Får man bli besviken?

Vi tänkte först gifta oss i smyg men jag ville egentligen inte göra det, just för att jag vill ha släkt, vänner och familj där. Sedan så vill jag ha hela kitet....lite organisering, fest, lite stress och planering men framför allt en möhippa.

Jag har varit stensäker på att jag skulle få en möhippa, min m2b däremot har jag inte trott skulle få ngn svensexa (inte han heller, han är stensäker på att det inte blir ngt) och det hade han inte fått om jag inte frågat bestman hur det skulle bli med den saken.

Sagt och gjort, svensexan är bestämd till datum och planerna är i fullgång.

Min möhippa har jag fått små pikar om att det är ngt på gång, precis som jag trott. Men nu fick jag veta att de har planerat och tänkt ha en möhippa innan bröllopet men det fick inte till med tider så det passade och de ska göra ngt efter bröllopet.

Det är otroligt snällt att de försöker och vill, men jag kan ändå inte sluta känna en viss besvikelse.

Jag som person ordnar, fixar, ställer upp och skulle aldrig låta en sån här sak bara rinna ut i sanden. Så kanske är det därför jag blir besviken. Har jag ens rätt att bli det? För mig så är det inte samma sak att ha en fruhippa som en möhippa eller är jag ensam om att tycka så? Möjligt att de försöker lura mig men jag tror faktiskt att det inte blir av :/

Ja man får bli besviken.
Dina känslor är dina, dom styr du inte över och ingen kan säga att du inte har "rätt" att känna på ett speciellt sätt.

Vi är lite i den situationen just nu. Vi hade planerat att åka iväg och svenhippa brudparet precis som dom gjorde med oss, men det går verkligen inte att få ihop det och då är det bara vi närmaste släkten som är inblandade i det.
Dessutom så kommer bröllopet, resa. övernattningar mm kosta en hel del för oss alla så det hänger ju även på det ekonomiska en bit.

Vad brudparets vänner tänker göra har jag ingen aning om dock och jag hoppas att dom hittar på något speciellt men det vet jag ju inte. Jag har bara hört små hintar om eventuella datum och aktiviteter. Dock har jag bara hört i typ 3:e hand frågor från någon som känner någon som planerar....

Om dom försöker så var glad för det. Försök hitta det positiva.
Det är inte lätt ens om man bor på samma ort att hitta dagar när alla är lediga.

När min kompis gifte sig för några år sedan så slutade med att jag (som då var tärna) lyckades tjata mig till att en av våra gemensamma vänner skulle vara med och planera, för annars hade hon inte kommit pga att hon hade känt sig överkörd och oönskad. Men det blev bara vi två och bruden. Ingen annan kunde och då ringde jag till och med runt till folk som inte var bjudna på bröllopet bara för att försöka få ihop något över huvud taget.
Och det kan ju vara så för dig också... Det är för få som kan, så då skjuter dom hellre på det.

Tala om ifall du hellre vill att det bara blir du och 1-2 till men att det blir av...

Får man bli besviken?

INNEHÅLL