Om du är stensäker på er kärlek, den går lika starkt åt båda håll, och vet att det kommer att hålla resten av livet, hur länge väntar du på att HEN friar innan DU tar steget och friar själv?

Min fästman friade när vi hade vart tillsammans i 9 månader det är ganska tidigt men man märker när det är 100% rätt! Vi hade även köpt hus ihop då men inte flyttat in än

Har funderat på samma sak. Hur länge ska man vänta. Min sambo har inte sagt ett pip om äktenskap under våra snart två år tillsammans. Nu väntar vi barn och jag tänker allt ha en ring på fingret innan litet tittar ut.

Har köpt ringar till oss och tänker fria till honom på vår tvåårsdag om en månad. Han verkar ju inte förstå trots hintar...

Vi förlovade oss när vi hade varit tillsammans i fyra år ungefär. Och jag hade sagt till min sambo redan långt innan det att om han skulle överraska mig skulle jag förmodligen få panik och säga nej. Så ingen av oss friade. Vi provade ringar tillsammans, och hade dem liggande i en byrålåda hemma i några veckor innan datumet vi hade bestämt på förhand. När dagen kom satte vi ringarna på varandras finger och det var klart  

Det var superviktigt att vi fick göra det på vårt eget sätt, och min sambo hade förmodligen inte kunnat samla mod nog för att fria oavsett hur länge han fått vänta. Att vi var överens om att vi ville förlova oss var förmodligen allra viktigast, för tidigare var antingen jag eller sambon inte alls inställd på det. 

Ja men märker verkligen när det är rätt 
Jag har ändå två barn och varit "kär" i barnens pappa. 

Men en riktigt sann förälskelse, med äkta känslor åt båda håll, det är något som man märker av direkt 

Ja det är svårt att veta hur länge man ska vänta, hihi. Min sambo har ändå sagt att vi ska gå och kolla på ringar snart. hmm, när är snart då? och vi är båda överens om att vi inte bara vill "förlova oss! utan det ska vara the "real deal" första och sista gången i livet, då båda har varit förlovade förut. 

Så härligt när man tillsammans kommer överens om hur man vill ha det utan konstigheter egentligen :) 

Jag själv bara väntar o väntar hihi. Vi har månadsdag imorgon Lördag så jag tänkte ge honom lite extra mys och uppmärksamhet :) 

Tror ni på det där att en kvinna endast "får" fria på skottåret annars betyder det otur? Jag skulle så gärna vilja fria till honom för att få fart på det hela, men samtidigt så vill jag inte "ta den biten ifrån han" och sen har man det här med skottår i bakhuvudet. 

Han har till och med sagt att jag får gärna fria till honom på skottåret, haha. Hmm. Betyder det att han vill men inte vågar? :P

Jag tror inte på skrock, så för min egen del hade jag kunnat fria när som helst. 

När det kommer till alla traditioner kring bröllop blir jag lite irriterad på hur mycket man ska ta hänsyn till. Jag blir lite überfeministisk när det handlar om gamla eller inlånade traditioner som man inte riktigt kan rättfärdiga. Om bara mannen får fria så tar man ifrån kvinnan valet att göra det på sina villkor. Att pappan följer kvinnan till altaret handlar om en symbolisk överlämning av förmyndarskapet från pappan till mannen. Jag vill inte vara en passagerare i mitt liv medan min sambo bestämmer när vi ska gifta oss eller att min pappa ska godkänna min blivande man. 

Förmodligen har jag dragit det lite längre än vad som är nödvändigt egentligen, men jag blir som sagt lite irriterad på tankegången kring bröllop hos många. 

Jag vill dela mitt liv med min blivande man eftersom jag älskar honom, han gör mig till en bättre människa och ingen får mig att skratta och bubbla av lycka inombords som han gör. Vi är jämlikar i livet, då bör inte förlovning, bröllopsplanering eller giftermål ändra på den saken. 

"Plättis" Tack <3

Jag är bara så orolig över att jag ska ta ifrån honom den chansen att få fria till en kvinna för första ggn i sitt liv. För mig kvittar det egentligen, men jag får lite dubbla budskap när han säger att han en dag kommer att fria till mig och sen när han säger att jag gärna får fria på skottåret :P 

Min sambo fick inte fria, och inte jag heller. Men det är ingen av oss som känner att vi förlorat något på det. Jag ska ju få gifta mig med honom, och det är det bästa jag kunnat få, och han känner samma sak för mig 

Det är ju det gemensamma beslutet om att dela livet som är det viktiga, inte frieriet Du beslutar dig för att du vill när du friar, och han när han säger ja. Fast egentligen vet man ju redan innan, det är bara en formalitet när man faktiskt säger det högt så den andra får höra.

När vi blev tillsammans visste jag att min sambo var den finaste människa jag mött och någon jag aldrig skulle släppa, så förlovningen förändrade inget. Förutom att vi fick varsin ring på fingret, då. Jag vill inte att bröllopet ska ändra något heller, vi är självklara delar i varandras familjer och liv. Och dessutom kallar de allra flesta mig för hans fru redan, så egentligen är bröllopet en ren formalitet

Så ingen av er friade? Men det är ju så romantiskt :) 

Om man ska gå efter talet så är ju egentligen jag och min sambo redan fästman och fästmö,. eftersom vi redan tagit beslutet :) 

Men jag tror minsann att jag kommer att fria till honom på Julafton om inte han hinner före 
Självklart är vi båda det finaste vi båda har och ingenting kan ändra på det. Men jag kan känna att jag gärna vill ha beviset "utåt" att det är VI och VI är upptagna 

Nej, ingen friade Jag känner inte att jag förlorat något, utan min sambo har underbara kärleksförklaringar i vardagen. Han byter ut ord i sångtexter mot mitt namn och sjunger för mig jämt, trots att han har brutalt dålig sångröst. Det är kärlek för mig! 

Redan fem minuter efter vi bestämt att vi ville vara pojkvän och flickvän pratade vi om giftermål och barn, hur vi ville göra i livet. Vad vi hade för mål och allt sådant. Så vi visste var vi stod. Min sambo skulle dock ALDRIG fria om det hängde enbart på honom. Hans föräldrar har varit ett par i typ 26-27 år och är fortfarande sambos. Inte förlovade och inte gifta. Vi föreslog ett dubbelbröllop, men svärmor avböjde  

Vi förlovade oss på juldagen, och bortsett från min lillasyster är det den bästa julklappen jag fått