Skynda på bröllop

Jag har haft ett önskemål om mitt bröllop så länge jag kan minnas, och det var att min mormor skulle vara med. För ett år sedan började hon bli lite krasslig, åt dåligt och till slut upptäcktes det att hon hade cancer. Jag fick panik och sa till min sambo precis som det var. Om inte jag får gifta mig och ha mormor bredvid mig vet jag inte hur jag ska kunna gifta mig alls. Men hon blev väldigt snabbt väldigt dålig, och vi hade i sådana fall varit tvungna att gifta oss bredvid hennes sjuksäng. 

Vi hade kunnat gifta oss då och där. För mormors skull. Eller fortsätta planera det bröllop vi redan börjat på. Det blev inte så mycket att välja mellan eftersom mormor gick bort två månader efter att hon blev sjuk.

När jag åkte för att träffa henne på slutet hade hon väldigt ont, men sa "det går snart över, ska du se" och så fick jag gå undan och gråta i en halvtimme eftersom jag visste att det skulle göra det, men inte på det sätt hon menade. Jag hade inte kunnat stå bredvid sjuksängen och försökt tro på det hon sa och samtidigt lova min sambo att älska honom i nöd och lust i alla våra dagar. 

Jag kommer sakna min mormor på bröllopsdagen, det är ingen tvekan om den saken. Men hon är med mig i hjärtat och kommer alltid vara det.

Förlåt om jag verkar okänslig, det är inte alls så jag vill framstå. Jag vet precis hur du känner, och hur jag mådde i din situation. Vi hade från början planerat att gifta oss i augusti, och jag hade jätteångest över att vi hade flyttat fram det ett år. Tänk om vi inte hade gjort det, hade mormor kanske klarat sig längre då? Eller hade jag stått rödgråten och bara sett den tomma stolen som skulle ha varit hennes?