höger ögonbryn i flera dagar.
Jag tittar på min förlovningsring länge flera gånger varje dag fast den är ett år nu. Om några veckor åker solitären på och då blir det väl ännu värre. 
Inga vidare skarpa bilder, men man ser ju principen. En klassisk trådcarmosé-ring med en stor mittensten och ett gäng mindre runt. Och ja, du ser ju att "fastna-potentialen" är överhängande! Känner ögonbrynet värka lite nu när jag tittar på bilderna! :D
kinchy: Tack! Ja, det är ju exakt så som du säger, ska man gör ngt som kräver hårda tag får man liksom ta av sig ringen, men det är nog olika huruvida man ser det som ett problem eller inte, jag tycker precis som du att det är helt okej!
