Hur mycket umgås ni med era familjer?

Varför sårar det dig? Varför är självklart att era föräldrar ska umgås med varandra? De är ju inte de som ska gifta sig med varandra och de har ju inte valt att lära känna varandra?

Min fästmans föräldrar och mina föräldrar har nästan aldrig träffats utan att vi har varit med. Det har hänt nån enstaka gång, men är absolut inget jag förväntar mig att de ska göra. Om jag tittar på den äldre generationen i min släkt så umgås inte heller mina mor-/farföräldrar med varandra utöver det som sker i samband  med att de träffas hos mina föräldrar. Jag kan inte komma på någon i min närhet där svärföräldrarna umgås utan barnen närvarande. Umgås dina mor- och farföräldrar med varandra utan att dina föräldrar är med?

Så länge de har de trevligt när de väl träffas så tycker jag att du ska vara glad. Svärföräldrar som inte kommer överens är inte kul har jag hört (jag är själv lyckligt förskonad från det). Om det känns väldigt jobbigt så kan du väl ta upp det med dina föräldrar och höra deras syn på saken. =)

Okej. Våra föräldrar och svärföräldrar kommer väl överens, men umgås inte om vi inte bjuder dem samtidigt hem till oss. De är vuxna personer med redan etablerade vänskapsrelationer och vi skulle aldrig kräva av dem att umgås för vår skull. Naturligtvis får de lov att hålla sams och vara trevliga mot varandra, detta tycker vi att vi kan kräva. I ärlighetens namn har du ingen rätt att känna dig sårad över detta. Det är faktiskt svårt att förstå hur du kan känna så eftersom det låter delvis orimligt och delvis själviskt. Det vore nog klokt att arbeta med dina känslor och förväntningar på föräldrarna och svärföräldrarna för det är verkligen inte rättvist mot dem. Tala med dem och se hur de reagerar.

Då min mamma (pappa dog för tre år sedan) bor på västkusten och m2bs föräldrar bor på östkusten har dom under våra snart 11 år tillsammans bara träffats 3 gånger. Dock ger dom varandra julklappar/julblommor och ringer och grattar på födelsedagar så dom har en bra relation ändå. Och jag är då nöjd med det.

Jag står jättenära min familj vilket min make också gör men vi umgås inte med hans sida frivilligt. Han känner sig tvingad att bjuda hans morsa på fika när han fyller år och tyckte hon skulle komma till bröllopet för husfridens skull vilket är det löjligaste jag har hört. Ja, tyvärr så kom hon men hon fick ju en plats efter vad vi tycker om den tanten dvs längst bort.

Förstår inte riktigt vad som är problemet. Har aldrig hört talas om att ett pars föräldrar är/ska vara vänner och träffas utan själva paret. Så det är inget konstigt eller nåt att oroa sig för, du kan slappna av så länge de kommer överens när de väl ses (om de ses hos er nångång t.ex.)

Våra föräldrar träffades en eller två gånger per år, till jul och födelsedagar som firades hos oss. Utan vår närvaro sågs de aldrig. Ringde inte varandra heller. Tror de skickade julkort däremot.

Vi umgås mycket med våra familjer. Men våra föräldrar umgås aldrig med varandra utan att vi är närvarande. Det skulle bli jobbigt för ens föräldrar om dom var tvungna att umgås med alla sina barns respektive svärföräldrar samtidigt som dom ska hålla kontakt med sina egna vänner, familj och släkt. Vi bjuder hem våra föräldrar , samtidigt, på middagar och liknande kanske 4 gånger om året.

Vad gör DU själv åt att dom inte verkar träffas så ofta ts?  Bjuder du inte båda sidorna till födelsedagar och kalas, eller bara fika, en middag och sånt? 

Min svärmor är min extramma då mina egna föräldrar bor 13 mil ifrån mig så svärmor är en kär gäst hemma flera ggr i veckan .

Mina föräldrar och min svärmor umgås så ofta dom kan. Pappa hjälper ofta svärmor med saker som behöver göras då hon är änka.  Svärmor och mamma har rest utomlands några gånger.

Detta förhållande är dock lite otippat  mellan mina föräldrar o svärmor för det finns en story bakom men jag är bara glad och tacksam för att dom funnit varandra. Det underlättar mycket eftersom vi har barn.

och kan tilläggas så träffar jag svärmor ensam ganska mycket, vi shoppar gärna ihop eller hittar på andra saker. Min man kan också träffa mina föräldrar på egen hand.  Vi har egna relationer med våra svärisar och det tror jag också är viktigt om man vill att dom ska umgås med varandra.

Man kan inte begära att svärföräldrarna ska umgås med varandra om dom aldrig träffar sin respektive svärson/svärdotter mer än på kalas en gång om året.  

Vi åker ner till föräldrarna c:a 1ggn/månad. Oftast i samband med födelsedagar och andra traditionsbundna sammankomster. De bor 20 min ifrån varandra (vi bor 2,5h ifrån). Vi har varit tillsammans i 3 år och våra föräldrar har aldrig träffat varandra - inget som stör mig det minsta. Min sambos föräldrar är dock skilda även om båda är med när vi ska fira något, men inte om vi bara hälsar på. Oftast bor vi hos min familj och umgås mer med dem. Jag har dock ingen som helst längtan över att min mamma och svärmor ska bli bff eller motsvarande, men visst tycker jag det kan vara en bra grej att de får träffa varandra innan bröllopet, men i värsta fall, eh. Det är sällan någon av våra familjer orkar åka "så långt" för att hälsa på oss så därför blir det liksom inte naturligt att de träffas hemma hos oss på kalas. 

Mina föräldrar och min fästmans föräldrar umgås faktiskt med varandra utan att vi är med, trots att de bor med halva sverige mellan sig. Men jag har hela tiden tänkt på det som något unikt, inte en självklarhet.