Han tog tillbaka sitt löfte om förlovning.. hur ska jag göra nu?
Hej, nu är det så att jag behöver er hjälp. Det kan bli ett långt inlägg men jag hoppas att någon tar sig tid till att läsa och ge mig råd för hur jag ska göra eller tänka för att orka.
För mig har förlovning alltid varit väldigt viktigt, och redan långt innan jag träffade min sambo hade jag på klart att den dagen jag träffar mannen i mitt liv så vill jag förlova mig med honom efter ett år. Jag har haft relationer och långa förhållanden tidigare, men det var alltid något som gjorde att jag inte ens drömde om en förlovning med mina ex. Men sedan när jag träffade min sambo så var det den där kärleken jag alltid drömt om att få uppleva, och från hans sida var det kärlek vid första ögonkastet bokstavligen! När vi hade varit ihop i ca 9 mån och sambos ett halv år tog jag upp det här med förlovning första gången, förklarade hur jag såg på saken och att jag drömde om en förlovning till sommaren men att jag ännu inte var redo. Han var rätt öppen med tanken, sa att ännu är han inte redo för något så stort men att man vet ju aldrig hur han känner om ett halvår (dvs till sommaren). Jag ville nämligen ha en sommarförlovning, för att jag tidigare varit väldigt deppad under hösten och inte ville förknippa förlovning med depression. Detta gjorde ju så klart att jag började fantisera och drömma vidare, och blev väldigt på att vi skulle förlova oss till sommaren. Men så blev det ju inte. Saken var den att han aldrig sa rakt ut att det inte blir ännu i sommar, så jag gick runt och väntade och blev besviken. Sedan skulle vi på tu man hand till turkiet i slutet av sommaren, och klart att jag blev besviken när han sa att det absolut inte skulle bli något och erkände att en förlovning var rätt långt borta för honom faktiskt..
Hösten 2014 började det väl bli lite tjatigt från min sida, och så här i efterhand ångrar jag att jag tagit upp det så många gånger. Det hela blev till något dåligt helt enkelt. Till sist frågade jag om han inte kunde ge mig något, så där på ungefär när det kommer att ske. Jag orkade inte leva i hoppet och besvikelsen längre. Då var jag säker på att han skulle säga typ om fem år.. men till min glädje sa han att han kan lova att vi förlovar oss inom ett års tid. Då var det väl lugnt i någon månad tills jag började prata om det igen, antar att jag blev för ivrig helt enkelt. Nå, i julas pratade vi om det igen efter att ett par vi brukar umgås med förlovat sig. Då sa han att vi kommer att förlova oss och att han älskar mig osv, men att det var något väldigt stort för honom och att han vill känna att han själv vill det till 100 först. Jag sa att jag vill att han ska vilja det lika mycket som jag när det väl blir dags, men att jag vet inte hur jag ska klara av att vänta då jag vill så mycket! Så då blev det så att han i princip lovade att det sker till sommaren 15 någon gång. Han sa att han inte kan säga när han kommer att vilja eller känna sig redo (vilket jag först nu inser att är sant), och att det kan lika bra ske redan på våren eller till sensommaren. Dumt nog av mig så kunde jag inte hålla käft även om jag vet att för mycket prat är tjatigt och det stressar och att han redan kände en enorm press över det hela. Jag började ju planera, lite väl mycket och någonstans där tappade han smaken för det hela helt. En kväll sa han att hela förlovningen bara känns som en deadline för honom. Han känner sig pressad. Och så kan han inte lova att han kommer att vara redo när sommaren väl är här, och det är rätt självklart nu i efterhand. Han sa att han inte kan säga när han vill, han måste ju få känna efter själv och att han inte kan lova när den där känslan uppenbarar sig för honom. Alltså blir det förmodligen ingen sommarförlovning för oss..
Det var förstås fel av honom att lova något som han sedan tog tillbaka, gav mig falska förhoppningar helt enkelt. men även fel av mig att gå händelserna i förväg och stressa honom. Prata om frierier hit och dit och kolla ringar. Varför betedde jag mig så idiotiskt!? Så nu, hur ska jag göra? Hur länge ska jag orka vänta på en förlovning? För mina åsikter är väl minst lika viktiga som hans? Jag har nu alltså väntat och längtat exakt ett år. Ska jag ge med mig och vänta ytterligare 1 ½ år? För en höst eller vinter förlovning är otänkbar för mig pga diverse orsaker och det vet han. Han tror också att jag direkt efter förlovningen kommer att börja planera bröllop, även om jag sagt att jag vill njuta av våran förlovning så länge som möjligt och att det är ekonomiskt omöjligt för oss att gifta oss inom 3-5 års tid! Han vet att jag har dyr smak och drömmer om ett stort bröllop, vilket han också gör. Han vill dessutom bjuda sina kompisar vilket jag också vill, så det lär ta sin tid innan vi har råd med någon sådan fest. Borde inte den tanken lugna honom? Jag har tänkt att jag nu håller tyst om allt med förlovning i ett halvt år. Men sedan, vad gör jag sedan. Jag älskar den här mannen av hela mitt hjärta men det gör ju ont att han aldrig tycks vilja. Ska jag tro att han kommer att fria ännu i år eller ska jag bara ge upp tanken. Det här är ju så himla viktigt för mig, min högsta dröm för tillfället. Ska jag bara gå med på att han aldrig vet när/om han vill ha mig? Och hur gör ni andra som väntar?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-01-30 10:56
Vill tillägga att jag inte vill ha några negativa kommentarer, jag vet redan att jag har förstört en hel del med allt mitt tjat och jag har dåligt samvete över det. Någon som varit i samma sits och vill peppa lite? Känner mig väldigt nere pga detta faktiskt.
