Jag och min man har bestämt oss för att rymma och gifta oss utomlands cirka två månader före vi har sagt att vi ska gifta oss. Däremot ska vi ha mottagning i Sverige.
Är det någon som har gjort något liknande? Isf tips och råd? Vi har hittat lokal och boende utomlands. Men hur tar föräldrar och släkt det hela? Något man ska tänka på där?
Har ni bestämt er för att gifta er i smyg bara ni två så är det väl bara att ta reaktionerna som de kommer.
Om föräldrar och släkt gärna varit med och blir besvikna om de missar stunden så är det väl inte så mkt att göra åt saken eftersom att ni redan bestämt er.
Oooo så romantiskt. Hoppas ni får ett riktigt underbart bröllop.
Kram Tess
Kommer bli väldigt romantiskt, vi har hittat det perfekta stället. Är bara så orolig var min familj kommer säga.
Vi gifter oss oxå i "smyg"! Så jäkla skönt! Kommer från en stoooor släkt, fem bröder och enda dottern, stor umgängeskrets med mycket åsikter, etiketter och måsten. Alla förväntar sig en pampig tillställning med Wang-klänning, dyra blomuppsättningar och en hippa värd att minnas. Spyr på att det ska vara så pampigt och lyxigt, så en dag kände jag...Fuck It. Så i juni gifter vi oss själva! Underbart!:)
Min familj, vissa kommer tappa hakan, men, och?? Jag lever för mig och de kommer över det, jag lovar. :)
alla har åsikter om när,var,hur och varför man gifter sig. Även om släkt o vänner är med på bröllopet får vara med och planera osv osv.
Man kan aldrig göra alla till lags.
Vad släkt o vänner kommer att tycka om att ni rymmer? Tja.. en del kommer nog att bli paffa men glada, en del kanske också sura , en del kommer kanske bli riktigt förbannade - allt beror på hur ni känner er släkt och hur dom brukar reagera på spontana påhitt.
Men så är det i släkter. Man får räkna med både det ena och det andra.
men det är NI som väljer detta och då får släkten helt enkelt finna sig i det. Det är ni som gifter er - inte dom.
och det är ju egentligen bara själva vigseln dom blir snuvad på, fest o mottagning ska ni ju ändå ha .
Det jag kan tipsa om är att låt släkten få uppleva er som ett brudpar på mottagningen. Klä upp er i dom kläder ni har när ni gifter er, eller ansträng er för att se ut som ett riktigt brudpar så folk inte möter er i sommarklänning, chinos och flipflops. Låt det verkligen vara en riktig bröllopsfest helt enkelt. Låt gästerna få fota er och känna av lite bröllopsstämning.
jag vet ett par som gifte sig hemligt utomlands och bjöd in till fest i en hyrd lokal, dom kom sist till festen ditkörd i fin bil och hade ingångsmusik o skred in bröllopsklädda och gästerna fick se dom skrida fram till hedersplatser och brudens pappa höll ett kort tal på 5 min och en skål och ett fyrfaldigt leve utbrasts innan dom satte sig ner. Så gästerna fick en liten "cermoni" ändå fast bröllopet redan ägt rum.
Jo vi har planerat att dyka upp i bröllopskläder med brudbukett och allt. Och äta tårta, därför ska vi ha en mottagning jag vill ju ha bröllopstårta. :)
Fortfarande orolig för allt. Min mamma är inte av denna värld. Förstå mig rätt jag älskar henne men hon är speciell och hon tycker verkligen inte om min man så ja... När jag sedna gör något som att snuva henne på bröllopet.
Tack alla! Behövde ha lite puschning åt rätt håll. Tror bröllopet kommer bli fantastiskt han och jag på en strand och sedan bröllopsnatten i en egen stuga. Sedan så blir det mottagning i Sverige med bröllopstårta. Kommer kanske att sakna min familj men kommer samtidigt att bli riktigt mysigt.
Plus att jag kommer få använda min klänning två ggr och min tiara som jag oh andra sidan kommer använda jämnt. Älskar tiaror :)
Vi gifter oss snart. Hemligt. Från början var planen att göra det på en strand, utomlands. Men sen tänkte vi om och ville göra det så enkelt som möjligt för oss. Vi gifter oss i stadshuset och dagen efter flyger vi iväg på en två veckor lång semester/smekmånad. Det ska bli såå härligt! Jag är dock också lite orolig för hur det kommer att mottagas av familj, släkt och vänner. Jag vet i alla fall några som kommer bli besvikna över att inte få vara med på ett bröllop. Men jag har aldrig drömt om något stort bröllop och inte min blivande man heller, och då kan vi ju inte genomföra det för någon annans skull. Vi kommer nog inte ha någon fest sen heller. Vi får se, kanske har vi en fest i sommar, men inte med någon vidare betoning på att det är en bröllopsfest. Utan snarare bara en vanlig, trevlig sommarfest, kanske med tårta ;)
Vi tänkte i alla fall ta lite bröllopsfoto-inspirerande bilder under resan. Vi har bokat en fotograf, som har lovat att ta oss till en vacker strand. Vi tänkte nog kanske använda oss av ett foto därifrån för att berätta för släkt och vänner att vi har gift oss. Våra familjer kommer vi nog att berätta för samma dag.
När gifter du dig TS?
Naturligtvis ska alla få göra som de vill. Det är ju ditt liv. Men samtidigt har jag sett trådar här om brudar som nästan ångrar sig för att föräldrarna har blivit så ledsna och särskillt deras mamma. Så jag skulle bara vilja ge rådet att tänka igenom noga att du kan stå för det sedan och känna efter att det fortfarande känns bra i magen.
Personligen skulle jag ha förståelse för att mina barn inte vill ha med mig på sin vigsel om det bara är de två, men jag skulle vilja ha vetat om att de skulle göra det. Då hade jag sett till att fira dem på något sätt när de kom hem eller gett dem ett bidra till middag eller något sådant.
Jag vill bara ge en bild på vad som kan hända efteråt, så du inte blir besviken och låter folks besvikele förstöra din upplevelse av er vigsel. Så förbered dig själv på andras reaktioner. Man påverkas nog mer än vad man tror av vad andra tycker, även om många säger att man inte ska bry sig om det.
Lycka till!
Jag har några kompisar som gift sig hemligt, och faktiskt är det ingen förälder som fått fnatt pga det. De flesta som gifter sig nu har föräldrar som gift sig på 1970-talet, och då var det ju "trendigt"/vanligt att smita iväg och gifta sig borgerligt på lunchrasten.
Jag tycker att ni inte ska oroa er så mycket för folks reaktioner. Ni kan inte ta ansvar för folks besvikelser/andra känslor. Om NI vill gifta er på tumanhand så ska ni hålla fast vid det. Vuxna människor (t.ex. era föräldrar) får ta ansvar för sina reaktioner och bör vara kapabla att hantera besvikelser själva. En bra förälder kan sätta sina egna känslor av besvikelse åt sidan och glädjas över att deras barn är vuxna människor som fattar egna beslut. Klart föräldrar kan känna sig snuvade på konfekten, men då tycker jag att de ska hålla de åsikterna för sig själva, och det kan man faktiskt be dem göra också.
De flesta som varit besvikna på sina bröllop (i min bekantskapskrets) är de som gett vika för pushiga föräldrars åsikter och haft ett bröllop/vigsel på ett annat sätt än de ursprungligen velat.
Jag är minst orolig för mina föräldrar. De själva gjorde precis som du säger; gifte sig på lunchrasten utan att ha berättat för någon. Däremot har jag en farmor som många gånger har sagt att hon ser fram emot den dagen då hon får se mig som brud. Och vänner som vill ordna en möhippa och ser fram emot en bröllopsfest. Jag vet att de kommer att förstå vårat beslut, men de kommer nog bli besvikna också. Men som sagt, det är upp till dem att hantera den besvikelsen. De får se fram emot sina egna möhippor och bröllop istället :)
