Min sambo pratar inte med mig! oO

Får man fråga hur du jobbar?
Du skrev att du jobbat hela sommaren. Är detta allt du jobbat i år?

Jag tycker det låter skumt att reagera så hårt som han gjorde, men om han arbetar och du går hemma hela dagarna och därav har som uppgift att ta hand om hemmet men inte gör det och bara slappar, så kan detta bara varit droppen som fick flaskan att rinna över kanske.
Men som sagt, det beror ju på hur ni har allt upplagt

Det låter helt enkelt som att ni bråkar, inte att det är mer allvarligt än att det går ta sig igenom det. Bråk går ofta i perioder, och när det är stressigt och kaos runtomkring är det lätt att ta ut det på den som står en närmast. Jag och min sambo har också upplevt kaos, skit och elände. Då har vi både klamrat oss fast vid varandra och bråkat så det skallrat i fönstren. 

För oss är knepet att släppa bråket. Är det något som vi behöver lösa så pratar vi om det när vi är utvilade, mätta och på bra humör. Att bråka om saker när man är trött, hungrig och less (eller på fyllan, en klassiker) gör allt mycket värre än vad det egentligen är. 

Vad tror du att det beror på? Är det kaoset du skriver om som gör att han är stressad och tillbakadragen? Behöver ni egentid? (Vi bråkar som mest när en (eller båda) av oss är arbetslös(a). Båda två är enstöringar som trivs bäst hemma.) Kan du skicka ett sms och fråga om det är något som är fel? 

Jag brukar be om ursäkt, även om det inte är jag som gjort fel. När man bråkar gör båda fel, så att be om ursäkt för att man höjt rösten är inte att lägga sig platt på rygg och ge upp. För mig är det även viktigt att påminna min sambo (och mig själv) hur mycket vi betyder för varandra, även om vi bråkar massor. Oavsett vad det gäller så älskar ni varandra, och ett bråk, även om det sträcker sig över lång tid, tar slut. Huvudsaken är att man kommer ut på andra sidan och fortfarande håller i varandra. 

Plugagr du hemmifrån? pluggar du nu? Hur mycket studerar du per dag? Hsr fortfarande inte fått någon uppfattning om hur mycket du är hemma.

Och om du är hemma mycket mer än honom och han har det gamla förhållandet i bagaget så skulle jag inte alls vara förvånad om det spelar in. Finns inget värre än att jobba fulltid när någon går hemma och man ändå får be dem hjälpa till i hemmet. Skulle brinna av på det jag med faktiskt.

Ge honom en kram, säg att du verkligen är ledsen. Säg att det står mat på spisen (om det gör det så klart) och att när han vill prata, så finns du *var du nu finns*.

Säg också att du förstår att det med tvätten gjorde honom ledsen, men att du inte riktigt förstår om det var det som gjorde honom SÅ ledsen som han verkar vara.

Och, fråga aldrig om han är sur. Jag blir så jävla lack om jag är sur och någon frågar... Fråga istället hur han mår och om det är något han vill prata om. Kan bli lack om jag inte är sur och någon frågar, för att fråga om någon är sur är i princip som att säga att någon är det, och det kan verka kränkande att någon annan talar om för en vad man känner :)

tycker det låter lite som att han kanske hade en dålig dag, och så blev det lite fel och så blev det ett bråk. jag och min fästman har också kommit till punkter där den ena, eller båda inte pratar med varann på nästan en hel dag - men låt det vara så då. om jag vore du så skulle jag låta honom vara ifred, men var inte sur tillbaka så att säga, visa lite om tanke utan att vara för på. om du gör middag, säg "var så god, hoppas det smakar bra" och thats it. vänta och se om HAN tar steget att prata. 

min karl kan vara så att om jag är för på, så blir det lite motsatt effekt, då blir han ännu tystare. så ha tålamod. till slut måste han ju prata med dig. och gör han det och fofrtfarande låter sur - ja men svara med en ickesur ton då, men du behöver ju inte låta överlycklig heller, bara normalt. :) 

det är mitt erfarenhetsbaserade tips.