Dikt att läsa på bästa väns bröllop? Hjälp!

Ett tal behöver inte vara långt. Och personligen skulle jag inte vilja att någon höll tal till mig för att jag säger att den ska göra det. Det skulle inte kännas så frivilligt och ärligt menat då liksom ;) 

Men varför inte bara säga grattis till brudparet, hur glad du är att dom har hittat varandra och att du hoppas att hennes käraste kommer att ta hand om henne på det sätt hon förtjänar *typ*
Säg gärna något ord om hennes partner också. Då är du snart uppe i någon minut och ett tal behöver inte vara så mycket längre. Långa tal får många att tappa intresset. Och det drar dessutom ut på tiden på middagen...

Haha jag förstår ;) Ja nu blev jag (tyvärr?) ombedd, och som tärna kunde jag väl inte säga så mycket mer än "Ja absolut" ...och sedan kom kallsvettningarna, trycket över bröstet och pulsen som höjdes till max, typ ;)

Ja om det är något jag är tacksam för så är det alla tips man läser om att "hålla det kort", för att rättfärdiga att jag kommer haspla ur mig typ tre meningar, bli illröd i ansiktet och sätta mig ned igen ;) 

Skämt åsido så hade jag själv tänkt att något sådant borde räcka, men eftersom jag bokstavligen blivit ombedd att hålla ett TAL, så vet jag inte vad bruden förväntar sig :( Vet inte om det räcker med att bara säga några fina ord, eller om hon vill att det ska vara någonstans "huvudnummer" typ.. 

Hade för mig att ngn annan också svarat i denna tråd när jag snabbkikade när jag hade ngn minut över tidigare idag? Men kan bara se ditt inlägg, Chicita? Kanske kommer jag ihåg fel, eller så laggar min dator (Vore inte första ggn). Tänkte bara så att jag inte missar att svara på något? 

Tror det var ett företagsinlägg det andra - typ "köp ett tal av mig" eller något sånt.

Jag tittade inte så noga på det, men jag såg också att det hade kommit ett inlägg i tråden tidigare 

Det finaste talet jag har hört var när en släkting fyllde år. Hennes dotter klirrade i glaset, reste sig upp för att säga ett par ord.
Hon vände sig mot sin mamma och sa:
-"Kära mamma". Sedan kom hon inte längre. Hon blev så rörd över det hon ville uttrycka. Hon var tvungen att lägga från sig lappen, ta upp servetten. Snyta sig. Kom av sig helt. Försökte samla sig.  Sa till slut:
"Alltså du vet redan allt! PUSS!" sedan satte hon sig ner igen. 

Den kärlek som strömmade var helt fantastiskt. Inte ett öga torrt. Inte för att det var meningen, men det blev så.
Min lärdom av det var: Det spelar inte så stor roll vad man säger eller hur. Viktigaste är att.
Om du känner att det är jobbigt att stå för så mycket människor, börja med att säga det då. Jag har gjort det vid två tillfällen, du vet när det blir så jobbigt att man inte kan läsa på lappen man har med sig för att händerna skakar för mycket. Det hjälper massvis. Inte "Jag är ingen talare men.. " utan mer säga: "Kära vän, jag vill gärna säga massa fina ord till dig, men jag har lite problem med att prata inför folk som du vet, därför tänkte jag att vi alla kunde sjunga för er tillsammans istället.. " Och så sjunger du en låt som alla kan, typ första versen.
Om du pratar med toastmastern kan du säkert smusla med texten i deras festhäfte :)

Min poäng var; Man behöver inte göra så mycket för att det ska bli bra.
Vill du läsa en dikt, Do It!