Panik! 1 månad kvar...

Det där hade jag inte accepterat! Dessa saker du beskriver bör ju vara fixade vid det här laget... Du ska absolut inte springa och servera på din bröllopsdag!

Skulle bara vara tokigt om du inte skulle få panik! Om han inte gör det, ta tag i det själv! Men ett sådant beteende kan inte accepteras, ta ett ordentligt snack med honom. Är det det han villl? Gifta sig?

Men vad ska jag säga? Jag accepterar inte det här? Hahahaha, han skulle asgarva!

Jag vill ha tips på hur man kan prata med en karl som tror att allt ordnar sig. 

Sulle jag ha varit fu skulle jag ha ställt en del frågor, typ, hur vill du att vår bröllopsdag ska vara? Ska vi anlita en bröllopskoordinator? Jag vill inte stressa på vår dag, kan vi inte dedikera hela helgen till att planera och bocka av ett antal grejer? Jag känner mig stressad och vill inte känna mig så, och jag tänker inte hjälpa till eller fixa på något sätt, hur löser vi det här?

Gör en lista på allt som är kvar att fixa. 

Gör den så specifik du bara kan, punkt för punkt. 
Sätt dig sen ner med honom och listan och visa - det här är kvar, jag håller på att få panik och du bara skrattar åt mig och säger att det löser sig.
Förstår du hur ledsen jag skulle bli om jag får lov att springa runt och fixa med maten på vår bröllopsdag? Och jag vill inte att våra föräldrar ska behöva göra det heller. 
Din attityd angående detta sårar mig.
Så nu får du hjälpa mig att börja bocka av saker på den här listan.
Allt ska vara gjort innan *datum- ca 3-4 dagar från när du tar upp det* annars gör jag som jag vill med det här och du har ingen rätt att klaga om det inte blir som du vill.

Många killar behöver nämligen klartext för att förstå 

Min sambo har lite samma inställning, men han vet att jag är en sådan person som behöver ha allt strukturerat och planerat för att inte bryta ihop. Bröllopsplaneringen har varit ett jättelångt projekt där vi lärt oss kompromissa och kommunicera. Jag har blivit bättre på hakuna matata och han har blivit lite mer strukturerad och tar tag i saker tidigare än han gjort innan. 

Vi har haft någon kväll då och då när vi satt oss ner och stämt av det som är kvar att göra. Har sambon fixat serveringspersonal än? Vad sa killen han pratade med som var gitarrist? Vad skulle blommorna kosta? Hur går det med fotografen? När ska vi åka och köpa kostym?

Det har varit skönt att veta att jag inte behöver ha hundra procent koll på allt utan att min sambo fixar saker också, även om han behöver en vänlig knuff framåt (eller fem) innan han inser att det är bråttom med vissa saker. 

Som kontrollfreak deluxe hade jag förmodligen fått en panikångest-attack och sagt att om han inte börjar ta detta på mer allvar så kommer jag inte gifta mig med honom, för jag vägrar att stressa sönder mig över onödiga saker pga hans förbannade nonchalans. Min sambo hade definitivt hajjat grejen, men om jag hade varit tillsammans med en annan människa som inte var lika vaken, hade jag sedan bott hemma hos någon av föräldrarna ett tag.

Tack för alla svar!

Vi har kommit en bit närmare och pratat en hel del.

Jag får inse att jag inte kan kontrollera allt. Om han inte kommer i kostym så ja då gör han inte det. Sen tror jag att han gör det då han är väldigt traditionell av sig och även han har en klar bild i hur det ska vara. Anar att han inte vill svara på mina frågor om sin klädsel då han vill överraska mig. Samma som att han inte vill se eller ens höra detaljer om min klädsel. Har insett att det är samma för oss båda. Om han litar på mig att jag har skaffat kläder inför den stora dagen måste jag även lita på honom. :)

Sen till kouki:
Nonchalant är ett fel ord att beskriva min blivande! Han är som han är, och det har han aldrig dolt för mig! Tvärtom var han tydlig med detta innan vi stadgade oss. Ibland kan jag dock bli lite frustrerad. En lösning är att prata/skriva av sig så känns det lite lättare.
Hoppas att du, om det råkar ta slut med din karl och träffar en ny, känner personen bättre så att du inte vill blåsa av ett bröllop strax innan dagen D. För man gifter väl sig inte med en främling?

Jag uppfattade din beskrivning av hur han tog emot dina frågor som nonchalant. Om det är annorlunda, så är det, men allt jag får att reagera på är din beskrivning. Vi kan inte vara synska på ett internetforum. 

Mitt exempel var ett just bara ett exempel på hur jag skulle reagera om jag var i din beskrivna situation, min relation i verkliga livet är inte i närheten av det.