Vill ha barn

Det är samma för oss, vi har skjutit bröllop och barn framför oss i väntan på fast jobb. Vi har båda haft timanställningar eller visstidsanställningar som varit nära att bli tillsvidare, men snubblat på mållinjen. 

Min sambo är rädd att jag inte ska få jobb om vi skaffar barn, att arbetsgivare kommer bli rädda att anställa mig då. Jag är inte helt säker på att han har rätt, men barn är ett gemensamt beslut och jag kan längta ett litet tag till innan den biologiska klockan stressar sönder mig (jag är 26). 

Att starta eget är inte bara en fråga om ekonomi, utan om tid också. Kommer du kunna lägga den tid du vill på en eventuell bebis om du har ett företag som kräver massor av tid? Vilket av dem skulle du ångra mest om det inte blev av? 

Det är fullt möjligt att försörja en familj på en inkomst, men det är inte lätt. Mina föräldrar fick barn mycket unga, och de fick kämpa. Jag kommer ihåg hur mina klasskompisar fick alla häftiga saker men inte jag. Som liten förstår man inte varför, och även om jag inte klandrar mina föräldrar i efterhand så var det jättejobbigt då. Ärvda kläder och second hand var standard till jag blev tonåring, fick egna pengar och kunde köpa kläder själv.

Det är en av anledningarna till att jag håller med min sambo om att vänta med att skaffa barn tills vi båda har jobb. Jag vill kunna skämma bort mina barn åtminstone ibland, inte behöva vända på varje krona och väga varje utgift på guldvåg.

Jag förstår vad du menar. Jag tror alla i en familj mår bättre om det finns ekonomisk stabilitet i grunden. 

Jag är inte så orolig för att vi inte kommer att ha råd de första åren. Jag tror att vi utan problem kan försörja oss och ett litet barn med min blivandes inkomst. Det jag oroar mig över är väl kanske mest:

- Att sambon blir av med jobbet,blir sjukskriven lång tid eller skadad. Då kommer vi få det jättesvårt när inte jag har jobb.

- Lite som din sambo tänker, att det kommer att bli svårare för mig att bli anställd som mamma. Det kommer ju knappast att bli lättare med tiden. 

- Att jag ska fastna i långtidsarbetslöshet och inte få något jobb på flera år. Att försörja ett spädbarn med en inkomst tror jag inte alls blir något problem men när barnet börjar komma upp skolåldern kan det bli svårare. Då börjar saker kosta mer, barnet får själv en förståelse för pengar och det tillkommer kanske dyra hobbies. 

Jag tror det är dumt att oroa sig för mycket. Allt kan fungera superbra också. På alla mina arbetsplatser har det funnits småbarnsföräldrar, och det har inte spelat någon roll att de haft barn när de bytt jobb och sökt nytt. De vabbar hela tiden, har extra föräldradagar de tar ut som semester. Och det är ingen som verkar tycka det är konstigt eller en nackdel. 

När man grubblar skapar man mer problem för sig själv än vad som egentligen finns :) 

Prata med din blivande man om det, hittar ni en lösning som fungerar för er så tycker jag ni ska köra på det. Vad alla andra säger spelar ingen som helst roll! 

Jag väntar vårt första barn, gifter oss nästa Lördag och jag har inte haft fast anställning på över 1 år. Min blivande har fast sedan flera år tillbaka och det är ingen risk att han skulle bli av med det jobbet, snarare uppgraderad isf.

trots dålig ekonomi har vi planerat in husköp, bröllop & barn. (barnet var visserligen oplanerat men skulle inte dröjt länge efter bröllopet innan vi börjat försöka).

Det finns inga perfekta tillfällen att skaffa barn, livet ändras ständigt. Vill ni ha barn så kör igång säger jag! ni vet ju inte heller hur lång tid det tar för ett att få ett plus, har ni otur kan det ta år, då är det väldigt dumt att vänta.

Det är sant. I huvudet tänker man ofta att det kommer att hända direk men i verkligheten kan det ju ta flera år, om det någonsin går. 

Vi tänkte försöka göra en budgetkalkyl, se hur det går ihop om man räknar med ökade kostader med barn. Då kan vi ju se på ett ungefär hur vi ligger till.