Föräldrar som inte samtycker

Hej!
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, hela situationen som har uppstått är så invecklad och komplicerad och jag känner att jag är i ett läge där jag längre inte vet vad jag ska tycka och tänka. För 1,5 år sedan så träffade jag min fästmö, underbar person som får mig att känna lycka bortom denna värld. Jag har valt att inte berätta om vår relation eftersom jag vet vilken inverkan mina föräldrar har på mig (erfarenhet från ett tidigare förhållande som varade 6 år). Nu när vi äntligen har gått ut med att vi ska gifta oss så har jag stött på enormt motstånd från mina föräldrar. Jag har känt noll stöttning och jag känner mig verkligen övergiven! Jag har väldigt stora problem med att smälta deras reaktion vilket i sin tur medfört stora komplikationer och bieffekter i mitt liv, som exempelvis sömnrubbningar, magont, viktnedgång m.m. Jag kan dock förstå deras reaktion till en viss del med tanke på att jag inte berättat något om förhållandet och sen att det helt plötsligt kommer ut att vi ska gifta oss. Mina föräldrar är i chock, jag pratade med de igår och de gör allt i sin makt för att stoppa detta. Min mamma börjar gråta och pappa ser helt förstörd ut och jag klarar inte av att se de sådana. Jag är en känslosam person som alltid vill se till att mina nära och kära har det bra, men i just detta fall så går inte det ena ihop med det andra. Den största anledningen till att de inte vill att giftermålet ska bli av är pga att de anser att vi är för olika. Morsan säger alltid att man ska hitta sitt jämlike och jag kan hålla med henne, men jag känner också att de inte ser vad jag ser i personen som jag älskar. Det mina föräldrar menar är att hon inte är något för mig och det finns flera olika anledningar:

- Min fästmö är äldre än mig
- Ingen högskoleutbildning
- Mycket sämre jobb och ekonomiska tillgångar
- Röker
- m.m.

Detta strider mot allt de lärt mig och hela min uppväxt, jag är alltså mosatsen till ovan. På ett sätt så förstår jag deras synpunkter och jag håller med att jag och min fästmö inte är varandras motsvarigheter men jag har ändå valt att bortse dessa "brister" eftersom jag älskar henne enormt! Det komiska är att om jag sätter mig i deras sits så hade jag antagligen reagerat på samma sätt som dem. Man vill ju sitt barns bästa och när man ser att barnet håller på att gå in på fel väg så gör man allt för att stoppa det.

Föräldrar påpekar gång på gång att jag förkastar mig till fattigdom och att jag kommer få ett tufft liv med henne. De får för sig att hon bara vill utnyttja mig och situationen som uppstår och jag orkar inte förklara mer för de att hon är en väldigt kär person till mig, att jag bryr mig och älskar henne. De gör mig sååå osäker till allt, mitt förra förhållande tog slut pga att mina föräldrar skulle blanda sig i precis allt jag och mitt ex gjorde.

Jag är helt utmattad, trött både psykiskt och fysiskt. De senaste dagarna så har jag bara stängt av kroppen känslomåssigt för jag orkar inte må dåligt längre. Snälla hjälp, hur ska jag hantera situationen. Bör jag avbryta giftermålet och förstöra vårt förhållande för att tillfredsställa mina föräldrar, eller ska jag följa mitt hjärta och hamna i konflikt med mina föräldrar resten av mitt liv? Jag vill inte må dåligt längre, att ingå äktenskap ska ju vara en lyckostund i livet!

Tacksam för tips och råd!