Press att skaffa barn

Jag vill inte ha barn och får också höra det där ibland. De som vet säger dock inget mer. Jag struntar också i kommentarerna. Det är inget att ta åt sig av.
Det bästa är väl att säga det rent ut när alla pratar, att ni kanske inte alls ska skaffa barn. För många är det en självklarhet och därför antar de ju att ni ska skaffa snart.
Har du syskonbarn? Om inte kan jag förstå att din mamma ser fram emot det och förhoppningsvis har hon andra barn som kan ge henne barnbarn om ni nu bestämmer er för att avstå.

Så antingen låter du det gå in genom andra örat och ut genom det andra, eller så säger du som det är! Det är absolut inget att skämmas över och om det inte blir några barn i framtiden så vet de det redan från början. Annars kommer ni höra det hela tiden: "Är du inte gravid ännu?" och det är ju irriterande och gör inte saken lättare!

Vi har ett barn, ett planerat efterlängtat lagom jobbigt barn som gör vår familj komplett och livet är fantastiskt och blablabla. Men folk omkring tjatar HELA TIDEN på att det är dags att skaffa syskon, att vi måste skaffa fler och det är elakt mot barnet om vi den inte får syskon och det stressar sönder oss. Jag är väldigt tveksam till att jag vill ha fler, mannen vill helst inte och vi har det JÄTTEBRA och ändå tjatar folk om syskon. Vad jag menar är att folk alltid tro sig ha rätt att yttra åsikter om ens privatliv, oavsett hur man gör. Jag tycker att det är kanonjobbigt att folk tjatar om syskon. OM jag vill ha fler barn så dröjer det många år. 

en kusin till mig hade samma problem, dom skaffade ett barn (som var helt oplanerad, dom upptäckte att hon var gravid i 6e månaden.. och då gick hon på preventinmedel), och så började speciellt vänner attt tjata "ni måste ju skaffa ett syskon" "ska ni inte skaffa ett till snart?" ok. men då när deras barn blev en sådär 5-6 år, då lät det istället: "nu är ni ju dum i huvet om ni skaffar ett syskon åt xxxxx", " nu kan ni ju inte skaffa fler". blabla.. alltså.. folk har ju inget vett.. och därför sa dom inget om att dom var gravid, fick själv inte veta något förrän dom lagt ut på facebook att förlossningen gick bra. 

till TS: håller med ovanstående - antingen låter du det gå genom öronen, eller så säger du som det är. jag själv är inte helt säker på om jag vill ha, det går i vågor, ena stunden vill jag ha jättegärna!! nästa så tycker ajg att barn bara skulle vara besvärliga.. :P  min karl har under många år varit väldigt avig, men han kan tänka sig ett i alla fall.  

Vi vill inte ha barn och har talat om detta för våra familjer. Mitt råd är att vara ärlig och säga som det är. Att ni inte vill ha barn nu och kanske aldrig kommer att vilja det. Även om det kanske kommer att tas emot hårt är det lika bra att vara ärlig. Så får man slut på allt tjat och alla spekulationer. 

Jag har gjort det fullständigt klart för min mamma att jag inte vill ha barn, och att jag inte vill höra saker som "du kommer att vilja det så småningom." Det kan ju hända att mina föräldrar hoppas på barnbarn från mig i alla fall, men jag har tydligt markerat att jag inte vill höra såna kommentarer.

Makens mamma gillar inte barn överhuvudtaget, så jag tror hon lever i skräck för att få barnbarn. Hon har ALDRIG uttryckt någon önskan om barnbarn till min man (och än mindre till mig), så vi har inte diskuterat vår icke-längtan efter barn med henne. Maken har två syskon så det kan ju hända att hon får barnbarn i varje fall.

Ibland stöter man på folk som är väldigt påstridiga om barn, det har blivit extra jobbigt sen vi gifte oss, för nu tror väldigt många att vi automatiskt försöker få barn. (Många vänner och släktingar har dessutom fått barn/är gravida, så vi är omgivna av småbarn). Folk vi känner väl har vi sagt som det är till, halvbekanta har vi bara antytt något om att "ja det är ju inte så lätt att få barn" för att få dem att sluta tjata om barn.

Den värsta kategorin tycker jag ändå är folk som spanar in ens mage varje gång man ses, och sen sprider rykten om att de tror man är gravid. Jag har haft ryggproblem hela hösten, och haft motionsförbud, så jag har gått upp lite grann = har man barn på hjärnan kan man tro att jag har en liten gravidmage. Jag har dock sagt till några "skvallrande" kompisar att de kan döda alla såna spekulationer genom att bara säga att jag blivit tjock

Vad är det med folk och att tjata om barn? Jag blir så trött!

Jag och min sambo vill inte ha barn, men det verkar ju inte vara okej enligt "samhället" och "folk". Vet inte hur många gånger jag har fått höra att det är meningen med livet, att mitt liv kommer bli så tomt, att jag är så egoistisk osv. Förlåt, men på vilket sätt blir denna överbefolkade och överexploaterade värld en bättre plats av ytterligare en konsumerande människa? Hur kan jag vara egoistisk för att jag inte skaffar barn?

Oj vad mycket ilska det kom ut här, men som sagt, jag är ganska trött på att alltid bli ifrågasatt. Jag ifrågasätter inte huruvida blivande föräldrar är mentalt störda som skaffar barn (japp, har fått den diagnosen också, av en helt okänd människa på en fest dessutom), så varför ska de ifrågasätta mitt beslut?

Har också haft denna diskussion med mina föräldrar, och de är helt införstådda på att det inte blir barnbarn. Om man säger det väldigt, väldigt, väldigt tydligt så brukar det gå in för de flesta. Det är mitt tips till TS. Men, min erfarenhet är att det inte räcker med ett nej, vi vill inte ha barn, utan det brukar gå in först efter en kvarts brandtal om varför man inte ska skaffa barn. Tyvärr:(