Svärmor...
Vi har under julen haft besök av gubbens familj. Allt började bra, men på julaftonskvällen bröt helvetet ut! Hon var missnöjd över att vi hade bett dem lämna sin hund hemma. (Vi har en valp och vill ge henne en lugn och trygg uppväxt.) Men då menar de att vi inte välkomnar dem! Så då åker jag iväg med vår hund till min pappa för att lösa situationen, som blev min att lösa eftersom de tar med sig sin hund trots att vi bad dem att inte göra det. Juldagen rullar vidare och jag drar mig undan lite för att det inte ska bli mer bråk. Men se det var fel det med! Och det var fel att vi skulle låta alla bröllopsgäster anmäla sin medverkan till toastmastern. Det var för opersonligt! Och jag var otrevlig, fräck och inte välkomnande. Så hon skulle åka hem.... Trots att jag gjort allt utom att rulla ut röda mattan för dem! De valde som tur var att korta ner sin vistelse och åkte hem på annandagen. Men ringde sedan på kvällen och frågade om inte jag och gubben kommit till insikt över våra "problem". Ska man skratta eller gråta???
