Vem bytte efternamn?

Jag tar hans eftersom jag har ett -sson namn och det har inte han. Jag har alltid velat byta mitt tråkiga.. Hade jag haft ett ovanligt namn så hade det nog vart en annan sak..

Jag bytte. Jag hade ingen stark relation till mitt namn, jag har aldrig egentligen trivts med det.

Det var dessutom ett vanligt son-namn och jag har ett av min generations vanligaste förnamn dessutom så det finns flera hundra tusen som heter som jag gjorde innan :P

Nu är vi bara 5, varav tre har dubbel-förnamn där mitt är en del av det förnamnet och det ligger även lite bättre på tungan :) 

Hade jag haft en stark relation till mitt efternamn så hade han bytt, eller så hade vi båda behållit våra egna namn. Det är ju inte namnet som gör oss gifta liksom :) 

Kommer att byta till M2B:s efternamn. Vi har aldrig diskuterat det, utan det har varit mer eller mindre självklart mellan oss att när vi gifter oss så blir det så.
Det blir andra gången jag byter efternamn, då jag för 20 år sedan bytte efternamn när mina föräldrar gifte sig när jag var 16 år. Så jag har gått ifrån ett -son namn till och -qvist namn och sedan ett adligt efternamn

Har varit många diskussioner här hemma. Båda har stark koppling till sitt efternamn och ingen ville byta. Så vi behåller helt enkelt våra namn och lilltjejen fortsätter ha sitt med (samma som mig). Det är ju på tal att man ska få ha två efternamn så eventuellt tar vi tag i det den dagen det sker. Men gifta och eniga är vi med eller utan samma efternamn

Jag tog hans namn, trots att jag hade ett ganska ovanligt och fint efternamn. Min mans namn är ännu ovanligare (i Sverige) eftersom han ursprungligen är tysk. Han är dock välkänd inom vissa kretsar och hans namn är lite av ett varumärke. Därför var det aldrig ens någon diskussion. Han skulle aldrig byta sitt namn. Och jag skulle aldrig vilja att han bytte det. Han hade heller aldrig några krav eller önskemål om att jag skulle byta, men för mig känns det viktigt att heta samma. För mig var det faktiskt en ära att få ta hans namn :)

Jag tog hans efternamn. Är kanske lite gammalmodig av mig, men tyckte att det kändes helt naturligt. Dessutom har han ett väldigt vackert efternamn som låter bra ihop med mitt förnamn.

Ser mig själv som en modern kvinna, feminist, är självklart för jämställdhet. Känner dock att ta min mans efternamn inte gör oss mindre jämställda.
Mitt tips, tala om det och gör vad ni själva känner blir bäst.

Lycka till!

Är det så att ingen vill byta namn för att ni är för fästa vid era egna, eller för att båda tycker att den andres namn är fult/fel? För om det är det sistnämnda kunde ni ju lösa problemet genom att ta ett nytt gemensamt namn.

Vi diskuterade inte jättemycket med varann, däremot funderade jag en hel del. Min man är forskare, så det skulle inte vara så bra för honom att byta namn med tanke på publiceringshistoriken. Jag ville gärna heta lika och har inget emot hans namn, men samtidigt hade jag själv ett ovanligt släktnamn som jag aktivt bytt till när jag var 20. Min lösning blev att byta till hans efternamn och ta mitt gamla som mellannamn. I passet står det som två efternamn även om bara det enda räknas som efternamn hos Skatteverket. Dessutom har jag upptäckt att man i de allra flesta sammanhang faktiskt kan bestämma själv vad man heter! På jobbet, när jag beställer hem varor, när jag presenterar mig, när folk skickar brev till mig - om jag säger att jag heter Aniara Mittnamn Hansnamn så är det vad folk kallar mig! Ibland säger jag bara det ena, ibland bara det andra, ibland båda.

Hans namn har också fördelen att folk uppfattar det även i telefon, så jag började faktiskt använda det till bordsreservationer och sånt redan innan vi var gifta eftersom jag var lite trött på alla kreativa stavningar av mitt namn.

Jag kommer att, åter igen, ta min blivandes efternamn.
Tycker ändå om det jag har. Inget -son namn, men ändå rätt anonymt. 

Om en månad bär jag ett efternamn som är "taget" och jag blir en av fyra som då har detta namn. Jag ogillar egentligen tagna efternamn (speciellt de som ska låta adliga). Men jag ser det som en vacker och älskvärd gest att jag får bära detta namn. Varför tacka nej till en sån kärleksförklaring?
Så resonerade jag.

Vi kommer att behålla våra egna efternamn. Vi diskuterade fram och tillbaka, och kom fram till att vi är var och en väldigt fästa vid vår resp familjehistoria, och bytte av efternamn är inte det som kommer att göra oss till en familj. Om vi skulle få barn kommer de få båda efternamnen.

Jag kommer att byta efternamn. Vi vill heta samma och att våra framtida barn ska heta samma. Plus att det kändes snyggare att ha ett kort efternamn och inte två. Jag är också artist och kommer ha kvar mitt efternamn som artistnamn :) Men det kommer nog ta lite tid att vänja sig vid nytt namn!