Är själv en hopplös romantiker som drömmer om att han ska gå ner på knä med en ring i handen och säga dom magiska orden. På senare dar har jag dock tänkt om lite och funderar nu kring huruvida man själv skulle planera och utföra det stora ögonblicket.
Att det borde vara lika självklart som att mannen friar. :)
tycker det är lite roligt med att tjejen friar. för det känns som (och det är ju för att man är "van" att mannen friar) att männen blir så himla förvånad :P haha. jag friade. jag frågade om vi skulle förlova oss. och så fråga ja om vi skulle så att säga, köra igång med bröllop. fick nekande svar sammanlagt 6 ggr tro ja haha! :P men det gick ju vägen ändå.
Det är väl inga problem att fria som tjej? Hos oss var det visserligen mannen som gick ner på knä med dunder och brak, rosor och ring ;) . Hade jag bara vetat att han planerat att fria så hade jag nog försökt hinna före, mest för att retas ;)
Jag väntade och väntade på ett frieri, trots att jag ju tycker att det är valfritt vem som friar. Men jag hade tagit upp både frågan om att flytta ihop och frågan om att skaffa barn, och kände att jag för ömsidighetens skull var tvungen att vänta på att han skulle ta det initiativet. Och efter alldeles för lång tid tyckte även han att det var dags 
Visserligen var det han som friade (på knä, med vackert tal och allt) men dessförinnan hade vi ju diskuterat oss fram till att vi nog ville förlova oss snart. Hade han varit typen som aldrig kommer till skott hade jag gjort det själv!
Egentligen borde det vara som Yavanjakementari säger, men som tjej är det lätt att tänka: Ville han gifta sig hade han väl redan friat?
Jag tycker det är sjukt gulligt hur det än görs. Lägger inga värderingar kring hur andra gör :)
Men personligen så har jag och min sambo bestämt att han får gå ner när han är redo, då vi båda helst vill att han gör det :)
Jag tjatade till mig det. Vet inte om ett frieri var inblandat ens. ;) Vi förlovade oss och det var väl ett gemensamt beslut så att säga. Och sen bara kom giftasplanerna typ samtidigt. :D
Är det skillnad på om det är en man eller kvinna som friar? Nej.
Jag har inte velat gifta mig tidigare, men de senaste två åren har jag känt mer och mer att jag vill. Mannen däremot tyckte väl inte att det behövdes. Vi var ju förlovade och hade varit tillsammans i 11 år så det "dög" väl..
Efter att ha pratat med honom ett bra tag om bröllop men utan vidare respons gav jag upp!
Får väl nöja mig med en förlovning tänkte jag..
På alla hjärtans dag förra året kommer han hem med en bunt bröllopstidningar och en fin rosbukett,
Sen säger han: Se detta som ett steg i rätt riktning med ett leende ;)
Så ingen av oss direkt friade men nu är vi på gång och gifter oss om 114 dagar <3
Jag är en fullständigt hopplös romantiker, som har drömt om att min sambo skulle gå ner på knä, men samtidigt är jag tillräckligt mkt realist för att inse att det är jag som driver saker i vårt förhållande.
Så jag gjorde iordning en bricka med frukost och en stor bukett rosor och kom in med en söndagmorgon och frågade om han ville gifta sig med mig. Det ville han 
Exakt så jag har tänkt också... Lät som ett jättefint o mysigt frieri :)
Idag är det exakt ett år sedan min sambo friade. Jag väntar med spänning på att det ska bli kväll! Som vanligt så har han nån hemlighet på gång ;) min sambo har alltid varit väldigt duktig på romantik och överraskningar :) . Kanske lite ot men jag kunde inte låta bli att dela med mig i denna tråd! Romantik är alltid viktigt från båda parter tycker jag, därför har jag själv fixat en överraskning till honom också!
jag har friat en gång, innan mitt första äktenskap. Det var romantiskt och fint och han sa ja.
Innan denna andra gång (jag är omgift) så hade jag ju då fått genomgå en skilsmässa och med tanke på att vi var rätt rejält osams så hade jag fått höra "jag gifte mig ju bara för din skull" vilket kändes... ja sådär.
Så i mitt nya förhållande gjorde jag klart för min (numer) man att jag vill gärna gifta mig och hur jag ser på äktenskap, och att gifta sig mm. Det var inget krav från min sida men att jag tycker att det är en naturlig del om man vill leva ihop. Inte direkt kanske, men någon gång, men om det blir av blir lite upp till honom med tanke på hur trist det kändes att få höra sånt där av exet.
Så min man friade till mig, helt oväntat för mig, och gick på knä med diamantring och allt. Hur romantiskt som helst.
Så ja, jag har väl fått båda delar med att fria och bli friad till. Och oavsett vem som friar så är det ju helt underbart för mottagaren, och för en själv om man får ett ja :)
Kör på du, ts, om du vill fria. :)
Din fråga var vad man har för tankar till att tjejen friar. Inga särskilda alls, lika kul som om mannen friar. Kör på!
Jag "hotade" min pojkvän 2012 med att fria..... Då hade vi "bara" varit tillsammans i 1 år och det kändes inte riktigt "rätt".
Nu har jag hela tiden sagt att nästa gång 2016 så kommer jag att fria - vi planerar nu bröllop till sommaren 2016 OCH jag kommer att fria 29 ferbruari 2016.
Jag friade! Kändes inte alls konstigt/något jag reflekterade över som det okoventionellt.
Hade ingen ring till hands, så det blev ett frieri på soffan hemma med en hemsnickrad ring "gjord" av ett buntband :D
Min sambo hade också tänkt fria, men han trodde inte jag ville gifta mig än så han höll i sina hästar. Så jag kom först! :)
MIn sambo har sagt att han kommer att fria och att han vill ha mig som sin fru, vi har även pratat om ringar och vilket färgtema vi ska ha på dagen d.
Jag är den som INTE kan vänta så jag har köpt provisoriska ringar och tänker fria i helgen 
