Låter detta som ett ok bröllop?

Jag och min sambo sedan 10 år har äntligen bestämt oss för att gifta oss.

Men. Vi har inte så mkt tid och pengar att använda då vi är mitt i husrenovering och vi vill gärna gifta oss innan den här sommaren är helt över. Tänker oss slutet på augusti vilket ger oss ca 9-10 veckor att planera.

Så här är våra tankar, och jag vet att vi själv bestämmer då det är våran egen dag, men vill bara ha lite åsikter.

Vi är egentligen inga sånna där som vill ha massa uppmärksamhet och uppståndelse utan mera avslappnat. Vi vill fokusera på oss och inte lägga en massa stress och jobbigheter på detta. Vi vill vara bekväma.

Kyrkbröllop med 4 tärnor och 4 marskalkar(?) våra syskon med respektive. Dom enda vi någonsin kan tänka oss då dom står oss nära. Är det för många?

Dom får stå för kläder själva, behöver inte vara något jätte speciellt. Enda kravet är att dom matchar någorlunda i färg och så.

Vill att dom tågar in först i par och sedan vi efter. Vi står för blommor.

2 näbbar, våra döttrar som den äldsta för bära ringarna? Dom kanske får gå allra först in i kyrkan?

Vi har en gästlista på ca 65 personer. Mostrar/morbröder. Fastrar/farbröder. Och ca 10 st vänner. + så klart våra föräldrar.

Bokad fotograf.

Efteråt då. Det vi är mest osäkra på..

Bjuda allihopa till kyrkans församlingshem på kaffe och tårta. Ev kanske någon liten välkomstdrink?

Ingen mat alltså hade vi tänkt. Känner att det blir både för dyrt att hyra in någon catering + att vi inte vill göra det för stort.

På kvällen tänkte vi ha tilltugg och alkoholfria drycker (möjligtvis lite alkohol) hemma hos oss för våra allra närmsta och bara umgås, lite bakgrundsmusik osv. Dom som vill får ta med egen alkohol.

Låter detta som okej i era öron? Snålt? Tror ni dom andra gästerna kommer känna sig besvikna att det inte blir mat och mera "fest"?

Våra familjer känner varandra rätt väl och vi vill helst bara ha en kul kväll och umgås med dem.

Yngre kusiner får givetvis följa med sina föräldrar på bröllopet men vi tänkte inte bjuda dom som är äldre pga att det helt enkelt skulle dra iväg då vi har massor av första kusiner och vi skulle lätt bli ca 200 st med kusiner, deras respektive + kanske deras yngre barn. Dessutom har vi nästintill ingen kontakt med dom flesta. Våra mostrar/morbröder/fastrar/farbröder står inte heller så nära allihopa men känner att vi inte vill lämna någon/några utanför.

Vad tror ni?