Tråkig tärna

ja det låter ju onekligen som en kompis som inte passar som tärna. det jag reagerar mest på var att hon tycker du är tråkig som inte raggar på killar och dricker... ehm.. har hon missat att du ska gifta dig? om du bestämt dig att du vill leva med denna karl resten av ditt liv, inti f*n ska du väl ragga på karlar då??? tror hon missuppfattat de där med förhållanden.... -.-'

annars får jag tanken på att hon kanske är avundsjuk på dig på ett vis? ja tänkte eftersom hon är så motvillig att prata bröllop? ja vet när JAG är avis på någon för nåt så undviker jag att prata om ämnet med denne.  

Vad tråkigt att du känner som du gör, och jag vill inte få dig att må sämre, men det är precis därför man i förväg ska prata med personen/personerna man vill ska vara tärna och berätta vad man har för förväntningar på tärnuppdraget. Nu skriver du iofs inte att du inte gjorde det före, men att säga i förväg att man tex förväntar sig att tärnan ska stå ut med lite bröllopsprat osv, kan vara en bra idé. Egentligen så behöver ju inte en tärna göra något annat än dyka upp på bröllopsdagen och vara med under vigseln, men visst vill man kunna prata med sina närmsta vänner om när något stort händer i ens liv.

Nu verkar det ju dock inte som att ni är på samma våglängd i livet alls och det kan jag relatera till. Jag fick mitt första (och enda iofs) barn när jag var 19år, maken hade just hunnit fylla 21år, och många av våra vänner har försvunnit sedan dess. Dom lever helt andra liv än oss (vi är numera 26 och 28år) än idag, men ännu mer när vi var kring 20år. Även om vi inte var ovänner på något sätt, så blev det så att vi gled isär, något som absolut var tråkigt, men det gick inte på något annat vis. Dom var inte intresserade av vårat liv och vi var inte intresserade av livet dom levde. Och det är helt okej.

Nu säger jag inte att jag tycker du ska dumpa din vän bara hux flux, men det kan kanske vara dags att ta sig en funderar på hur pass stor energitjuv hon är? Hur bra relation har ni egentligen? Bröllop är en såndär händelse i livet då man ofta upptäcker nya sidor hos människor och vissa relationer förändras.

Angående möhippan, så visst, det är tråkigt att hon gjorde som hon gjorde, men ska det verkligen få förstöra en hel dag? Som kanske är toppen? Och inte för att vara "sån", men vi är många som inte ens har släkt/familj/vänner som öht tar sig tid att ordna med något, så det kanske egentligen inte är hela världen att någon dag innan råka få reda på när det blir av? Nu vet jag inte, det kanske bara är släkt och familj på din möhippa, men om inte, om det är vänner också, så är det ju otroligt snällt att öht ordna med något.. med tanke på att dom inte är inbjudna på bröllopet.

Det är bara du som vet hur du ska göra, agera i den här situationen, men din vän måste inte vara tärna och även om det är tråkigt, så kan det ibland vara bättre att "göra sig av med" energitjuvar som drar ner ens humör. Satsa på dig och din blivande, fokusera på er och bröllopet i stort!

Jag tänker inte låta detta förstöra hippan men skulle igentligen inte vilja ha henne där, det lär bara vara vi och killens systrar på hippan så inga andra kompisar och det har jag inga problem med alls! Men jag kan liksom inte slappna av helt när hon är med, går vi ut och äter t.ex så lär hon dricka en hel del och hon beter sig som en gapig fjortis då och det är ju inte så kul. Förövrigt så frågade jag inte ens om hon ville vara tärna utan hon tog det förgivet när jag sa att vi skulle gifta oss, jag svarade med "okej men då får du ju hänga med och kolla klänningar och sånt som tärnor gör" och det gick hon med på men hon har ändå inte brytt sig alls eller följt med och bröllopsshoppat. Vi har kännt varandra sen 7an och jag har aldrig raggat runt och druckit så hon har ju från början vetat hur jag är som person så jag förstår inte hur hon kan sura på det nu. Jag har inte glömt bort henne sen jag fick barn heller, jag har fortfarande tid för fika på stan/liknande, även utan mitt barn ibland.

Det går ju lite båda vägarna också. Du vet ju om hur hon är? Om du då inte tar upp det med henne, eller säger "Stopp!", så accepterar du ju på sätt och vis hennes beteende och hon har ju då ingen anledning att ändra på sig. Att man har varit vänner länge, och haft väldigt kul tillsammans i många är, är ju dock ingen garanti för att man bör vara vänner resten av livet.

Som det låter på dig, så verkar du dock inte tycka speciellt bra om henne. Du verkar inte vilja avsluta vänskapen, men du verkar inte heller uppskatta er vänskap och må bra av den.

Det kanske är dags för en paus om inte annat?

Du kan faktiskt tala om för henne att du är besviken på att hon inte visat större intresse för ert bröllop, trots att du sa att du gärna ville det när hon ville vara tärna och att hon då accepterade det, och att du därför känner att det kanske är bättre att hon tar ett steg tillbaka och du är utan tärna.

Du skriver att du har barn. Hur gammla är dem nu? Man måste inte ha en tärna. Dina barn kan gå som brudnäbbar och vad det nu heter om du tycker de är tillräckligt gamla som det. 

Man kan faktiskt byta tärna även om det kanske känns "oshysst" men det är faktiskt ditt bröllop och om hon som du beskriver inte verkar bry sig? Då har du faktiskt rätt att ha någon vid din sida som gör det!

Kram på dig och hoppas det löser sig :) 

Läs lite här så kanske du kan få lite inspiration om hur du ska hantera din tärna - eller inspiration och mod till att ta steget och ta bort henne som tärna.
www.brollopstorget.se/Forum-1-67/m4088396.html

När jag sa upp bekantskapen med min första tärna efter bröllopet, så kändes det som om jag tappade 20 kilo. Jag kände mig så lätt  

Sonen är 11 månader så han är lite liten att ha som näbb :) Möhippan gick bra iaf, blev en middag ute med min + killens mamma, hans systrar, hans moster och min tärna. Och hon skötte sig väl, hon var visserligen bakis och pratade inte med någon om hon inte blev tillfrågad något, vilket var lite tråkigt men ja.. Vet fortfarande inte hur jag ska göra med tärn-grejen då jag börjar bli ganska trött på henne i allmänhet ändå, känns mer och mer som att vi har växt ifrån varandra.

Ni verkar vara på helt olika plan i livet och jag skulle inte förlita mig fullt ut på henne om jag var du. Men om du kan acceptera att hon inte är engagerad men likväl kan vara ett bra stöd och rolig person att ha vid din sida under dagen så borde det väl funka? Men du skall inte ha henne som tärna om du vet att du kommer irritera dig på henne. Att vara ute och festa och ragga mycket när man endast är 20 år är varken unikt eller konstigt och med tiden kommer hon, liksom många andra, att mogna och prioritera annorlunda. Men just nu kanske hon inte är någon att ty sig till då du lever och trivs i vuxenlivet.

Det är ju inte unikt eller konstigt att vara på olika plan i livet och ibland är det svårt att prata om det. Det går ju dock att vara vänner ändå men det behövs ju lite förståelse på båda hållen för att man olika behov och referensramar - och det kan leda till att man blir mindre nära under en period. Senare i livet kan det vara tvärtom!

Hur gick det? Hur var hon på hippan, på bröllopet?