Plötsligt vill han inte

Jag och min kille har varit ett par i strax över 3,5 år och har varit förlovade i ca 2,5 år. Senaste månaderna har vi seriöst börjat diskutera bröllop och jag har börjat drömma och planera. Jag har pratat med honom om det hela tiden, han har kanske skrattat lite åt att jag varit så engagerad, och då och då påpekat att det hade varit roligare att köpa hus först. Det har varit på planeringsstadiet och jag har inte tagit så illa vid mig.

Vi har planerat att börja försöka bli gravida till hösten och jag vill gärna vara gift innan jag blir mamma. Jag kan egentligen inte motivera det mer än att jag alltid tänkt att jag ska gifta mig innan jag skaffar barn. Jag har berättat det här för min kille och han säger att han förstår. Samtidigt så har vi helt olika bakgrund när det gäller sånt, i min och mina föräldrars bekantskapskrets har i stort sett alla gift sig innan de skaffar barn, i hans omgivning har alla minst två barn och hus innan de gifter sig.

I alla fall så diskuterade vi bröllop för ca en månad sedan, han berättade hur han tänkt sig vårt bröllop och sa att vi kanske kunde gifta oss i sommar. Jag blev överlycklig och kände att yes, nu händer det äntligen! Jag berättade för min mamma och började lägga en budget efter hur mycket jag tror att vi kan spara ihop till slutet av sommaren.

För ett par veckor sedan presenterade jag budgeten för honom, och fick då kalla handen. Plötsligt är han inte alls intresserad av att gifta sig. Han vill köpa hus först, och gärna en ny bil (trots att den vi har bara är tre år gammal). Gifta sig kommer långt ner på hans prioriteringslista. Jag blev både besviken och ledsen. Jag har drömt, planerat, äntligen fått ett ja, och när det äntligen kommer till kritan att börja boka kyrka osv, då vill han inte.

Jag trodde inte att det skulle kännas så illa som det faktiskt gör och trots att det gått två veckor så kan jag inte släppa det. Jag är sur, lättirriterad och ledsen. Plötsligt ifrågasätter jag hela vårt förhållande, varför vill han inte gifta sig med mig? Jag känner mig besviken och väldigt ensam. Jag har försökt prata med honom, men han viftar bort det, byter ämne, eller ignorerar mig. Ena dagen hävdar han att jag bara vill gifta mig för att alla andra gör det, nästa säger han att jag är ung och att det inte är bråttom (det skiljer 11 år på oss). Han förstår inte problemet, och jag själv är faktiskt chockad över hur sårad jag är.

Vet egentligen inte riktigt vad jag ville med det här inlägget mer än att gå gnälla av mig lite och kanske få lite råd. Jag tror verkligen att han älskar mig, men plötsligt känns det inte så säkert längre..