Ska jag glömma honom och gå vidare?

Du säger att du inte kan bryta med honom men det kan du. Många känner så men man är starkare än man tror. Du säger att han är din trygghet och det är inte riktigt sunt att lägga det på en annan människa. Dessutom så verkar du ju inte helt trygg i detta förhållande. Han har egentligen redan gett dig ett svar, tvingar du honom att välja, väljer han inte dig. Vill du ha kvar honom kommer det bli som älskarinnan, står du inte ut med den rollen (den verkar få dig att må dåligt och bryta ner dig) så måste du lämna. Han pratar till och med om skaffa barn med sin sambo! Tyvärr tror jag att han till viss del leker, han vill ha kakan och äta upp den. Och han använder det "jag vill inte bli pressad" som försvar (ganska typsikt manligt).  Du förtjänar bättre, nån som bara vill ha dig. Stå upp för dig själv, du är värd det!

Jag instämmer med Red Lions kommentar. Han behandlar både dig och sambon väldigt illa, ingen av er förtjänar det. Du skriver att det känns som att han leker med dina känslor, och jag kan bara hålla med att det låter så. Gå vidare utan honom, för din egen skull.

Lamna honom nu!

Klart att det inte kommer vara latt, men hellre ha en jobbig period nu medan du bearbetar att ni inte ar tillsammans, an att det har drar ut i ar efter ar.

Instammer med tidigare kommentarer, du fortjanar nagon som alskar dig for dig. Det ar ju aspraktiskt for den har mannen att han har dig pa sidan av men att du aldrig far stalla krav (aven fast du avslutat ett forhallande for HONOM) for da lamnar han dig samtidigt som han har sin "riktiga flickvan" att springa hem till sa fort det vankas ultimatum i din horna.

Sa dar kan man inte behandla sin partner, det ar inte ok. Det basta ar om du avslutar all kontakt med honom, for om man svarar pa minsta sms ar det sa latt att dras in i det hela igen. En kompis till mig gick igenom en liknande sak for ca ett ar sen. Hon brot all kontakt med sitt ex for att det var det lattaste sattet att inte ringa/smsa osv.

Nu kan hon ha en ytlig kontakt med honom och hon sager att det inte gor ont om dom skulle raka ses pa stan, men att det tog manader.

Dra inte ut pa ditt lidande, snalla, tank pa sa mycket saker du skulle kunna astakomma om du inte tillbringade sa mycket tid med att vara ledsen (med all ratt) over honom

Instämmer helt med tidigare kommentarer. Har väl lite liknande erfarenheter själv. Innan jag träffade min fästman hade jag en vänskapsrelation med en kille där det definitivt var påväg att utvecklas till något annat. Jag var singel då och han hade sambo. Vi träffades i den politiska världen.. så att säga. Jag har tidigare haft relationer där jag varit älskarinna och jag var väl ganska trött på det vilket jag också var tydlig med. Detta var dessutom någon som var mer i min ålder osv så det fanns potential på många sätt. Men jag höll fast vid att jag inte kunde ha ett förhållande med honom om han var ihop med en annan. Jag vet att jag sårade honom och vi slutade prata en tid.

Ett par veckor efter att jag träffade min fästman hörde av sig och sa att han blivit singel och att han hade lämnat henne, inte bara för mig utan mest för att det faktiskt inte var bra.. Det ena gav väl det andra kanske. Men eftersom jag hade träffat någon som jag vet inte ens skulle tänka tanke på att vara otrogen så blev det aldrig något av det. Jag ångrar ingenting av allt jag gjort tidigare och vad gäller detta så känner jag mig mest stärkt. Jag spelade de kort jag hade på bästa sätt och jag tycker själv att jag van även om jag beklagar att han vart sårad.

Så mitt råd blir väl att stå på dig. Driv din sak hårt och passar det sig inte så är det hans förlust. Att smyga runt gathörn är mest irriterande.