Vi hade nog ca 20 personer som tackade nej, eller struntade i att svara öht i vissa fall och dök ju inte upp på bröllopsdagen. Det beror på att någon familj hade endast en semestervecka den sommaren och hade redan hunnit boka en utlandsresa innan inbjudningarna gick ut, vilket jag har full förståelse för. Ett par, där är en person kroniskt sjuk och orkar inte med sådana saker som bröllopsfester tackade nej, men dom kom dock till kyrkan. Ett annat par som har en bra bit att resa kunde inte få ledigt eller kattvakt just då (en av dom har ett lite speciellt jobb och dom bodde då i en stad där dom inte kände någon alls, vilket gör att såna saker som kattvakt inte är tvärenkelt), men dom gratulerade oss ett par veckor före när dom var hit. Några i min släkt har jag inte alls någon relation med, men eftersom jag bjöd in hela släkten, så bjöds även dom in. Även om vi visste att dom inte skulle dyka upp. En person, sambo till makens kusin, meddelande dagen innan bröllopet att han inte skulle komma. Då hade han fått reda på att makens kusin träffat någon annan och hon flyttade ut. Han orkade inte sitta mitt emot henne ett helt bröllop, vilket vi också förstod. En av marskalkernas sambo kunde inte följa med, ett annat par gjorde slut före bröllopet och då kom den ena, som kanske stod oss närmast kan man väl säga. Den andra gav oss dock en bröllopspresent ändå.
Ja, det var lite blandad kompott av anledningar. Dom flesta helt godtagbara tycker jag. Livet händer, man kan inte alltid styra över saker och ting och majoriteten av gästerna kom ju ändå :) Vi hade bjudit in ca 80 personer och blev ca 60 personer.