inmarsch-hur lång?
Som rubriken säger. Hur lång inmarsch tänker ni ha? Väldigt nyfiken hur ni andra resonerar då jag inte vill att inmarschen ska verka för lång!
Som rubriken säger. Hur lång inmarsch tänker ni ha? Väldigt nyfiken hur ni andra resonerar då jag inte vill att inmarschen ska verka för lång!
Det hänger ju lite på hur lång altargång man har (eller tja motsvarande om det är borgerligt då).
Vår var 2,43 och det kändes som om den höll på i evigheter efter att vi hade kommit in...
Vi gifter oss utomhus i en trädgård och vi kommer väl typ gå ca 30 meter. Men man kanske kan låta tärnor och marshalkar gå in före till musiken så tar det längre tid? så slipper man gå jättelångsamt eller stå och vänta framme vid altaret..
Tyckte du eran inmarsch var för lång? Sa gästerna något om att de fick vänta länge?
För min del var det en evig tur att vi valt en ganska lång ingångsmarsch.
När jag satte på mig klänningen insåg jag att jag hade gått ned något kilo precis innan bröllopet. Det gjorde att klänningen satt några cm längre ned än den var fållad för. Sedan hade den pärlbroderade kjolfållen blivit blöt under fotograferingen. Totalt så satt den för långt ned och dessutom extra tung så för varje steg fick jag först ge kjolfållen en spark - annars hade jag snubblat på klänningen. Lägg sedan till runt 100 m domkyrkogång. Min man såg att jag började bli stressad av kryptakten och sa: "Ta det lugnt älskling - ingångsmarschen är lååång. Du har gott om tid."
Gästerna tyckte nog inte att det var för långt. Det var mest vi som kände oss lite nervösa där framme :)
Provgå och ta tid. Låt gärna alla som ska vara med testa att gå in på det sätt ni tänkt och ställa upp er och så kollar ni hur lång tid det tar.
30 sekunder känns som en evighet när man har kommit fram så det kanske är bra om det inte är så mycket kvar när ni väl kommer dit :)
Bra idé med att provgå innan! Får nog göra det när det närmar sig.. :)
För min del var det en evig tur att vi valt en ganska lång ingångsmarsch.
När jag satte på mig klänningen insåg jag att jag hade gått ned något kilo precis innan bröllopet. Det gjorde att klänningen satt några cm längre ned än den var fållad för. Sedan hade den pärlbroderade kjolfållen blivit blöt under fotograferingen. Totalt så satt den för långt ned och dessutom extra tung så för varje steg fick jag först ge kjolfållen en spark - annars hade jag snubblat på klänningen. Lägg sedan till runt 100 m domkyrkogång. Min man såg att jag började bli stressad av kryptakten och sa: "Ta det lugnt älskling - ingångsmarschen är lååång. Du har gott om tid."
gift i 11 år och anlitad solist på diverse bröllop så kan jag säga att nästan alla springer fram till altaret...
Vägen fram till altaret är ett utmärkt tillfälle att som brudpar få visa upp sig i all sin prakt. Låt gästerna få ta sina bilder, le mot mormor, slappna av och njut av att gå sida vid sida med den som snart blir din man. Ta tillfället i akt helt enkelt. Samla ihop dig , lägg oviktiga tankar åt sidan. bara VAR där och då i stunden.
kort sagt: TA DET LUGNT.
det är inte bussen ni springer till
att provgå altargången är ett jättebra tips. Ha även marschen inspelad i mobilen tex och se hur långt den spelas på den tiden ni går vägen fram. Bra att ha i huvudet när en viss trudelutt spelas så är ni vid ett visst ställe i kyrkan.
Jag jobbar delvis i kyrkan och ett tips jag ger nervösa brudpar är att vänta INNAN man går in genom dörrarna. Låt musiken börja spela, bygg upp en förväntan. Låt gästerna få reagera och resa på sig i god tid. SEN kan ni gå in.
Vi haren stoooor kyrka och är lite nervösa över att vi ska hinna in innan musiken är slut.