Svartsjuka

Usch, har också ett helt galet förhållande bakom mej. Men det var så länge sen så det har ingen inverkan alls längre. Men det är klart att det är svårt att börja lita igen.
Den gången du skriver om att han ljög.. Ljög han då, alltså förnekade när du frågade? Eller berättade han bara inte att dom hade pratat? För det är ju en väldigt stor skillnad..  Jag berättar ju inte så fort någon skriver till mej..för det har liksom ingen betydelse.
Tror inte att man kan göra så mycket mer än att vara hård mot sej själv och tvinga sej att lita på sin partner..för problemet ligger ju hos en själv och är inget jag tycker man borde belasta sin partner med. 

Jo han ljög för jag frågade honom om hon hade hört av sig, och han sa Nej, det har hon inte. Då chattade dom som bäst..

Usch, vilken jobbig situation att vara i... Svartsjuka är en hemsk känsla att gå o bära på!
Jag har varit i en liknande situation själv. Det som hjälpte mig var total ärlighet mellan mig och min nya sambo. Det hjälpte också att han var väldigt förstående.
Jag förklarade för honom hur jag var och varför (som du redan verkar ha gjort) och ba honom om hjälp att komma över det, och hantera alla hämska känslor.
Ens känslor är aldrig "fel", det är hur man agerar därefter som kan bli det...
Når jag kände svartsjukan komma över mig, försökte jag tänka efter på varför jag kände som jag gjorde, var det pga mitt ex, eller på grund av min nuvarande? Sen var jag väldig öppen och berättade för honom att nu känner jag såhär och såhär, fast jag vet att det kanske inte beror på dig... Även om det var jobbigt för min sambo också, att måtta förklara sig och ibland lite för ofta visa mig att jag kunde lita på honom och känna mig trygg i våran relation, stod han ut med mig:) Han såg ju att jag hade ont (ingen vill ju gå runt o vara svartsjuk!), och ville gärna hjälpa mig ut av det.
Sen efter en stund började det bli bättre. Han har ju stadigt visat mig att han är min, och att även om han pratar med andra tjejer, så är det ingen andra han vill ha.

I början hade jag svårt att lita på honom, o kände lite svartsjuka varje gång han t.ex fick ett medelande på sin telefon, och hade svårt att inte börja fråga ut honom om vem, vad, varför hela tiden... Men nu känner jag aldrig det längre.

Förlåt! Nu glömde jag ju skriva vad jag tror kan vara goda råd...

Vara öppna och ärliga med varandra! Säg hur du tänker och känner, och att du behöver hjälp av honom. Inga flera lögner, även om det är för att han känner han vill "skydda" dig.  Att "smyga" bakom ryggen skapar bara problem utav något som egentligen inte är det.. Reflekter över hur du känner, precisera överför honom när du känner så, att det inte är hans fel, men du känner som du känner, och han kan hjälpa dig att bli av med dessa känslorna vid att vara där för dig. och inte bli arg. Då får man ju bara skyldkänsla ovanpå svartsjukan också...