Ska föräldrar bidra lika mycket till alla barn?

Jag har aldrig brytt mig om millimeterrättvisa. 

Maken och jag fick hjälp att göra saker till vårt bröllop av hans föräldrar. Svärfar snickrade och svärmor sydde och så fick vi ändå ett bidrag till resan.

När makens lillebror gifte sig så fick dom också hjälp inför bröllopet men då det var ett annat upplägg kunde dom inte hjälpa till lika mycket fysiskt. 
Men jag tror ändå inte att dom fick något mer i ekonomiskt bidrag. Men skulle dom ha fått det så hade det inte gjort oss något eftersom den hjälp och det bidrag vi fick passade oss perfekt och vi kan ju inte förvänta oss att alla andra i syskonskaran ska anpassa sina bröllop efter vårt för att få samma saker liksom 

Tror du hittar svaret i dina egna erfarenheter...har era föräldrar gett er olika mycket under uppväxten eller har de alltid gett er lika. Min erfarenhet är att antigen är föräldrar super noga med att det ska vara lika till alla eller inget alls eller så har man den inställningen att man hjälper där det behövs som mest.

Mina föräldrar har tex hjälpt oss lika mycket fast på olika sätt. De t.ex. hjälpte mig mycket ekonomiskt medan jag pluggade medan mitt syskon inte pluggade vidare och därmed inte behövde hjälp. Samma sak med vårt bröllop, jag valde gifta mig och fick bidrag till bröllopet medan mitt syskon valde att vara sambo. Däremot fick han kontantinsatsen till sin lägenhet medan jag inte fick det. Så jag anser att vi fått lika mycket fast på olika sätt och så har mina föräldrar alltid varit. De har utgått från behovet snarare än att det ska vara lika hela tiden.

Personligen tycker jag inte att millimeterrättvisa är viktigt, men däremot att om föräldrarna ser det som självklart att bidra ekonomiskt när barnen gifter sig så bör det gälla alla barnen. Sen kan bidraget i sig variera beroende på typ av bröllop och så. Om de betalar kläderna till ett barn och maten till ett annat och dessa summor inte blir exakt samma kan kvitta tycker jag, det är mer symboliken det handlar om. 

När min lillebror gifte sig hade brudparet egentligen inte planerat för någon fest eller så utan ville mest bara ha det överstökat. Efter lite stöd från bland annat mig och våra föräldrar blev det en liten fest ändå, där mamma lagade enklare buffémat till ett tjugotal gäster. När jag gifter mig kommer mina föräldrar betala catering för femtio personer, vilket kommer sluta på en annan summa än maten på min brors bröllop. Men ingen av oss syskon känner att det är orättvist på något sätt, våra bröllop ser ju helt olika ut.

Vi är också fyra syskon, och väldigt olika allihop. Förmodligen kommer vi inte få samma ekonomiska stöd eller hjälp på annat sätt från våra föräldrar, bara för att vi har olika förutsättningar och olika förväntningar. Under uppväxten pratade våra föräldrar om att hjälpa till ekonomiskt med bröllop när den dagen skulle komma, men nu när jag ska gifta mig med min sambo i sommar så har de inte sagt något alls. 

Min sambos föräldrar har inte heller erbjudit sig att hjälpa till ekonomiskt eller med arbete, så vi planerar och genomför bröllopet själva. Vilket i och för sig är rätt skönt då det blir bara vårt och ingen kan säga att vi borde göra si eller så - eftersom det är vi som betalar får vi bestämma. 

Däremot har vi underbara vänner som ställer upp med arbetskraft för att vi ska kunna genomföra bröllopet. Och ett av mina syskon har hjälpt mig mycket redan och kommer göra mycket mer innan sommaren också. 

jag är först ut i min syskonskara att gifta sig, min fästman är sist.
vi har hela tiden tänkt att vi ska betala allt själva, det finns mycket annat vi kommer att behöva hjälp med och kommer att be om och vi är i bättre ekonomisk situation än våra föräldrar så det var ganska naturligt. 
däremot så har vi ju förstått nu på senare tid att min fästmans mamma bidrog ganska mycket till hans systers bröllop, för femhundra år sen ca  och att hon vill göra detsamma för oss. hennes ekonomiska situation nu är väldigt mycket sämre och vi vill inte tära på hennes sparpengar när vi har råd att betala själva. hon har nu sagt att hon ska skriva in högre värde till oss i testamentet. helt oviktigt för oss, men för henne verkar det vara viktigt att det blir rättvist mellan barnen. så det beror nog helt på hurdana dina föräldrar resonerar kring att hjälpa sina barn rent generellt.

Personligen menar jag att föräldrar bör behandla sina barn så rättvist som möjligt.

Min uppfattning från vänner som gift sig är att det ser väldigt olikt ut med om och hur mycket föräldrarna hjälper till. Det har varit tillfällen där föräldrarna sponsrat med omkring 20%, och då också menar att de ska ha mandaet att bestämma.  Att alla mostrar och fastrar måste bjudas in. Det är inget som jag vill utsätta mig för. Jag tror inte att det är någon risk för min del, men då får hellre ett bidrag bli bonus - som vi kan ha till bröllopsresa (för den blir nog nedprioriterad i budgeten!).

Det finns också olika sätt att hjäpa. Det första min mamma sa när vi hade förlovat oss var "jag kan vika servietter". Nu kommer vi vara på en herrgård, så jag kommer frånta henne den möjligheten och fråga om hon kan tänka sig att hjälpa till med något annat.

Lycka till!

Jag har också tre syskon, varav en är gift. Mina föräldrar bidrog med en summa till det bröllopet, och meddelade samtidigt att vi andra också kommer få samma summa - oavsett om vi gifter oss eller inte. Det tycker jag är väldigt fint. Mina föräldrar är nämligen inte gifta (eviga sambor) och bröllop har aldrig varit en så stor grej i min familj. Jag vet att mammas bror gifte sig och fick en hel del summa pengar av mormor och morfar, medan mamma och pappa inte fick en krona, så det är nog mammas sätt att protestera :)

jag som är gift för andra gången ser ju genast ett problem i detta...

Vad händer om man liksom jag skiljer sig och senare gifter om sig?  Ska dom ställa upp och betala ett bröllop en gång till? 

Eller där bara ett av syskonen gifter sig men andra förblir sambo eller rent av singel. Hur fördelar man det då? 

Alla familjer har ju olika sätt att se på vad som är mest rättvist.
Min bror och jag har haft ganska olika förutsättningar under våra vuxna liv, och har fått olika mycket ekonomisk hjälp i olika faser i livet. När jag gifte mig utgick vi från att vi skulle stå för allt själva, men sen fick jag klänningen av mamma och då fick han sin kostym av sin pappa. Vad min bror fick vet jag inte och jag bryr mig inte heller, hoppas det var ett rejält bidrag!

Om ett syskon konsekvent favoriseras och får mer, vare sig det är pengar, praktiskt hjälp eller allmänt intresse, kan det bli rejäla slitningar. Men ibland är det också uppenbart så att ett syskon behöver mer hjälp medan ett annat klarar sig bra själv och har helt andra resurser utanför familjen, och då tycker jag inte det är självklart att alla ska få exakt lika mycket.