Ni som varit gifta förut, kände ni er lika oroliga?

Både jag och min blivande har varit gifta varsin gång innan. 
Är det första gången för din man? Jag tycker det känns lite bättre att min blivande oxå har varit gift innan...fråga mig inte varför, det bara känns bättre så..som att man inte är "ensam" om det :)

Är precis som du,orolig för att nån ska jämföra detta bröllopet med det förra. Inte med hur det var, för det förra vara bara jag, manne och två vittnen...sen var det kladdkaka hos svärmor och på kvällen satt vi framför varsin dator och surfade på Lunarstorm. Hahahaha guud jag garvar åt det medans jag skriver!
Iallafall så är jag rädd att min pappa ska hålla tal och säga nåt sarkastiskt och nedlåtande som t.ex "Ja nu får vi väl se om det håller denna gången". Han är fullt kapabel till ett sådan klavertramp. Tyvärr.

Vad gäller klänningen så finns det ju en massa traditioner och "regler". Som man inte behöver följa. Man bestämmer själv. Jag fick höra att om man gift sig en gång innan så fick man inte bära helvit brudklänning. För då var man ju inte oskuld. Vem fan är det på bröllopsadagen? Haha. Jag ska iaf ha en vit klänning med blått på. Men ändå.
Du gör precis som du vill! Det finns inga rätt och fel i det här anser jag :)
 

Jag har oxå varit gift innan och hade samma tankar som du. Men dom varade inte länge för jag tog upp det med mi familj och sa precis som jag kände och dom tyckte att jag var dum som tänkte så. Jag hade ju inte varit gift med min nuvarande innan.

Och ju mer jag tänker på det desto mindre bryr jag mig om vad andra tycker om min klänning mm. Det är helt upp till dom att tänka och tycka om bröllopet men jag tänker göra det som jag vill och tror blir bäst för alla. Men framför allt ska jag se till att jag och min sambo får en underbar dag.

så prata med din familj så ska du se att det känns bättre. Och har dom några invändningar så ta inte åt dig utan gör det till ert bröllop och gör det som känns rätt.

Hoppas ni får en underbar dag

MarcusMichelle-> Ja min släkt är oxå fullt kapabel att slänga ur sig en o annan känga gällande hur förra äktenskapet gick (eller inte gick). Det bekymrar mig lite, som sagt att någon av dem ska häva ur sig att min klänning påminner om förra för det skulle ju såra min blivande jättemycket. Som tur är är de enda som var med vid förra bröllopet bara min familj, för hela vänskapskretsen är i stort sett utbytt. För min blivande är det första gången nu

Har oxå varit gift förut. Kan säga som så att jag med hade en massa olika rädslor tex att alla skulle jämföra osv. Men det har inte varit nån hittils som sagt ett dyft om att jag varit gift förut. Jag tror inte att det är risk för att nån i min släkt eller vänkrets skulle slänga ur sig taskiga saker. Det är ju rent oförskämt att bete sig på det viset. Alla vi som varit gifta förut gick väl in i de äktenskapen med tron om att det skulle vara för all framtid eller hur? Annars hade vi väl aldrig gift oss från första början. Att sen saker inte blir som man har tänkt sig är ju inget man kan styra över. Jag var ung första gången o sen träffade jag en annan o blev upp över örona förälskad o förståndet var som bortblåst. Ja, det slutade i katastrof men så här i efterhand så var det nog så att jag egentligen inte var mogen för villa, volvo, vovve...Nu 17 år senare kan jag se tillbaka på allt som hände o vet nu att jag har mognat o är inte samma person som då. Jag har andra värderingar idag.Däremot har min nya m2b sagt att han vill veta precis allt om hur jag såg ut, hur mitt x var klädd, vad vi hade för tårta, mat m.m. för att kunna utesluta och undvika "samma sak igen" som han uttryckte sig. Och jag förstår ju honom, jag vill inte heller ha en repris. Jag har av olika anledningar inga kort kvar från bröllop nr.1 så jag har berättat precis allt han velat veta, kändes skönt för mig med. Angående klänningen så har jag denna gången valt en klänning som är annorlunda från den första, men jag gillar ju en viss typ av klänningar o de är liknande men inte samma ;) vet inte om det är till nån hjälp för dig. Men alla har vi ju vår personliga stil såattsäga, och varför ska man då välja en klänning som man egentligen inte riktigt vill ha bara för att ifall folk skulle säga nåt? Det är bara dom som är dumma i så fall tycker jag. För inte tar du ju exakt likadan klänning igen... Kanske vi kan få se din fina klänning du sett? Alla här är ju nördar på klänningar ;)

Det är hemskt att man ens ska behöva tänka så! "Hoppas inte nån slänger ur sig nåt dum från förr.." Men ja...man väljer ju inte sina släktingar :/ 
Vi gifter oss nu på lördag och jag nojar redan om detta nu... Jag har många tatueringar som min pappa tycker är "fula och äckliga". Han skulle mycket väl kunna hålla tal och nämna hur fula och äckliga mina tatueringar är. Eller stå och prata med andra gäster om hur ful och äcklig jag är. Känns verkligen kul. Eller säga nåt om att det gick åt helvete sist blablalba.

Vad gäller din klänning så låter det inte alls som att den är lik den förra :)  Det är kanske ingen i din familj som ens minns hur den såg ut? Sen som dom andra säger-DU bestämmer. Det är ERT bröllop. Den stora dagen är för er. Det är lätt att säga och jag kan inte ens följa mina egna råd men, - skit i vad folk tycker! :)

Jag har varit gift förut, det har inte min sambo. Jag vet att det här bröllopet kommer att bli väldigt olikt mitt förra på väldigt många olika sätt, så jag är inte rädd att folk ska tycka det blir "favorit i repris". Men för mig själv, i mitt eget huvud, har jag haft många tankar om att jag kan inte ha vit klänning, jag har ju redan varit gift och har två barn, vi ska inte ha en riktig ceremoni, jag har ju redan gjort det där, vi behöver ingen stor fest, jag har ju redan haft det osv. Men har till slut landat i att det är ju första (och förhoppningsvis enda!) gången som han gifter sig och han är väl ändå värd att få ett "riktigt" bröllop? 

Det som blir häftigast med att gifta sig den här gången är att mina barn kommer vara med och de är oxå såpass stora (10 och 14 när vi gifter oss) att de kommer att komma ihåg bröllopsdagen. Det ser jag fram emot: att kunna dela det minnet med barnen.

Nja, både ja och nej. Jag oroade mig för vad andra skulle tycka då det inte är så många år sedan som jag gifte mig, stort dessutom. Jag funderade på om det var fånigt med slöja och krona då jag knappast är oskuld och hade just varit gift innan. Men sen struntade jag i vad alla andra kundes tänka och tycka. Hade en knälång prinsessbakelse, slöja och krona och var superfin :) Visst har jag faktiskt fått kommentarer om att jag gifte om mig, speciellt av en tjej på jobbet som är allmänt okänslig mot folk. Hon har ju kommenterat annat med med dumma kommentarer så det här var väl inte första gången heller. Men jag svarade bara tillbaka att "ja, jag ska göra som elisabeth taylor och har några gånger till godo tror jag" ...då blev det tyst.
när det kommer till planeringen så är det stor skillnad. Jag kunde slappna av mycket mer och ta det som det kom. Hetsade inte upp mig i onödan och lade fokus på vad som var viktigt. Nu hade vi ju ett pyttelitet bröllop men det är ju också en sak, att jag aldrig hade fattat vad jag egwntligen ville ha om jag inte gjort det innan en gång. Och för oss så var inte mordisk planering och en bröllopsfest för alla andras skull prio.

Oj, menade inte skrika med fet text... Vet inte vad jag lyckades med riktigt

Nej, det har inte slagit mig eftersom det inte finns någon poäng med det liksom. Min sambo tyckte däremot att det var juste att vi båda hade pejl på hur man fixar större festligheter och huruvida dess var bröllop eller fylla-jämt-fester var sak samma :).

Vi hade en helt annan vigsel än någon av oss haft tidigare.
Jag gifte mig första gången (13 år sedan) med stort kyrkbröllop och slottsfest med alla traditionella MÅSTEN för att dagen skulle vara helt perfekt!. Min nya man gifte sig i stadshuset  första gången.
Denna gång ville vi bara ha vår egen vigsel, därför valde vi att resa utomlands och viga oss på tu man hand. Fokusera helt på vår stora dag och ägna oss till 100% åt bara varandra. Det blev en magisk dag full av kärlek.
Vi var helt överens om att vi ville ha det så. Det blev en dag som ingen av oss upplevt tidigare.
Njuter så av att titta tillbaka på fotografierna från denna underbara dag där jag kände mig så vacker i min purpurfärgade långa sidenklänning, professionell hår- och make up styling och den vackra brudbuketten. Skulle känt mig utklädd i en brudklänning då vi skulle på restaurang efteråt. Vi valde helt rätt alternativ för oss.
Det finns inga "regler" för hur det ska vara. Du gifter dig med en helt ny partner och har kanske båda andra förutsättningar och annan smak än vid ditt första bröllop. Trådstartaren gillar prinsessklänningar och då ska hon självklart ha det. Det är Er gemensamma stora dag och jag tycker att det är kränkande och omdömeslöst att släkt och vänner har så mycket åsikter om detta.

Jag undrar om någon ens kommer ihåg mitt förra bröllop för 20 år sedan. Inga brudkläder och middag i vardagsrummet. Den här gången blir det tre-femrätters (har inte bestämt oss) på restaurang och full bröllopsmundering. Jag i vit gräddpakelseklänning och mannen i frack.

 

Jag är bergsäker på att ingen av våra gäster skulle vräka ur sig något pinsamt. Måste vara jättejobbigt att behöva oroa sig för det.

 

Däremot har jag fått höra av mer ytliga bekanta att jag väl inte ska ha vit klänning, och att det väl inte blir så stort. Men jag känner tvärtom. Jag vill fira kärleken till/med min nya man. Hur kan det bli för stort? Som om man bara får en chans liksom... Blivande mannen har dessutom inte varit gift förut och det känns ju konstigt om han skulle bli snuvad på sitt drömbröllop bara för att jag varit gift förut. Jag förstår inte hur folk tänker ibland...