Jag och min syster

Låter som avund från hennes sida på dig och ditt liv.

Och som du förstår så kommer jag säga att en människa som gör dig ont släkt eller ej, skall du inte ha i ditt liv. Man har bara ett liv och det skall man omge med människor som vill en väl och som man tycker om.

Och sålänge du tycker du är fin i din klänning så är jag säker på att den är strålande.

Det är så omotiverat av henne att vara avundsjuk, bara. Jag har hela mitt liv varit den som inte passat in, min familj har varit väldigt aktiv och arbetande, medan jag inte kunnat vara lika aktiv eftersom jag haft oförklarligt ont sedan jag var ungefär 10. 

Hela pappas sida av släkten är precis som min syster, medan jag är lik mammas sida. Så vi har aldrig riktigt klickat. Under kortare perioder, men allt som oftast har vi rykt ihop om det ena eller det andra. 

Jag träffar henne ganska sällan nu, eftersom jag insett att ju mer sällan vi träffas, desto bättre blir vårt förhållande. Men det är en sanning med modifikation eftersom hon då övergår till syrliga eller elaka kommentarer på sociala medier istället.

Avundsjuka behöver aldrig va motiverat.

Har lärt mig av erfarenhet att många som inte mår 100 gärna vill dra ner folk runt omkring dem till deras nivå istället för attklättra till deras. Mobbning helt enkelt, för att få dig att må sämre än hon gör istället för att hon skall försöka må bättre än dig. Din lycka sticker kanske i hennes ögon.

Därför har man inte FB så lipper man allt sådant.

Usch, jag vet inte riktigt vad jag ska säga men om det är så som du säger så förstår jag att du mår dåligt. Så där ska man inte bete sig. Har du provat fräsa ifrån ordentligt och bryta kontakten ett tag? Så hon fattar att du menar allvar? Det räcker ju med att säga "så här känner jag när du gör så här och nu får du sluta med det", man behöver ju inte vara dum tillbaka. 

Hoppas att det löser sig för dig på något sätt. 

liksom snowstars vet jag inte heller vad jag ska säga.. det är rent ut sagt svinigt det din syster sysslar med.. men jag förstår dig att du inte vill bara kapa banden med henne. det är ett stort och svårt steg att ev. måsta ta. 

men något måste ju göras, för hon verkar ju inte fatta. kanske bryta kontakten ett tag? som snowstars föreslog? om JAG vore i din situation, skulle jag kanske.. ja.. känns väl riskfyllt, men kanske oinbjuda henne till bröllopet, som en markering mest. men risken finns ju att hon tar det som ett final så att säga. att det är helt bortom räddning. ja.. ja vet inte.. 

en kram ska du då få! *kram*

Ja, jag har försökt det. Flera gånger. Antingen så blir det bättre ett kort tag, eller så rycker hon på axlarna och struntar i att jag mår dåligt. 

Att bryta kontakten är svårt, även för ett kort tag. Under sommaren har hon varit bortrest och vi har inte setts särskilt mycket, men det kommer fortfarande kommentarer på sociala medier och via sms. Och jag vill inte behöva sluta med allt för hennes skull. Jag har fortfarande kontakt med övriga familjen därigenom då de bor två timmars bilresa bort. 

Det finns inget som får mig att tro att mitt liv skulle vara en solskenshistoria i jämförelse med hennes. Om det är någon av oss som borde vara bitter och avundsjuk är det jag. Hon och hennes sambo åker på semester i fjällen eller utomlands, jag och min sambo får kämpa för att få saker att gå ihop större delen av tiden. Men det gör inget. Jag älskar honom över allt annat och skulle vara lika lycklig oavsett hur vår situation såg ut. 

Syskonkärlek kan vara så fruktansvärt olika, själv har jag bara en syster och det är lika för oss att det är bättre om vi är långt ifrån varandra. Jätte bra relation och pratar i telefon någon gång i månaden, men när vi väl ses då blir det någon typ av tävling.

Hon vill "skryta" med att hon har köpt hus och hennes liv är ordnat medan jag har varit sjuk och haft det lite jobbigt de senaste åren. När vi var yngre så var vi rätt duktiga på idrott och tror det är därifrån vår rivalitet kommit från början, att man måste vara bättre än sitt syskon. Det är lika som du säger om skola och betyg, där har vi också alltid "tävlat". Undrar varför det är så?Vi kanske kan skylla allt på våra föräldrar helt enkelt?

Kanske underlättar att bara ta bort henne ur ditt flöde i sociala medier ett tag? Bara att slippa se saker som händer när det ändå är så långt bort kan vara skönt ibland!

Jag tror inte att det nödvändigtvis handlar om avundsjuka. Jag tror att ni helt enkelt är stöpta i olika formar och därför inte förstår er på varandra. Bara för att man är syskon är det inget som säger att man kommer att älska varandra som vuxna för det.

Jag och min äldre bror har väldigt dålig kontakt. Vi är väldigt olika både till utseende och personlighet. Han är en sån där som rycker på axlarna och går vidare med sitt liv, oavsett vad som händer. Jag är inte sån.

Jag har - efter många år och ännu fler försök - insett att det inte ger mig något att försöka kämpa mig till en bra relation med brorsan. För han är som han är, och det får jag acceptera. Han kommer inte att ändra på sig för att jag tycker att han kunde sluta upp med pikar och elaka kommentarer/plumpa skämt. Vi har i dagsläget ingen kontakt förutom när våra föräldrar sammanför oss i något sammanhang. Jag är inte ens vän med honom på Facebook (har aldrig varit det, så ingen dramatik där).

Jag har insett att det inte är någon idé att jag försöker slå knut på mig för att familjeidyllen med de vuxna syskonen som gör allt tillsammans ska förverkligas. Den dag HAN vill ha kontakt och HAN frivilligt ber om råd om vad han ska göra för att vår relation ska bli bättre, DÅ är jag beredd att sätta mig ner och prata med honom. Tills dess gillar jag läget och umgås med släkt och vänner som faktiskt ger mig energi och inte bara stjäl den.

Tror inte på avundsjuka men däremot så är hon missnöjd med något i sitt liv och du är lätt att ta ut det på för henne. Har vart med om en liknande sktuation med min fd bästa vän.

Hade jag varit du hade jag ställt ultimatum tiöl henne att antingen så sitter ni ner o pratar och gör sams med det som varit och hon fortsättningsvis slutar trakassera dig eller så bryter du med henne helt.

Det gör ont när det är nära familj men du kan inte må dåligt pga din syster (eller någon annan). Antagligen kommer hon gå med på villkoen men sabba sig efter ett tag iom att hon som du säger gör så redan efter några dagar. Men då skulle jag vara kpnsekvent med det jag har sagt och brytit. Iaf tills hon fattat allvaret. Ni är vuxna nu och även om man älskar sinsyster så är det viktigare att vara i frid (stress är lika dåligt som alkohol)än ledsen o stressad men "stå ut".

Min bff var som en syster för mig. Kag är ensam barn. Men efter några veckor var ångesten över att ha lämnat henne borta o jag kände sån befrielse. Hon har tagit kontakt vid några tillfällen men jag har inte svarat o det är så skönt!

Ursäkta stavning o allt. Hatar skriva på min telefon.

Jag tror det här är ganska spot on. Det är så jag upplever det. Vi är lika olika delar av familjen, jag på mammas sida och syrran på pappas (både till utseende och sätt). 

Det gör mycket att få höra din berättelse, jag bröt ihop igår igen och grät så min sambo fick trösta mig. Pappas sida av släkten har rangordnat oss syskon, och det är inte ens något de har hyfs att hålla för sig själva. Jag är längst ner, minst omtyckt, i stort sett värdelös. Att min syster håller med dem är helt ofattbart för mig, jag har ställt upp för mina syskon och kämpat för dem mer än de någonsin kommer förstå. Anledningen till att jag stått ut, gråtit hos min sambo och försökt laga relationen gång på gång är just "för att det är min syster". Övriga delar av familjen som jag inte mått bra av (pappas släkt) har jag minimal kontakt med nu, så varför skulle situationen med min syster vara annorlunda? 

Sedan i våras har jag varit stressad som en galning över nytt jobb, flytt, att min mormor fick och sedan gick bort hastigt i cancer, och allt som hör till. Det har påverkat min hälsa i allmänhet, och det är hög tid att jag gör något åt det.

Min syster ska börja jobba på annan ort nu i höst, så jag vet inte när vi hinner ses nästa gång. Men jag ska försöka prata med henne då. Eller så kanske det inte behövs eftersom vi inte kommer ha lika mycket kontakt av naturliga skäl.