Orolig/besviken bridezilla
Det kanske låter fånigt. Me det är mina tankar och funderingar och de påvårkar min vardag.
Då mannen (blivande) friade i våras grät jag och min familj av lycka. Alla är så glada.
Men inte en enda på hans sida. Ingen har sagt grattis. Ingen tkr det ska bli kul m bröllop. Mina svärföräldrar frågar aldrig Nått eller visar sig intresserade. Ok fine, alla älskar inte bröllop och måste babbla om de hela tiden. Men att ens kunna LE??
Dom har bara en son. Å några döttrar. Han är den första som gifter sig av deras barn.
Jag har aldrigt känt mig omtyckt men "ok" stämplad. Varken mer el mindre. Inte ens ett grattis då jag fyllde år.
Vi kommer ha en liten middag för de närmaste och såklart är dem inkluderade.
Svärmor har pipit om några detaljer m maten men sagt att hon kan väljs bort å lägga till det jon vill ha/inte ha.
Just nu känns det bara som att dom kommer komma. Äta. Å sen dra.
Min pappa kommer hålla. Tal. Jag har skrivit tal. Jag är livrädd hela middagen blir ett stelt fjasko pga dessa surpruppar och att de kommer dra såfort tårtan är äten. Före oss. Brudparet
Min m2b förstår mig men är duktig på att sätta känslorna åt sidan. Han står ju min fam närmare än sin egen.
Vad kan det vara för problem å hur ska jag förhålla mig? Bita ihop, hålla käft å le?