att vilja gifta sig men inte visa det

Tagga ner!

Efter så många år, om förhållandet fortfarande är lika bra som det alltid varit, så skulle inte jag våga gifta mig. Man hör alldeles för mycket om förhållanden som brakar efter att man gift sig. Det kanske är något din kille också hört om?

Du hade ju redan lagt ner tankarna kring bröllop, skriver du.
Så fortsätt med det. På med förlovningsringen igen och SKIT I BRÖLLOP! Det är så jävla oviktigt. Speciellt när man som ni har ett så långt förhållande i bagaget. Det är ju värt SÅ mycket mer.

Men vad är problemet? Ni har varit förlovade i så många år att han knappast kommer gå ner på knä och fria? Ni båda vill gifta er? Om han inte vill ta tag i det så får väl du göra det? Alla är vi olika, han kanske helt enkelt inte är en "do:er" som tar tag i saker? Börja med att kolla upp datum, lokaler och kyrkor och lägg fram det för honom så ni kan fatta ett beslut.

Men vad är problemet? Ni har förmodligen pratat om bröllop så pass mycket att ni vet hur ni vill ha det. Då är det väl för i jösse namn bara att bestämma ett datum?

vad väntar ni på egentligen?

Jag förstår precis hur du känner, min sambo är lite likadan. Han säger att han vill gifta sig, men det händer inte så mycket om inte jag tar tag i det. I somras satte vi oss ner och pratade om det på allvar. Jag vill inte vara i ett förhållande som innebär att vi inte kommer gifta oss, det är viktigt för mig. Min sambo å andra sidan har föräldrar som "bara" varit sambos i snart 30 år. 

Så vi diskuterade och kom fram till att båda vill gifta oss, men min sambo är ingen praktiker och vet inte hur man ska planera ett bröllop, medan bröllop är ganska vanligt i min familj och umgängeskrets. 

Sätt dig ner med din sambo och prata om det. Inte på kvällen då man är trött och irriterad, utan då man är pigg, mätt och glad och har ork att prata. Vill ni gifta er i kyrkan, borgerligt, stort eller litet? Småprata och se om ni har samma bild av det, och då kanske det blir lättare för er båda att få en gemensam bild av vad ni vill ha. 

Förlovning betyder olika för olika människor. Antingen är det ett löfte om att gifta sig, eller en markering att man vill vara med varandra. Det är omöjligt att veta om man har samma bild av det, även om man är förlovade med varandra.

Jag säger också att ni måste prata om det på riktigt. Inte bara konstatera att ni vill gifta er och sedan inget mer. Bestäm ett år, vilken sorts fest/middag, alla ni känner eller litet, kyrka eller inte. Du borde tagit upp det på semestern, frågat vilken dag ni ska åka och kolla på ställen som ni bestämt. Han kanske tänker samma sak om dig, att du inte är intresserad eftersom du också låter det rinna ut i sanden. Jag förstår din känsla att du inte vill tjata, men nu hade ni ju bestämt. Då skulle jag ha sagt att nu måste vi bestämma när vi ska åka runt, och har han ångrat sig hade han kunnat förklara det. Det händer ju ingenting om båda stoppar huvudet i sanden. Om jag var du skulle jag säga att du vill att ni pratar om det seriöst en gång för alla. Vill ni gifta er, och isåfall när och hur.

Jag och min sambo pratar som bäst under en middag eller när vi tar en promenad, då kan vi lösa världsproblem Kanske ni kan bestämma en dag då ni ska prata om det så båda hinner tänka lite.

Jag är i samma sits. Han har flera ggr sagt "Dig vill jag gifta mig med" En vacker dag kommer jag att fria till dig" Jag väntar på den dagen såå innerligt så jag blir tokig snart men funderar starkt på att själv fria till honom :) Men samtidigt så vill jag ha det traditionellt att han gör det och jag tror att han också vill göra det för att behålla manligheten :P hihi. ska jag våga fria? Ursäkta om jag stjäl tråden lite ts,. Men jag säger som dom andra, sätt dig ner och prata med honom, har ni varit tsm och förlovade så länge så kan ni ju säkert föra dialoger med varandra också ;) 

Kram