Äldsta vän blivit ignorant inför mitt bröllop - bjuda eller inte?
En av mina äldsta vänner, L, och jag har varit nära i många år och det har alltid sagts och skojats om att "när jag gifter mig - då är du min tärna".
Åren har gått och orden har upprepats många gånger (framförallt efter ett par glas vin sent på natten).
När min blivande nu friade till mig och jag självklart svarade ja och vi börjar planera bröllop så försökte jag styra upp en träff med min bästa vän för att fråga henne ansikte mot ansikte om hon ville göra mig den äran att bli en av mina brudtärnor.
Min blivande friade den 28/1 nere i Kap Verde, vi kom hem den 9/2 och jag försöker få tag på L via telefonsamtal och röstmeddelanden, sms och Facebook - och tystnaden var total.
Jag lyckas få tag på henne på telefon den 14/3 då hon av "misstag" svarade i telefonen med en mening, och informerade mig snorkigt att då hennes andra samtal precis hade brutits trodde hon att det var samma person som ringde upp och därför svarade som att hon fortsatte det samtalet (hon hade handsfree inkopplad och såg inte att det var mitt nummer på skärmen och hade hon sett det hade hon säkert inte svarat - min egna åsikt).
Efter att hon äntligen svarat i telefon så försökte jag hitta en tid och gav förslag på 4 olika tider som vi kanske kunde ses. Hon svarade kort att hon skulle sms:a om dessa funkade under kvällen - och sedan var det radiotystnad igen.
Från min sida så ringde jag 2 gånger under kommande dagarna och skickade 1 sms som jag såg att hon läst, men inte svarat på.
Save the date gick ut 28/3 och jag hade fortfarande inte fått tag på henne och hon hade fortfarande inte svarat på sms eller samtal - så jag hade ett långt telefonsamtal med min bror om detta (tillika vår toastmaster) och han blev lite lätt upprörd att jag sitter och väntar ut L, då han även vet vår historia och att detta inte är första gången det sker att hon bara slutar höra av sig på detta sätt.
Min bror ger exakt samma svar som min blivande att det kanske inte är rätt person att ge ett sånt ärofyllt uppdrag att vara tärna om L beter sig på det här sättet, och av någon anledning lyssnar jag på min bror trots att min blivande har sagt samma sak sedan han träffade L för första gången.
Till saken hör att L separerade från ett destruktivt förhållande i höstas och har nu delad vårdnad om deras 2 söner. Jag har aldrig tycket om hennes ex då han är väldigt främlingsfientlig, homofob och en riktigt mansgris - och har speglat av det på deras 2 söner. Han har tryckt ner L i flera år, både framför barnen och framför alla i vänkretsen och den enda som har sagt ifrån har varit jag, då jag anser att alla får ha sina åsikter men man behöver inte vädra dessa öppet om de är på något sätt fientliga mot omgivningen.
Under separationen hjälpte jag L både som en axel att gråta vid men även ekonomiskt, då hon behövde pengar till mat/kläder etc till sina söner - något som jag självklart ställde upp och bidrog till.
Jag lånade inte ut pengar som i att jag skickade över pengar via swish eller så, men jag storhandlade åt henne 2 ggr/månad, köpte vinterkläder till barnen, skor, bjöd på bio och vin för L - ja, ni förstår.
(Med detta sagt vill jag också klargöra att detta handlar inte om pengar alls - vi har pengar så vi klarar oss och det blir över varje månad och jag kommer aldrig att begära något tillbaks från L, utan jag skriver detta för ni ska få en bild över situationen).
L's ex som har pojkarna varannan vecka bidrog inte alls utan la pengarna på en ny tv, nya möbler (efter att L flyttat) och en ny dator.
Jag vet att den maten jag köpte hem till L's nya lägenhet packades om i påsar och togs med hem till hennes ex då pojkarna skulle byta vecka för att hon var orolig om det fanns mat till dem hemma hos hennes ex.
Det näst senaste jag hörde från L var när hon fick vår save the date, då skickade hon ett sms till mig som löd "jag fick post av er idag".
Jag sms:ade tillbaks och frågade vad hon tyckte - och total tystnad.
Jag fick sen tag i henne på telefon i slutet av april - och efter att ha frågat hur läget är och hur barnen mår fick jag direkt en anklagande ton i andra änden av luren:
"Hur mycket lägger ni ner på ert bröllop egentligen?".
Rätt chockad svarar jag att det inte är så farligt, varav hon fräser "Jag fick ju eran save the date - och jag har jobbat på tryckeri och sånt där är jättedyrt!".
Okej, paus.
Vi har inte hörts på nästan 2 månader och vi har inte setts sedan hon flyttade från exet (3:e januari) och det första hon gör är att fräsa och ta upp pengar?
Mitt svar blev väldigt korthugget, då jag berättade att vi gjort våra save the dates själva och att de inte kostat mycket alls.
Något hon svarar att "det tror jag så mycket jag vill på" och där avslutade jag snabbt samtalet.
Efter detta har jag försökt ringa cirka 5 ggr (har lämnat röstmeddelanden) under maj och typ 2 sms - men inget svar i telefon eller svar på sms som jag ser att hon läst.
Hon missade att gratta på min födelsedag för första gången på 18 år och vi har en viss grej vi alltid gör vid våra födelsedagar så att vi aldrig glömmer bort dem.
Nåväl, stora inbjudan gick ut sista maj och vi har osa den 15/7 (bröllop 5/9).
Nu sitter jag i valet och kvalet - L är såklart bjuden, men ju längre tiden går och ju mer jag ser på facebook att hon är ute med barnen, på krogen, candy crushar - men inte hör av sig tillbaks till mig, desto mer ledsen inuti blir jag.
Det finns en del av mig som önskar att jag hade haft pondus nog att inte skicka den stora inbjudan till henne och om hon hade hört av sig förklarat att "du har inte hört av dig på 6 månader - varför ska jag bjuda dig på allt detta underbara när du inte ens kan svara på sms?".
Konstigt nog kan jag säga ifrån högt och brett till de flesta, men inte till L.
Nu sitter jag och en del av mig önskar att hon ska tacka nej till bröllopet, så jag slipper oroa mig.
Jag vet nämligen inte vad som är värst - om hon tackar ja att komma och sedan inte dyker upp (skulle tyvärr inte vara första gången - men lätt den dyraste! ) eller att hon helt sonika tackar nej.
Väljer hon att tacka nej blir det lättare för mig att släppa detta och även henne.
Tackar hon ja kommer jag att vara orolig att hon inte dyker upp till bröllopet och då måste det roddas om i sista minuten med bordsplaceringar etc.
Och om jag nu sitter med bordsplaceringen och hon tackar ja - vart ska jag sätta henne? Hon är (var?) ju en nära vän och sätter jag henne på kanten kommer jag få höra detta till död-dagar...
Är jag jättehemsk om jag säger att jag helst av allt skulle vilja dra tillbaks hennes inbjudan - men så kan jag väl inte göra?
Min blivande tycker att det är så vi ska göra, och han är rätt övertygad om att hon kommer tacka nej så vi "slipper oroa oss" för detta.
Tips, tankar och råd mottages tacksamt även om jag mest av allt är nöjd att ha fått skriva av mig...