Äktenskapsförord, tips tack!
min sambo och jag har efter 6 år bestämt oss för att gifta oss och vi är överens om att skriva ett äktenskapsförord. Den som kommer gynnas av det är egentligen bara han, men det är okej för mig, jag har full förståelse!
Bakgrund:
När vi träffades jobbade jag heltid och han var delägare i ett medelmåttigt företag. Vi hade helt skild ekonomi, betalade alltid vårt eget. Vi tjänade ungefär lika mycket pengar vid denna tid.
Han bodde i hyrt hus på landet och jag bodde i lägenhet i stan för att ha nära till jobbat. Ett par år in i förhållandet blev jag varslad och började istället stämpla. Jag flyttade då hem till honom och var därmed befriad från hyra.
Ytterligare två år senare köpte han ett konkurshotat företag som han investerade en hel del av sina pengar i, och det visade sig vara ett bra beslut. Företaget går nu väldigt bra och sedan två år försörjer han mig helt. Jag hade först svårt att känna mig bekväm med att spendera hans pengar, och använde hellre pengar från mitt sparkonto när jag ville unna mig något. Han har alltid sagt "vill du ha nåt så köp det! Rör inte dina sparade pengar!". För drygt ett år sedan köpte han ett hus för oss. Han betalade kontantinsatsen, står på lånet osv. Han betalar ALLT! Och jag behöver aldrig känna att jag inte kan unna mig saker. Han ifrågasätter aldrig hur jag spenderar pengar osv Det är inte hans pengar, det är VÅRA. Vi har i stort sett samma syn på pengar och är båda ganska förnuftiga. Inte galna men heller inte snåla.
Om jag tjänar några pengar på extrajobb etc så uppmanar han mig alltid att sätta dem på mitt sparkonto, där jag har ca 200 000 kr nu. Han uppmuntrar mig också till att skaffa en utbildning, så jag har ett alternativ OM vi en dag skulle gå isär.
Han planerar framtiden för OSS BÅDA i allt han gör. När han går på finanasmöten för att få hjälp med pension, investeringar etc så räknar han alltid på hur mycket VI ska behöva för att ha det bra när vi är gamla osv.
Men OM vi en dag skulle gå isär så vill inte han bli tvungen att ge mig halva huset eller halva sitt företag. Vilket jag var full förståelse för! Han har sagt att han planerar att öppna ett eget pensionssparkonto för mig där han för över typ 5000 kr varje månad och detta blir mitt vid en ev. Skilsmässa.
Vi har inga barn och vill inte ha några. Vi är i 35-årsåldern så vi skulle veta vid detta laget ;)
Jag tar hand om städning etc och hjälper till en del med företaget, vilket faktiskt bara är kul. Men är jag "lam" som inte propsar på mer?
När vi köpte huset fick jag ibland höra att folk tyckte det var lite dåligt av min sambo att jag inte står med som ägare. Ingen sa det rakt ut, men det antyddes ganska klart. Men varför ska jag ha rätt till ett hus som han tömmer sitt sparkonto för, samtidigt som han låter mig fylla mitt sparkonto? Vi köpte huset av ett par som hade skilts och ingen av dem hade råd att bo ensam kvar. Han vill inte tvingas till samma situation. Han låter mig leva ett underbart liv med mycket fritid, kärlek och bra ekonomi. Räcker inte det? Måste jag också kräva saker om vi går isär?
Vi gifter ju oss för att vi tror och hoppas på att bli gamla tillsammans, men man vet ju aldrig vad som händer.
Om han avlider vill han att jag ska få både hus och företag och pengar.
Hur utformar vi ett äktenskapsförord? Måste vi verkligen boka möte med jurist? Känns lite konstigt.
