killar och dataspel...

Min man har samma problem som du: jag är tokig i dataspel och kan sitta i timtal framför datorn. Och det handlar faktiskt inte om att jag inte *vill* umgås med honom, bara att jag har ett väldigt stort intresse som jag lägger ner mycket tid på.

I somras började han faktiskt spela tillsammans med mig, och det är grymt roligt -- inte minst för att han har valt att ta del av mitt intresse istället för att försöka få mig att sluta.

Hehe, vi har samma problem båda två. Frågan är om jag inte är snäppet värre. Men vi har gjort en överenskommelse som passar oss båda två angående datorspelandet. Inga fredagkvällar t ex. Kan ni inte komma överens om något?

Min sambo är också biten. Det är avkoppling för honom.
Fast jag tycker det blir så där när man flyttar ihop, ibland umgås man, ibland håller var och en på med sitt.

Men jag har aldrig kännt att jag kommer i andra hand, och det är nog viktigt. Berätta hur du känner och hitta en kompromiss.

Hej skillnad mellan män och pojkar är att dom skaffa sig större leksaker. Har samma problem, min sambo kan sitta flera timmar framför datorn. Jätte kul tycker han, orkar inte heller tjata. Undrar hur vi ska göra????

Jag har samma problem! Min m2b började spela ett online spel (EVE) för några månader sen och jag kände mej totalt utanför och åsidosatt när han plötsligt började tillbringa all sin ledig tid framför datorn. Om jag någon gång försökte komma ut på nätet så hängde han över mej och tjatade på att jag skulle bli klar snart.

Vi har bråkat om det ett antal gånger och jag har försökt förklara att jag känner mej ensam och att han aldrig tillbringar någon tid med mej längre (till saken hör att vi bor utomlands och jag har inte direkt har vänner där vi bor för de vi umgicks med flyttade nyligen härifrån). Han tycker då jag är missunnsam när han nu hittat en hobby som han tycker är kul.

Det har blivit bättre sedan vi skaffade en router så att jag kan komma ut på nätet med min bärbara jobbdator + att jag upptäckt forumen här på BT :) och tillbringar mycket tid på att planera vårt bröllop nästa år, men jag blir fortfarande fly förbannad när jag säger till att nu är maten klar och han inte kommer ut förrän en halvtimme senare.

Fasar lite för hur det kommer att bli om han fortfarande är lika inne i spelet efter bröllopet och jag inte har den planeringen att sysselsätta mej med längre, men förhoppningsvis har jag skaffat mej lite mer vänner tills dess......

Ska förrestern tillägga att han faktiskt anstränger sig allt som oftast och ser till att vi gör saker tillsammans, men på det hela blir det ändå väldigt mycket mer EVE än mej...

Hej!!
Kænner igen det dær. Min man spelar Neverwinter nights, Warcraft och ibland CS. Vi har en son tillsammans, men det kænns som att jag tar størsta ansvaret før honom. Ibland måste jag næstan be min man att byta bløja... och oftast får man svaret "jag orkar inte just nu". Så jag stædar, tar hand om disken, tvættar klæder och underhåller lilleman... han sitter framfør datorn och surfar runt, pratar med sina vænner i danmark (førståeligt, han bor ca 2000 km från dem) eller så spelar han... det verkar som att han inte mærker att jag ær ett vrak och att huset ser ut som ett bombnedslag. Han tar på sig hørlurarna och sætter igång att spela... Sjælv hinner man knappt sætta ner rumpan føræn man måste upp igen.
Har bestæmt mig før att jag ska gøra precis lika dant nær jag får tag på jobb... eller så går jag i strejk...

Hade också en sån sambo en gång... Fullständig älskare av Warcraft, Diablo och andra liknande spel och kunde sitta natt efter natt.
Han kunde till och med avbryta en videokväll med att sätta sig vid datorn och "bara skulle testa en sak", han satt där resten av natten sen...

Blev också frustrerad och arg tills jag hittade egna intressen.
Då först vaknade han upp och insåg att jag kunde ha kul utan honom!! Hans machospel på datorn funkade inte längre som brudmagnet!

SJälvklart ska du prata med honom, men gör det INTE när han sitter och spelar!! Ta det neutralt, tex över middagsbordet, medan ni är ute och handlar eller dyligt.
Föreslå en kompromiss, typ att ni har en datafri kväll, datorn sätts inte på över huvud taget utan det är "tvång" på andra aktiviteter.
Han behöver inte alls vara trevlig med dig över bingolotto utan kravet är att han ska inte spela utan kunna konversera utan en massa hummanden och aha-anden.

Min sambo brukar sätta sig och spela när jag kollar på tv, på så sätt gör ju båda nåt samtidigt som är kul. När mitt tv-program är slut så brukar vi fika och sitta och prata lite på kvällen.

Kan ni inte kompromissa så att dataspelandet bara tar en del av en kväll och inte slukar hela kvällen? Prata, prata, prata med honom!

/Liina

Mitt intresse är katter och jag vill SÅÅÅ gärna skaffa två kattungar men han vill inte. DET skulle kunna sysselsätta mig medan han spelar men han har bestämt sig för att vi ska inte skaffa katter nu.

Jag är ledsen för den skull också att hans åsikt inte går att rubba. Visserligen påverkar att skaffa katt honom också så han måste ju vara med och bestämma, men hans spelande påverkar ju mig så..?

Jag får sätta mig ner och prata med honom nu idag om det här. Suck, jag är så trött ibland på att vara "flickvännen som måste prata".