Kan man bara bjuda vissa barn?

Det är klart att det är okej att inte bjuda med barn. Ni kan säga att barn under 18 inte är medbjudna eftersom ni kommer bjuda på alkohol om det är så. Prata med syskonen och förklara  att ni vill ha en barnfrifest. 

Om barnen är 6 & 8 år kommer dom säkerigen inte orka sitta stilla och relativt tysta under en lång middag om det är så ni planerat. Dom kommer nog ha roligare med en barnvakt.

Det är ju ändå ni som har rätten att bestämma och ha sista ordet! Var öppna och förklara hur ni vill och hur ni tänker så löser det sig säkert!  

Det tycker jag!

Egentligen har jag väldigt svårt för hur vi allmänt buntar ihop männskor i åldrar i landet generellt sett, och när det kommer till barn är det så tydligt (inte minst här på BT) att man ser barn som en grupp, en slags människor, istället för enskilda individer.
Så här är det för mig: jag har människor som står mig nära i alla olika åldrar! Jag buder gärna in dem till en fest-och egentligen tycker jag det är lika dumt om någon säger "vaddå, fick den ungen komma?"som om någon skulle säga, "VA? jag trodde inte 65-åringar var välkomna" (för de är ju så tråkiga/äter så mycket/går hem tidigt eller vad det nu är man har för skäl att allmänt inte vilja ha just den gruppen där)
Jag kan väl ha ett barn som är min vän lika väl som en hundraåring?
Och i vissa av mina realationer ingår intensivt umgänge med hela familjer, medan jag med andra kanske aldrig träffat barnen alls. Självklart kan jag väl för tusan välja att bjuda med barn jag gärna ser som gäster! Vilka och hur många barn jag vill.

Vad som kan vara vettigt är väl att ha tänkt igenom vad man tycker och sedan ha ett bemötande i bereskap ifall man tror att de beslut man fattat angående inbjudan kan komma att ifrågasättas.

Och att folk inte skulle begripa att syskonbarn hör till de allra närmaste i en familj (vanligtvis) känns korkat.

Lika knäppt är det, tycker jag, att det verkar som om alla är i så otroligt stort behov av att försäkra "vi älskar era barn men..."
Folk behöver inte älska mitt barn (men jag hoppas de kan respektera honom och behandla honom med hyfs och värdighet, vilket inte är givet alla gånger) och jag älskar verkligen inte alla barn eller sådär "barn" i allmänhet. Jag är en social person och har gärna folk omkring mig-folk jag gillar, och jag kan bli lika irriterad på puckade vuxna som odrägliga barn-inte sällan sker den irritationen i en kombination av de två. Puckade vuxna har en tendens att producera odrägliga barn...

Som passionsblomman skriver är det ju skillnad på barn och barn. Vi har också skrivit att det är en vuxenfest, men min pappa har mindre barn (3 och 7 år) och dessa är ju inte som alla andra barn. Det är ändå mina syskon och då blir det ju lite speciellt. På samma vis blir kanske dina syskonbarn något annat för dig än dina kusinbarn..?

haha... åh du har ett sätt att sätta ord på saker och ting som jag brukar tänka passionsblomman 
Jag håller med... till 100%
Vi valde ju att alla barn fick komma om föräldrarna ville ha med dom (vilket inte alla ville).
Men annars skulle jag inte haft några problem med att säga att mina och makens syskonbarn var välkomna men resten av barnen skulle kunna stannat hemma.

Om ni har en bröllopshemsida TS så kan ni helt enkelt lägga ut info där under en flik ni döper till "barn" eller något...
Om ni gifter er i kyrkan så kan ni egentligen inte hindra folk att ta med sina barn dit. Så ni skulle kunna skriva där:
Barn är välkomna till kyrkan om föräldrarna tror att barnen har något utbyte av det, och inte stör vigselakten.
Undantag på middagen görs för syskonbarn som är välkomna även där.
(som exempel) 

Jag kommer aldrig förstå varför den här frågan om barnfritt eller inte är så laddad. Varesig från arrangörer eller gästers sida.

Om vi hade valt att ha ett barnfritt bröllop så hade det mer handlat om vilken stämning man vill ha på festen och att folk inte behöver ta hänsyn till barn när det kommer till hur mycket alkohol de vill dricka eller vad de vill säga i sina tal e t c. Om då någon prompt vill ha med sina barn ändå (eller om det är barnen som själva gärna vill följa med) så ställer det ju ganska höga krav på föräldrarna.

Men varför någon som fixat barnvakt skulle ta illa upp om de kom på festen och såg andra barn där - det kan jag verkligen inte förstå. Vi fixar ofta barnvakt även om hon hade kunnat följa med bara för att det är härligt att vara bara vi. 

Jag håller med Passionsblomman!

För mig är våra syskonbarn helt självklara gäster på vårt bröllop, de är ju vår familj. Jag tror också att det skulle bli konstig stämning i familjen om vi inte bjöd med barnen. Sen får föräldrarna ansvara för barnen och lämna festen när det blir för sent.

Kompisars barn är en annan sak, dem umgås man inte med på samma sätt och man har inte samma relation. Hur vi kommer att bjuda in andra barn har vi inte bestämt. Våra syskonbarns mest självklara barnvakter är ju med på festen, det är ju en annan aspekt som gör det mer självklart att bjuda dem.

våra syskonbarn får vara med, det stod på deras inbjudan,  (totalt 4 st)
inga andra barn (hade bliit ca 30 barn..)

nu har min svägerska fixat barnvakt åt sina två så de blir  bara två barn som kommer.
 
de två barn som kommer har farmor o farfar å faster/farbröder på festen och mormor å morfar 60mil bort.
Plus ena av barnen är näbb.  
Så, ja..  syskonbarn är ju familj..
men hade jag haft 5 syskon varav alla haft 3 barn var, hade jag nog satt gränsen där eller haft ett barn"vänligt" bröllop..  =)

Det kan man nog säga som en generell sanning, det beror ju lite på hur nära rent geografiskt man bor sin familj. Jag umgås mycket mer med mina kompisars barn som bor i samma stad än min brorson som bor 20 mil bort. Så att säga att det är ok för att det är familj tycker jag blir fel.

Det ligger mycket i det som PB skriver. Man behöver inte se på barn som ett bihang till föräldrar utan det står ju dig fritt att bjuda vem du vill oavsett ålder. 

Glömde ett _inte_

Marjasinus: Sorry, menade nog mer "man" som i "jag". Jag har ingen personlig relation till några av mina kompisars barn, de få som har några. Det beror nog på att jag inte har några egna barn och att få i våra kompisgäng har barn, vi umgås oftast utan barn. Det är nog olika för alla, men så är det för mig.