Anonym (ge er nu) skrev 2014-02-25 21:40:58 följande:
Och det är jättebra att såda som ni finns här och kan ge råd och tips, men handen på hjärtat, hade du lyssnat om någon sa det till dig då? Ge råd om det efterfrågas, i välmening, men att som skett upprepade gånger på senaste tiden dömma ut andras äktenskap och val på lösa grunder är enbart kontraproduktivt. Människor som gifter sig av "rätt" skäl men inte passar in i Den Visa Äldre Brudens mall känner sig sårade, men all ätt, och de som eventeullt borde lyssna kommer inte att göra det.
Det finns som sagt säkert människor som gifter sig av fel anledningar men det går inte att se vilka de är genom att stirra sig blind på födelsedatum eller carat eller fabless för slottsmiljöer. Inte heller genom hur mycket de skriver om sin blivande eller sina förhoppningar och farhågor på ett publikt bröllopsforum som faktiskt primärt är till för planering av just alla de där små detaljerna.
Och ärligt talat, anser man sig kunna utläsa varför människor gifter sig utifrån vad de postar här och dessutom ha rätt att sätta sig till doms över det tillskriver man sig själv väldigt stor betydelse.
jag önskar verkligen att nån hade satt sig ner med mig och verkligen frågat om jag visste vad jag gjorde. Jag försökte se världsvan ut och slängde mig med uttryck jag hittade i bröllopstidningar och försökte vara mer vuxen än jag faktiskt var.
Jag önskade att nån hade sett igenom min bluff och ifrågasatt mig. Hade nån gjort det och fått mig att stanna upp och reflektera över det som höll på att hända hade jag faktiskt tagit det i beaktande. Jag var ingen trulig tonåring som gjorde uppror, jag vara bara naiv och kär och fruktansvärt osäker på mig själv. Hela jag skrek av uppmärksamhet och bekräftelsebehov.
Det hade varit så enkelt att sticka hål på den lyckliga ballong jag då svävade på , det hade tagit 3 sekunder. Den tiden det tar att ställa en fråga.
och ja,, jag var fullständigt medveten om mina tvivel och mina känslor just då. Jag for i panik runt och fixade och donade inför bröllopet och försökte få allt klart så fort som möjligt innan nån hann syna min livsbluff. Samtidigt som jag önskade att nån faktiskt skulle gå in och stoppa mig. Du vet känslan man har när man är 14 år och rymmer hemifrån för att man tror att man vet bäst, men innerst inne önskar att mamma ska köra ikapp en och skjutsa hem en... Så kändes det när jag skulle gifta mig.
jag hade nog inte avblåst hela bröllopet men hade skjutit upp det och det hade nog fått mig att inse att det inte var någon bra ide och därmed hade jag aldrig gift mig.
eftersom jag inte lyssnade på mig själv hade jag önskat att nån hade knäppt mig på näsan. Jag hade faktiskt lyssnat. jag var en sån person då och är fortfarande det nu.
Jag dömer aldrig nån när det gäller bröllop eller skaffa barn tidigt eller vad det nu är , det är upp till var och en, däremot hoppas jag ju att någon i alla fall tar sig tid att läsa det svar jag ändå skriver när nån frågar om en ärlig åsikt. JA jag kan tycka att vissa är för unga när dom gifter sig, JA jag kan tycka att vissa är totalt olämpliga som föräldrar vid 18 års ålder och jag kan tycka det är genomidiotiskt att gifta sig för 4:e gången på tio år. Men det är ju bara vad JAG tycker och hoppas att mitt svar kan få någon att tänka till. Om inte en trådstartare tar svaret till sig kanske nån annan läser och begrundar.
Men jag skulle aldrig dröma om att pracka på någon åsikter man inte bett om.
men min erfarenhet gör att jag gärna stannar till och svarar på frågor som blivande brudar ställer eller blivande mammor eller andra saker jag själv kan relatera till pga mitt tidiga äktenskap. För jag vet att det finns fler likadana tjejer som jag själv därute som behöver bli ifrågasatta för att inte göra samma misstag som jag själv bara för att ingen sa något till dom...
