Stora problem med efternamn

Vi hade samma problem, jag heter Malm i efternamn och sambon Magnusson. Han ville absolut INTE byta till Malm och jag har alltid vägrat ha ett "son-namn". Hade helst velat ha kvar mitt kära Malm men vi kom överens om att ta hans mammas namn som ogift och nu ska vi heta Liifw istället. Båda är nu nöjda och glada=) Hoppas ni hittar en bra lösning

vi kommer ta karlns pappas namn. jag har bytt från ett sonnamn till mammas flicknamn och vill inte ta ett nytt sonnamn som gubben ha nu. han vill inte ta mitt då de inte passa, håller med. dessutom är hans pappas namn ovanligt(13 bärande). så det vore roligare att ta det ^^ men kolla i familjehirtoriken om de finns något ni kan tänkas vilja ha!

 Jag är säker på att vi i slutändan kommer ta mitt efternamn.
Sedan vi träffades har han alltid sagt att han tycker om mitt efternamn och att han vill ha det. Jag kan inte heller tänka mig att ta hans, det är inget -sson namn men ändå ett jättevanligt (Björklund). 
Det är nu som allt ska göras till verklighet som han börjar ångra sig och tycker vi ska ha dubbelnamn iställe (NEJ) och grunden till detta är att han "orkar inte vänja om sig med ett nytt namn"... Lat?

Det kommer bli mitt i slutändan eftersom det endast är mitt namn som är aktuellt till våra barn. Våra efternamn gör ett hemskt dubbelnamn....

För min del blir det dubbelnamn. Inte för att min sambo bråkar, utan för att mitt ex bråkar om dotterns namn. Jag har ett tråkigt -son namn, min sambo har ett väldigt vackert efternamn. Våra barn kommer alltså få hans efternamn. Min dotter sedan tidigare har dubbelnamn, och mitt ex kommer aldrig gå med på att byta mitt efternamn på dottern till min sambos efternamn (min dotter skulle alltså fortfarande ha dubbelnamn och ha kvar sin pappas efternamn, men byta mitt efternamn). Jag vill inte att min dotter ska heta nåt som jag inte heter, så jag kommer att behålla mitt efternamn som mellannamn, och ta min sambos namn som efternamn. Det gör mig lite ledsen att våra barn inte kommer att ha samma efternamn, men vissa idioter verkar tro att föräldraskapet sitter i namnet, och heter min dotter min sambos namn, blir han en pappa för henne. Störtlöjligt. Hon vet precis vem hennes pappa är, och jag skulle aldrig gå med på att någon försökte ta hans plats.

Vi var väldigt osams om efternamn tidigare, men en dag kom vi bara helt spontant överens om att vi skulle ta sambons efternamn (och skakade hand på det). Överenskommelsen är att jag får välja namn till våra framtida barn i och med att jag ger upp mitt ovanliga efternamn. Sambon har visserligen vetorätt, men jag får sista ordet. 

Min sambo är väldigt nära förknippad med sitt efternamn eftersom han har ett vanligt förnamn. Då har han kallats för sitt efternamn istället. Dessutom har han av någon anledning fått för sig att det är "omanligt" att ta sin frus namn, och då fanns bara hans namn eller behålla våra namn som alternativ.

Just nu delar jag namn med en egenföretagare på orten där vi bor, så några gånger i veckan ringer telefonen och någon försöker boka tid hos mig. Det var faktiskt vad som avgjorde saken för mig. Om jag byter efternamn kommer ingen att blanda ihop mig med henne mer och jag kan vara säker på att när telefonen ringer är det någon som faktiskt vill prata med mig  

Känns mycket bättre att höra efter det ni skrivit. vi ska kolla över lite alternativ, om vi båda måste byta så är det ingen som "måste ge med sig" :) vi får bara hoppas att  vi hottar något fint:D

Vi sitter lite i samma sits... VI är egentligen inte osams, men skjuter beslutet framför oss. Hans efternamn är hyfsat ovanligt (ca 40st i Sverige med den stavningen) men mitt är än mer ovanligt (ca 15st i världen med det namnet, finns inga varianter på stavningar heller).
Han verkar inte vilja byta, kanske inte jag heller. Jag tycker inte att hans efternamn är fult, men har lite svårt att se mitt förnamn med det. Vilket väl är en vanesak också... (jag kanske ändrar mig?)

Min sista fundering är att kanske båda bara behåller sina namn som det är, att ingen byter. Det känns ju tyvärr lite oromantiskt... Men kanske blir det ett sånt alternativ vi landar i. Att ordna med nytt släktnamn tror jag inte hjälper, då fästmannen inte alls verkar vilja byta. Lurigt!
(Då jag har ganska långt förnamn är jag inte intresserad av dubbla efternamn.)

Är det någon som har erfarenhet av att ha olika efternamn och sen få/ha barn? Finns det några nackdelar, egentligen, att ta hänsyn till?

Samma problem, jag har svårt att ge upp mitt efernamn för det är liksom...jag, en del av mig, att byta det är som att " jag byter ägare" som att jag nu tillhör någon annan. Feministiskt dravel men men. Det är ett fint efernamn han har men det är som att ge bort en stor del av sig själv för mig, skulle könnas fel.

han vill inte ta mitt namn för det är utländskt och jag förstår honom.

Det är inte lätt att va blatte i sverige idag, så varför göra det svårt för sig. Jag är van men förstår att han inte vill dras med frågor om det och kontanta stavfel o förutfattade meningar osv.

Vår lösning är att vi behåller våra namn, men barnen får hans efternam, det är fint

ni kan inte tänkas ta "dubbla"? jag förstår er, bytte själv från ett sonnamn till mammas flicknamn när ja var 19. finns inte jättemånga med det namnet. men det är väl inte vanligt heller. känner stark samhörighet med mitt namn å vill inte byta bort det. men vill ändå heta som min blivande när han byter. kommer ta mitt nuvarande som mellannamn-OM nu inte lagen ändrats eller hinner ändras innan vi skickar in papperen, för då tar jag dubbla efternamn!

Gud vad fånigt som någon skrev att det skulle vara "omanligt" att byta efternamn. Vi tog mitt namn båda två, eftersom min man hade ett väldigt vanligt och jag har ett mycket finare. Det var inte alls ett svårt beslut. Hade mitt varit tråkigt och hans fint hade vi gjort tvärtom. Om båda är tråkiga/båda fina är det ju svårare... Då låter det klokt som flera tipsat om att leta i släkten efter något man kan enas om :)

Vi lutar åt att han tar mitt. Hade gärna kört en kombo på bådas, men får inte till det på något bra sätt. Och om någon ska byta så är han mer bekväm med att ta mitt, än jag att ta hans. Båda är fina, men mitt är mer "speciellt"/ovanligt. Sen att hans byte då innebär att han kommer få tillbringa resten av sitt liv med att bokstavera stavning, det får han väl leva med. :P 

Den dagen vi gifter oss kommer jag att ta hans namn. Dels för att jag har ett -sson namn och han ett ovanligt och dels för att våra barn har hans namn.
Sen har han också en krånglig stavning så jag är redan van att bokstavera namnet så fort man nämner det så det blir ingen förändring mer än att jag får göra det oftare.

Vi kommer troligtvis att köra på ett nybildat om vi kommer på något. Jag har inga problem med att byta till hans efternamn, vi båda har -sson namn, men han ville byta sitt och inte till mitt. Har kollat lite i våra släkter men vi har inte riktigt hittat nåt som passar. Så antingen blir det i slutändan hans eller ett nybildat.