Hur väljer ni gäster?

Jag har inga goda råd att ge. Vi blir 80 gäster. 35 av hans familj/släkt. 35 av min familj/släkt. Sen är resten gemensamma vänner. När gifter er?

vi gjorde så att göbben valde de han ville, jag valde de jag ville, och sen om det blev ojämt sket vi i :P i början var det 5 han bjöd och jag bjöd 15... nu har vi utvecklat det lite, men vi bjuder de vi vill, och så struntar vi hur det blir. 

Jag hade min släkt med medan maken hade sina vänner och sen bjöd han sin jävla morsa för husfridens skull... inte för att det skulle vara en trevlig människa att ha på plats. Om vi hade 48 gäster så var 30 från min sida och 18 makens och av de 18 var 14 kompisar. Allt beror på vem/vilka man vill ha där. Jag är uppväxt med att vara nära släkt och familj men det är inte han...

Med handen på hjärtat så har vi nog tänkt bjuda en del av artighet, inte för att man kanske är "nära". I vårt liv så har de senaste åren bestått av barn och utbildning och till och med de närmaste vännerna har inte haft tid att ses. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men det dyker upp en liten känsla av olust kring det hela. Alltså på så vis att " Ja vi har ju inte hörts på ett tag, men vi vill att ni kostar på er att komma på vårt bröllop". För även om vi står för alla bröllopskostnader så brukar det alltid kosta en hel del även för gästerna (kanske behövs något plagg köpas in, hårklippning, kanske present eller eventuell resa osv). Skulle vi bara bjuda de som vi ser mest frekvent så skulle vi knappt fylla köksbordet! (shit vad tragiskt det lät!!) =)

Många gäster var ju, som du säger, självklara. Vissa beslut fick vi naturligtvis ta, t.ex prioriterade vi vänner framör släktingar som man träffar en gång om året. En eller två inbjudningar var väl "för husfriden"...
Vissa av dem vi bjöd har vi knappt tid att umgås med just nu. Det betyder ju inte att vi inte bryr oss om dem eller att vi inte vill hålla fast relationen, bara att det inte passar just precis nu pga andra omständigheter.  

Men den bästa regeln var den som nån här på BT tipsade om; blunda och tänk er ert bröllop framför er. Vilka ser ni framför er? Bjud dem.
Lämna det sedan upp till gästerna om det blir för dyrt att närvara. De flesta blir glada av att bli bjudna på bröllop och om någon tror att ni bjuder dem för att få presenter så får det stå för dem. Kostnader som kläder/klippning/resa kan inte ni styra över utan det är upp till gästerna själva.

Hade vi kört på rättviseprincipen så hade min make fått låta bli att bjuda ca 95% av sina släktingar och vi hade kanske slutat på 20 gäster max.

Han har en stor släkt och jag har nästan ingen släkt alls. I alla fall inte som jag umgås med.
Så vi gjorde helt enkelt en lista på alla vi ville bjuda.
Sen visade vi den för makens mamma (som kapade bort 1/4 av makens sida eftersom hon inte ansåg att vi skulle bjuda sådana som jag aldrig träffat och som maken bara bjöd för att "bjuder man en kusin måste man bjuda alla"  
Sen skickade vi inbjudningarna.
Vi hade en begränsad budget så vi hade inte kunnat bjuda alla på listan, utan vi hade en A och en B-lista.
Efter att inbjudningarna gått ut bad vi våra föräldrar dra igång "djungeltrumman" och be alla som visste redan då att dom inte skulle kunna komma  - att säga det omedelbart så att vi kunde bjuda andra istället.
Och efter ett stort  bortfall (vi krockade med älgjakten  + att pappas syskon med fruar och min låtsasfarmor - enda i den generationen kvar på min sida - inte kunde komma pga hälsoskäl) så bjöd vi in alla på B-listan, typ 1 vecka efter att första omgången inbjudningar hade gått ut....

Vi valde bara bort att bjuda 1 person som vi var säker på att han inte skulle komma. En av makens äldre släktingar... Där sa också svärmor ifrån... "bjud inte XX, han vill komma men orkar inte, och han får bara dåligt samvete i så fall"...
Annars lät vi dom säga ifrån, vi ville inte ta beslutet ifrån någon oavsett om vi var säkra på att dom skulle tacka nej eller inte  

Vi kan inte vara "rättvisa" i vår bjudning. Min släkt är jättemycket större än min mans, men hans nära vänkrets är större än min...
Vi är uppe på över 100 gäster på bara de närmaste! Det är inte inräknat hela släkterna eller vännerna eller artighetsbjudningarna... Vi kommer därför bara kunna bjuda dom som står oss absolut närmast.

Släkten sträcker vi oss inte längre tillbaka till än våra mor- och farföräldrar, föräldrars syskon, vissa kusiner och våra föräldrar och syskon (inte ens alla mina kommer in där, utan det är bara dom jag har kontakt med mer än max en gång per år..)

Sen är det vännerna som blir nästan det svåraste. Mannen har varit bjuden på massa bröllop sen folkistiden, och de flesta av dom blev bara han bjuden på även när vi hade varit ett par nästan två år (vi förlovade oss den hösten). Förra året var det bara vänner som är nära oss båda so gifte sig men samanlagt har vi bara blivit bjudna på 3 bröllop tillsammans. (han har varit på ca 9 sen vi blev ett par). Av dessa andra par har jag bara träffat 2, så de blir bjudna om mannen vill det ... Men de andra 7 paren vet jag inte om vi har plats för i dags läget.. 
Hur ska man tänka där egentligen?

Alla de står inte mannen jättenära, men han vill gärna "bjuda-igen"... 

Vi är inte alls rättvisa utan bara själviska.
 
Vi bjuder alltså bara de vi verkligen vill ha där på vårt bröllop. Hur nära släkt vi än är med folk så bjuder vi inte dem om vi inte känner oss nära dem och verkligen vill ha dem där.
Likaså har vi ingen rättvisa mellan mig och min blivande. Han har mycket mer nära vänner än mig så hans gästlista är mycket längre. Men jag tänker ju inte be honom ta bort folk för rättvisans skull eller själv bjuda in folk som inte står mig nära bara för att det ska vara jämt.
Blir folk sura får de väl bli det. Det struntar jag fullkomligt i.
Vi har dock bjudit +1 till våra singelvänner, mest för att de ska få en riktigt kul kväll, det finns ingen gång som man känner sig så singel som på bröllop och jag ser hellre att min bästa singelkomps får ta med sig ett kul sällskap än att jag bjuder någon kusin som jag inte har något gemensamt med och aldrig pratar med!

Jag tycker med andra ord att man ska följa sitt hjärta och göra som man vill!

Jag är självisk! Tar den närmsta familjen och släkten på bådas sidor, det innebär att ingen av mina kusiner kommer men två från min m2b sida, jag vill ha dem som betyder något för mig och min m2b att dela vår dag med. Struntar i jämvikt och om någon blir sårad fast att man pratade senaste för 5 år sedan. Så själviska är vi ;)

Hej!

Vi skrev ner alla i familjerna samt vännerna. Strök några från olika vänkretsar som vi inte umgås så mycket med, gick från 96 st till 80. Nu är det "frågetecken" kring ytterligare 4 stycken gäster. :) Det är riktigt svårt det här med gästlistan, men det är erat bröllop och vi har tanken att varje gäst på vårat bröllop ska vi vara glada och lyckliga över att denne/dem just delar denna vackra dag tillsammans med oss. Låter det sunt? :)

Lycka till!!

Usch, gästlistan och hur den kommer mottas av min familj får mig nästan att inte vilja gifta mig. Mina föräldrar är skilda och jag är inte förtjust i min mammas nya. Helst av allt hade jag sett att han inte närvarade på vårt bröllop, men samtidigt är han min mammas fästman och även om hon är medveten om mina känslor för honom så skulle hon aldrig lämna honom hemma. Jag vill inte heller bryta upp par.

I min m2bs släkt känns allt så självklart då vi bor i hans hemstad och vi vet vilka vi umgås med och som står oss nära. Det är lite värre med min släkt dels för att jag sällan träffar dem, men också för att jag växt upp väldigt nära mina kusiner, men i stort sett saknar all kontakt med dem idag. Jag vet också att det kommer bli sura miner om jag bjuder vissa kusiner men inte andra. MIn ena farbror och hans fru har betettt sig illa mot min farmor i många år och jag är inte säker på att jag vill att de skall komma, men samtidigt har de aldrig gjort mig något.

Vi har också kommit ihop oss med släktingar till min m2b, och det finns inte en chans i h*lvetet att vi bjuder dem. Frågan här är istället ifall vi borde bjuda deras vuxna barn, trots att vi inte bjuder dem. Vi har egentligen ingen kontakt pga konflikten, men de har inte gjort oss något.

Jag har också funderingar kring vissa kompisar. Jobbarkompisarna som jag umgås med dagligen och känner att jag har en nära relation med, borde jag bjuda dem? Eller bjuder jag bara våra "privata" gemensamma kompisar? Om jag bjuder mina jobbarkompisar, borde jag bjuda deras respektive som jag aldrig träffat också? Det känns som att jag borde det. Jag är lite tightare med vissa på jobbet än med andra, men vi är en väldigt liten arbetsgrupp. Kan jag nöja mig med att bjuda vissa eller borde jag bjuda alla för husfridens skull?

Dessutom är min m2b helt inställd på att vi måste bjuda dem som vi har varit på bröllop hos. Jag känner att jag inte står nära någon av dessa par, och vissa bröllop är det han själv som varit på innan vi träffades. Hur gör ni med sådant?

Mycket tankar just nu.... Känns som att halva vår lista på ca 100 personer består av människor som jag bjuder för just husfridens skull.. och hur roligt är det!?