Kommer ni att bjuda någon du helst inte vill ha med?

hmm.. ne inte på så vis bjuder vi någon vi inte vill ha med. egentligen. det som vi kan vara lite nervösa över är att en av de vi vill bjuda, fästmannens kusins karl, är att han är nykter alkoholist/narkoman. så.. hur kommer han tycka det är när det ska finnas alkohol på festen? vi är inte nervös över att han ska börja, inte det, men jag vet att dom ogillar sånna tillställningar och brukar gå rätt så fort. 

sen är det ju vår dragspelslärare som man funderar på om han och resp. ska få vara med på festen också, dock är även han alkoholist, och tyvärr periodare, och jag har ingen aning om hur han kommer bete sig, kommer han dricka? och OM han gör det, hur kommer han bli? 

men vi VILL ha dom där. 

ang. din svärmor.. det är alltid svårt sånt där. har din fästman pratat med sin käre mor om hennes beteende? har hon en kille/man just nu som går lättare att prata med och dom kan prata med henne. annars är jag lika genomond och tänker att ni kan ju ge igen. skrika högt och tydligt hennes brister och fel. :P (jag är en hämndlysten person) haha, ne.. kanske inte riktigt en bra plan. men det vore väl skönt att få göra det eller hur? :P

Vi vill fira vår dag med nära och kära, de vi bryr oss om och de som bryr sig om oss. Och som tur är har vi inga svårigheter med våra familjer, och våra vänner skulle inte vara våra vänner om vi inte kom överens.

De personer jag haft lite svårt för har varit respektive till några av våra vänner, men de har gjort slut nu under vintern. Hade de fortfarande varit tillsammans hade jag bjudit dem ändå. Det är inte mitt ansvar att säga vad andra ska göra med sina förhållanden genom att inte bjuda dem.

När det rör sig om en familjemedlem, och kanske särskilt en förälder, är det svårare. En nära vän till mig gifte sig för två år sedan och hade inte bjudit sin pappa. Han hade aldrig funnits i hennes liv tidigare utan hade familj på annat håll. Då fanns det ingen anledning att börja inkludera honom bara på grund av att hon skulle gifta sig, tyckte hon. 

Om din blivandes mamma beter sig på ett sådant sätt att det uppfattas som att hon inte vill finnas i hans liv kanske det är dags att sätta ner foten och säga ifrån. Det är en ny början på ert gemensamma liv tillsammans, vill ni ha henne i det? Eller snarare, vill din blivande ha sin mamma i det? Man ska vara försiktig med att ta beslut angående någon annans familj, du kan undvika henne, men hon kommer alltid vara hans mamma. 

Hej!
Ja, jag har några som jag kunde vart utan. Det är främst vissa respektive till vänner och viss släkt (på min sambos sida) som jag knappt har träffat och som jag känner inte hade gjort något om de inte var där. Då känns det lite surt att lägga massa tusen på att dem. En vän (tidigare en väldigt bra vän) har verkligen gjort mig besviken under detta året och egentligen vet jag inte om jag vill ha henne där. Men jag ska försöka inte bry mig om henne och låta henne va glad för min skull om hon är det annars skita i det.

Så några tveksamma är det, men som sagt mest respektive. 

Jag kan tycka att min sambo bjudit en del i sin släkt som han inte alls har någon kontakt med förutom att DE känner HONOM från när han va liten osv.. typ morbröder osv.. Men det är hans släkt så han får väl avgöra det. 

Visst känns det konstigt att alla dessa människor från olika sammanhang ska vara tillsammans helt plötsligt? Känns som det kommer bli en misch-masch, men förhoppningsvis en bra :)

Ska försöka tänka att de respektive jag inte känner ändå är där för att de vill.

Vi har bjudit några som man av ren artighet känner att man "måste" bjuda, men är ganska övertygad om att de inte kommer att dyka upp. Jag har massor av kusiner, men har valt att bara bjuda 2 av dem. Det är de kusiner som jag har närmast relation till. Mina övriga kusiner och jag har ganska exakt INGENTING gemensamt och jag vill inte riskera att vårt bröllop blir en orgie i bibelord och lovsång vilket skulle kunna bli resulatet.

Vad det gäller svärmor så hade jag bjudit in henne, och om hon tänkte närvara hade jag krävt av min blivande att han tar ett snack med henne innan, eller om din blivande har något syskon som han står väldigt nära, bett syskonet prata med henne. Min blivande kommer ha hjälp av sina syskon vid vårt bröllop eftersom han är lite orolig för sina föräldrars alkoholintag. Mest i förebyggande syfte, det är inte alls säkert att det blir problem. 
Men försök få henne förstå att hon kommer förstöra sin sons stora dag om hon inte "uppför" sig, och att det skulle såra er enormt om hon gör det.
Ibland tror jag inte att människor som kommer med sårande kommentarer förstår att man blir sårad, och enda sättet att få dem att förstå är att säga ifrån.
Hoppas att det kommer gå bra för er.

Jag fick lite liknande tankar. Ibland blir man tyvärr tvungen att fundera över om man ens vill ha vissa personer i sitt liv, oavsett om de är ens föräldrar. Men så länge den vars förälder det är inte är beredd att bryta får man lov att göra sitt bästa och hålla god min vid ett sånt här tillfälle. Någon kan prata med henne innan om ni tror att det hjälper, och det kanske finns andra saker ni kan göra för att förebygga? T.ex. att be någon annan agera buffert och hålla henne och hennes ev. kommentarer borta från er under dagen?

Jag hade också någon jag hoppades inte skulle komma, och det gjorde han inte heller. Min pappa är nämligen alkoholist men tycker inte om stora tillställningar. Jag hade inte lust att ta den flod av självömkande som skulle komma om han inte blev bjuden, så jag skickade inbjudan och chansade hårt på att han inte skulle komma. Efteråt har han ringt flera gånger och tyckt synd om sig själv för att han inte kunde vara med, men han har fortfarande inte sagt grattis. Alkoholismens diskreta charm...

Va skönt att känna att de dom du även egentligen inte vill ha där inte kommer dyka upp. Jag känner att de jag har bjudit kommer känna att de kommer "masa sig dit"... Det jag vill är att de som kommer verkligen vill vara där för oss och tycker om oss. Annars kan de stanna hemma :)

Just nu funderar jag på vad vi gör om bara typ 50pers kommer av de 65pers vi bjudit. Vi vill ha en stor fest, kan man börja bjuda in några fler (vänner) som inte blev bjudna förut eller blir det allt för konstigt. (känns lite konstigt.. Men vissa har jag ju blivit bättre vänner med bara senaste året.)

Jag hade kunnat gifta mig utan en av mina fastrar närvarande men mina föräldrar tycker inte att det är ok. Och eftersom de bidrar med rätt mycket pengar till budgeten så får de bestämma det. Hon är inte otrevlig mot oss på något sätt men jag tycker att hon har agerat på sätt som är oförlåtliga i samband med min farfars bortgång. Men det är väl bara att komma över det. Skriver som anonym så att hon inte får reda på hur jag känner.

Jag skulle bara vara säker på att du inte kör över din blivande för det är ju faktiskt hans mamma och det kan vara en dålig start på äktenskapet om det blir bitterhet.

Leendeterapi är en underskattad strategi. Min bästa väns svärmor har ett underligt beteende och det är klart att det var lika underligt på deras bröllop. Jag och min man var värdpar så vi fick ju klagomålen. Hon hörde inte, såg inte, smågnäll om det mesta. Det där med hörseln hävdade hon med emfas att hela bordet hade problem med. "Så konstigt sa min man och log, det är bara du som påpekat det men jag ber förstås alla talare prata högre så att du också hör." Nästa talare ställde sig bakom henne ;).

Jag fick flera sådana här småkonstiga, underliga kommentarer från henne och bröt alla med något annat. "Du är trött, klart ni har rest långt - är det inte fantastiskt att det är så många som reser över halva landet för att vara med på bröllopet, det är så himla kul för x och x skull tycker jag, inte sant?"

Man får hitta strategier som funkar och som inte tar en himla massa energi från en. Jag läste en jättekul bok av Elaine Eksvärd om just härskartekniker och martyrmänniskorna som suger musten ur en. Det fanns många kul tips om hur man ska hantera dem, läs den!

Sambons äckliga pappa. Jag avskyr människan. Han är en loser som bidragsfuskar, har skulder hos kronofogden som nästan orsakade en utmätning hos oss (han stod på vår adress mot vår vilja och vi kunde inte lagligen får bort honom från den). Och en massa annat. Nu har vi dock flyttat ifrån sambons hemland och är äntligen långt bort från människan. Han var dock bjuden på bröllopet men har inte svarat på OSA (eller hört av sig överhuvudtaget sedan vi skickade ut inbjudan), dock har vi fått höra på omvägar att han sagt att han inte ska komma. Är jäkligt glad att vi slipper äcklet, men är ändå rasande att han inte hört av sig. Det är ändå hans äldsta son som ska gifta sig.

Vi bjöd min mans syster, som alltid har varit lite av en drama queen men vi har aldrig haft några större problem med henne. Fram tills nån vecka innan vår bröllopsdag.. Helt plötsligt så bestämde hon sig för att hon inte gillade mig längre, jag har fortfarande inte fått veta varför. I alla fall, henne hade vi gärna varit utan, men när vår stora dag väl var framme så brydde vi oss inte ett dugg om henne och hennes utfall. Hon lät bli att gratulera oss, gav oss onda blickar, pratade skit om oss bakom våra ryggar vid bordet, skrek högt för att hon inte ville ta ett familjefoto etc. Hon betedde sig helt enkelt väldigt barnsligt, men vi bara ignorerade det. Vi hade fullt upp med att vara glada och fira vår dag så hennes beteende var inget vi fokuserade på.