Vad är det första man tänker på när man får en bröllopsinbjudan?

Vad man tänker... Det beror nog på från vem det är, hur inbjudan är skriven, vad det står osv :) Men jag tycker att festen är middagen. Så jag skulle nog tycka att det verkar vara ett bröllop jag vill tacka ja till.

Det stod

Vi vill fira vår dag med DIG (då det var till ngn utan sällskap och ER då det var fler än en)

och sedan stod det dag, tid osv
och det stod att vi bjuder på middag och tårta efter vigseln.

Och då fattades det något för denna gäst, han hade inte varit med om eller hört om någon som gift sig utan att det var fest.
Jag tycker att det räcker att påpeka avsaknaden av festen en gång om man nu måste säga att något saknas då man är bjuden och varken behöver betala för mat eller ngn present.

Men vi är säkert lyckligt lottade som bara har en gäst som utmärker sig på det här lite mer tråkiga sättet.

Mycket otrevligt sagt av honom.
Tro mig, när det gäller bröllop eller barn så har alla en åsikt.
Men skit i dem, det är er dag! =)

Jag kan ju tycka att det är just festen som är det roliga med bröllop. För ärligt talat, hur kul är det att sitta i en kyrka och lyssna på en präst som maler på om gud? Speciellt om det inte är en nära vän. Jag hade nog inte heller tyckt att det var så roligt om det bara hade varit en vigsel och sen en alkoholfri middag eller något liknande, men självklart hade jag hållt god min och tacka för inbjudan. Hade inte påpekat det som han gjorde då jag tycker att det är lite respektlöst av en vän, men så värst roligt hade jag antagligen inte tyckt att det var. Men det är ju min åsikt.

Snacka om omogen kille. Jag hade tänkt " vad kul!"

Jag brukar bli väldigt glad och tänka "o vad spännande!" när jag öppnar en bröllopsinbjudan.

Sen när den första glädjen lagt sig, brukar jag ta fram kalendern, kolla så inget annat är inbokat just då osv. Om det är ett bröllop på annan ort brukar jag också försöka hitta billiga flyg/tågresor så fort som möjligt.

Har aldrig sagt att någons upplägg verkar tråkigt, och skulle ALDRIG säga det till inbjudarna heller! Visst har man ju varit på en del bröllop som inte varit 100 % superkul från vigsel till efterfest, men det håller jag också för mig själv. Till brudparen säger jag alltid att deras bröllop varit underbart och jag haft jätteroligt. För det är det brudpar vill höra. De vill inte höra att bordsgrannen var tråkig, maten sisådär och musiken kass. Det går hursomhelst inte att ändra på i efterhand, så det är onödigt att vara "rak och ärlig" mot brudpar som undrar vad man tyckte.

TS: er kompis verkar vara sällsynt ouppfostrad, om du känner honom bra kan du ju alltid lägga en liten pik om att "ja krogen har ju öppet när vi väl är färdiga, och där får man så mycket sprit man vill, så du kan ju gå dit om du känner ett behov av att hänga i en bar." 

I övrigt: försök bortse från honom och tänk att det är hans problem som beter sig sådär. Om han tycker ert bröllop verkar så urtråkigt som han säger, så står det ju honom fritt att tacka nej. En inbjudan är ingen order...

Men jag hoppas att många kommer att minnas det som en solig och glad dag i kärlekens tecken.
Vi har tänkt mycket på utformningen, att det ska kännas avslappnat och inte allt för uppstyrt för de som har barn att hålla koll på. Och vi har varit noga med att placera gästerna både med ngn de känner och någon annan de har minst en gemensam nämnare med så långt det är möjligt.

Vi har fixat små grejer till de små så att de kan sysselsätta sig då föräldrarna vill äta/ prata/ ta sin kopp kaffe innan det kallnar osv.

Det må vara lite torftigt och trist för en del just för att själva festen uteblir.
Men eftersom att vi inte håller på hela natten så kan an ju fortsätta kvällen på vilket sätt man vill sen.
Antingen hem och natta sina små, eller åka ut på krogen.

Och så kan det ju vara.

Men nog kan väl en middag utan alkohol vara trevlig?

Fast sånt där vet man ju inte om så länge inte gästen påpekar det en, två, tre eller fler gånger.
Vi är ju olika och tycker olika.
Men man väljer ju vad man ska säga eller inte
eller om man ska bemöda sig att komma öht.
Man måste ju inte tacka ja bara för att man är polare om man inte gillar upplägget.

Jag tycker att ert upplägg låter jättetrevligt CoG 
Jag saknar inte den eventuella "festen". Jag kan till och med åka hem tidigt om det blir för mycket "party" eftersom jag inte gillar människor som är fulla och odrägliga (vilken tur att jag får lov att hantera sånt dagligen i jobbet då va? ) 
Ett par glas vin, lite salongsberusning och pratglada människor är helt ok och så blev det på vårt bröllop 
Men just den där fest-biten hoppar jag gärna över 

Strunta i honom. Om han frågar igen så fråga om han har gått och kollat upp det där problemet han har, alltså dåligt minne. Det kan ju vara ett tecken på något allvarligt 

Vi har tänkt tanken, för han är väldigt bakis till långt in på eftermiddan varje söndag...

Jag ställde frågan på fb och fick svaret av en tjej att många nog kommer att tycka att vårat bröllop är tråkigt om vi inte serverar alkohol, men självklart säger man inte det till brudparet.
(Vi ska var extra misstänksamma mot gäster som säger att dom haft trevligt trots att det inte serverats alkohol...dom kanske ljger?)

Det är bara en av våra gäster som har problem med att vi har alkoholfritt.
Alla andra umgås vi med utan alkohol utan bekymmer så vi vet att dom klarar sig fint.

Men jag vet att den här tjejens föräldrar drack flitigt hemma då hon var yngre ( och hon och hennes egen famij bjuder gärna till fest eller åker iväg på fester.)
Hon var min bästis i huset bredvid.
Hennes pappa bjöd oss på öl då vi var 6 resp 7 år, jag ville inte ha så hon fick mitt.

Pga hur hennes föräldrar var när dom festade så bad jag och storasyster om att inte ha sånt hemma hos oss,
så jag är uppvuxen med alhokolfritt inom hemmets väggar.
Min sambos föräldrar kan ta öl till maten och vin då det är gäster, men han har samma syn på alkohol som jag har. Och vi delar den synen med flertalet av våra gäster.

Salongsberusning tycker jag också är okej, men väldigt många verkar få problem med vart gränsen går.

Visst måste man få tycka olika, vi är ju olika.
Men det som är mest trist är att han måste dela sina tankar med oss så att det känns mindre kul att vi faktiskt bjöd honom.