Inlägg från: Anonym (bitch) |Visa alla inlägg
  • Anonym (bitch)

    Tycker inte om mig själv...

    vet inte vad jag vill med detta.. kanske bara prata av mig antar jag. 

    har senaste tiden blivit hemsk tycker jag. om det är för att jag förändrats eller för att jag bara upptäckt mina egenskaper vet jag inte. men jobbigt är det! 

    jag tycker jag är egoistisk, bryr mig inte om andra - alltså vad jag än gör, är det för att jag själv ska få något utav det. har alltid en egoistisk baktanke med allt tycker jag. jag är lättirriterad och allt är andras fel.. eller andras, allt är min fästmans fel. fast det egentligen inte är det! jag vill bara ha någon att skylla på! och alla mina känslor och elakhet får ju min älskade fästman ta. allt är hans fel, allt han gör är fel, jag gör alltid rätt, han förstör för oss/mig, etc. jag SÄGER det kanske inte, men jag visar det och antyder det. 

    jag är en jävla besserwisser om tammetusan allt. jag vet bäst. och jag kan inte erkänna att jag har fel utan att bli sur.. 

    jag HATAR mig själv. eller mina egenskaper... och vet inte varför jag är såhär! är det för att jag är arbetslös? (sen september) 

    försöker "rannsaka" mig själv ibland.. och jag misstänker att jag projicerar på min fästman. jag är så arg och besviken på mig själv och på hur allt blev med utbildning/jobb och framtiden, men jag kan ju inte spöa mig själv liksom. och därför har jag blivit en elak bitch. en del av mig säger att jag faktiskt varit såhär hela mitt liv - och det kan mycket väl stämma. men i så fall inte SÅHÄR hemsk. 

    dessutom är sexlivet halvdött.. vi har väl sex kanske 1gång/månad. dock är det inte jag som har dålig sexlust (på riktigt) utan min fästman tycker sex är jobbigt. jag har förut varit på ändå och försökt få honom att ha sex med mig. men nu orkar jag inte. jag är bitter. och jag har i o m att vi har så lite sex också tappat sexlusten. 

    jag tycker allt är skitjobbigt, och blir bara ledsen när jag tänker på vad jag gör mot min framtida make. 

  • Svar på tråden Tycker inte om mig själv...
  • Anonym (bitch)

    tack för era ord. det värmer.

    heh.. det som är väl enormt besvärligt i mitt fall är att i de områden jag känner jag är duktig på, där är även min fästman med. vi har 4 gemensamma aktiviteter i veckan just nu. 

    min fästman vet nu vad jag känner. men har inte fått någon respons på det.. får se om han nämner det nu på morgon eller om jag måste fråga.. 

  • Anonym (bitch)

    fästmannen har varit arbetslös i snart ett år (i maj) och fick han bestämma skulle han förbli arbetslös.. 
    han sitter vid sin dator hela dagarna, på övervåningen, jag sitter framför tvn/datorn på nedervåningen. jag sysslar även ibland med lite annat - städa, pyssla, handla ibland. har ju även mina handarbeten som bara är mina. 

    gällande kompisar så jobbar dom ju om dagarna, och om kvällarna är jag på träning (vardagarna) och på helgen brukar jag sällan ha lust att träffa någon. är bara sån. 

    nåväl.. vi ska till stugan under påskhelgen och fästmannens släkt( på sin fars sida) skulle också upp, så jag får fara till dem och socialisera mig.. 

  • Anonym (bitch)

    men de var då.. inläggen vill inte inläggas. 

    problemet är väl att mina kompisar inte är inne i kampsport. och jag har inte tid eller ork att träna något annat med dem då jag har kung fu måndagar, karate OCH aikido tis. karate tors och aikido fre. 

    ang. lunch - jag brukar vara rätt så tråkig och aldrig ha lust att fara ut, men tänkte nu att jag skulle ringa min bästa vän och höra om vi skulle luncha tillsammans när hon fick lunch - hon hade dock redan lunch, så vi får ta det en annan dag. 

    däremot frågade jag min fästman om vad han tyckte om det jag skrev (har visat honom trådstarten) och han blev lite förbryllad, frågade om jag verkligen kände såhär. och att han inte egentligen märkt av det så mycket. han hade sin teori att vi är väl för mycket uppi varandra (vilket jag själv inte förstår, då vi träffas typ.. under natten och till middag oftast :P) just när jag skulle gå så sa han att oavsett vad jag tyckte om mig själv och hur "bitchig" jag än må vara. så älskade han mig för den jag är. då börja jag gråta.. behövde verkligen höra det.. och det gör mig än mer tacksam över att jag har honom och jag vill bli en ännu bättre person tack vara honom. 

Svar på tråden Tycker inte om mig själv...