Nu vill han inte gifta sig längre

Jag antar att detta kanske börjar bli lite av en klassiker. Jag och min kille har nu varit ihop i 1,5 år, det bör kanske tilläggas att vi kände varandra och var vänner 1 år innan vi blev ihop. Jag tog upp giftermål allra första gången för 1 år sedan lite tidigt kanske kan tyckas men jag är 37 nu och han är 12 år yngre än mig. I och med den stora åldersskillnad och mina extremt dåliga erfarenheter av män innan var jag supertydlig med att redan fån början säga att om han inte var intresserad av att skaffa familj d.v.s. barn giftermål om några år och hela den biten så skulle vi bryta upp på en gång då jag inte vill slösa tid på någon som bara ville ha lite kul och detta var jag extra tydlig med i och med hans ålder. Han verkar väldigt mogen för sin ålder och bedyrade att han ville spendera resten av sitt liv med mig och att han ville gifta sig med mig (var till och med ivrig med att följa med på bröllopsmässa), skaffa barn och allt det där. Jag sa då att jag givetvis inte vill detta nu idag men att vi skulle vänta ca 2-3 år med allt detta då vi också har möjligt att flytta ihop e.t.c. Så tog jag upp detta om giftermål nu så här ett halvår senare och plötsligt låter han helt annorlunda. Återigen kan jag understryka att jag enbart nämnde att jag vill gifta mig om ca 2-3 år och börja bilda familj, inte att detta skulle ske nu då det är en omöjlighet då han dels inte är svensk och inte ens bor i Sverige. Och det var han nu snabb med att påpeka och sa ?Vi bor ju inte ens ihop? och sen ?Vi känner ju inte ens varandra?. Jag håller fullständigt med honom på den första punkten men den andra meningen var droppen för mig. Även om vi bor i olika länder så ses vi ett par dagar var och varannan månad det senaste året. Förra året umgicks vi varje helg och innan dess sågs vi varje dag på universitetet och plugga ihop så gott som varje dag, vi skypar två gånger i veckan, håller sms kontakt varje dag och åkt på semester ihop och ifall spenderat två veckor ihop vid två tillfällen -så jag trodde i alla fall att vi kände varandra, det uttalandet var en stor chock för mig.

Jag förstår att han är ung och allt det där men det var just också därför jag från början var så tydlig med honom om vad jag ville. Nu känner jag mig mest sviken och lurad. Det som förbryllar mig allra mest (men som jag sett verkar vara ganska vanligt efter att läst runt lite på olika forum) är att han vill ha barn men inte gifta sig?! För mig är detta fullständigt obegripligt då det skulle bli extra krångligt eftersom att han inte är svensk medborgare, om jag förstått det rätt så krävs det en faderskapsutredning från socialtjänsten och inte ens efter bekräftat faderskap har han per automatik rätt till vårdnad. Jag har sagt att han får kalla mig gammalmodig och byråkratisk men för mig är det uteslutet att skaffa några barn utan att först gifta sig. Han största orsak till att han inte vill gifta sig är att han bor utomlands (okej fine det förstår jag med men varför skaffa barn då ehhhh?) och att det är så mycket byråkrati. Jag informerade honom om att det snarare är mer byråkrati kring ett barn om vi är ogifta och då lät han sig motvilligt gå med på att i så fall kunde han tänka att gå med på att gifta sig. För mig känns det inte ok. Jag känner mig rent ut sagt som en avelskossa eftersom att han plötsligt säger att vi tydligen inte ens känner varandra. Jag trodde allt var jättebra mellan oss för vi har precis kommit hem från en underbar semester ihop och det som kändes som att vi var förälskade i varandra men jag misstog mig tydligen. Vid ett tillfälle under semestern vände han saker emot mig när han blev arg på mig, mycket känsliga saker som jag berättat i förtroende för honom. Jag tog det väldigt hårt och han har bett om ursäkt för det senare. I början trodde jag att ett distansförhållande var bra för att man är lika kär varje gång man ses men nu känner jag att det snarare är så att man glider ifrån varandra mer och mer. Jag har sista tiden börjat tänka mer och mer på att det inte var så dumt med mitt ex i alla fall och han har dessutom börjat höra av sig och ifrågasatt om jag vet vad håller på med denna ?pojke? för att han själv är nu minsann redo för familj (vilket jag inte tror ett skit på för det var han minsann inte förr). Det jobbiga är att jag älskar den här killen och jag vet inte vad jag ska göra? Får väl fortsätta att springa på bröllopsmässor och dagdrömma om det men inse att det troligen aldrig kommer att ske. Ja ja vad är väl en bal på slottet?.

Flisanpisan

Äldre 16 Aug 10:09

#1

Men åh stackars fej:( förstår precis hur du känner!:( tänk såhär: är det värt allt detta tänkande för att han kanske ska ändra sej?

Är det värt att försöka övertyga honom?

Jag tänker på att du vill ha barn o så med. Är det inte bättre att du kanske isf försöker att kanske göra slut med honom..?

Jag menar för han inte verkar så intresserad av det längre..

Sen att han använder saker emot dej som du berättat för honom i förtroende är verkligen inte okej! Det är inte okej på någon nivå!

Sätt dej ner skriv en lista (jag vet cheesy!?;)) men ranka för och nackdelar. Det hjälper faktiskt!:)

Berätta hur det gått:)

Chantelle

Äldre 16 Aug 13:04

#2

Tack så mycket för ditt svar :)
Nej, jag tycker det är en jättebra idé just därför att en relation innefattar så mycket mer än just det som nämns lite kort här, såklart och när jag gått och tänkt lite på det nu så finns det en hel del att skriva ner i denna lista exempelvis så går det inte att försöka sitta ner och prata igenom saker med honom för det blir alltid en envägs kommunikation d.v.s. att jag pratar och trots att jag flera gånger säger att om det är något han vill ta upp så ska han göra det på en gång. Det gör han aldrig utan det kommer upp ett halv år senare att inte gillar det och det o.s.v.
Du har också rätt om att det inte är någon idé att bråka om det eller försöka övertyga honom om det för vill ha inte så vill han inte och alla har rätt att ändra sig och jag vill inte tvinga någon genom att kompromissa genom att ta upp fördelarna med att vara gift i synnerhet om man har barn.
Ja, jag tror faktiskt att du har rätt. Även om det gör väldigt ont så är det ibland det bästa, älskar man någon så är det bäst att låta denne gå.
Jag är romantisk lagd av mig och det blev sannerligen inte som jag tänkt det i livet men efter att tänkt över saker så kan man i värsta fall lösa barnbiten på annat sätt den dagen det bli aktuellt och jag kan alltid jobba med bröllop istället för att själv gifta mig, för mig skulle det nog räcka för att "stilla" det romantiska begäret hos mig själv.
Jag var väl lite naiv och trodde verkligen att han "var den rätta" eftersom att han faktiskt till största del varit väldigt snäll och gullig mot mig något som jag inte varit van med att killar varit tidigare och föll för det och det faktum att jag inte heller är så lätt att ha att göra med så klart.
Jag ska verkligen sätta mig ner och skriva denna lista :)

Flisanpisan

Äldre 16 Aug 13:49

#3

Ja gör det!:) jag förstår precis vad du menar innan jag träffade min blivande man var jag oxå med en massa idioter. Alla killar bara aah du har så bråttom med allt men jag tänker kan inte en karl älska en för den man är så är han inget att ha. Förstår precis dej. Jag är oxå väldigt romantisk av mej så vet hur det är.. haha btw när jag läste din text så tänkte jag typ aah hon skulle passa med en av mina killkompisar haha han är typ oxå att han vill gifta sej o ha barn o köpa hus o hela volvo villa vovve:) menhan är oxå yngre än dej :p

Men som sagt skriv en plus o minus lista o gå efter den om din kille är värd att vara med. För det går inte att ha en som det inte går att diskutera med. Been there done that. Det är som att prata med en vägg.. :/ berätta sen!;)

Chantelle

Äldre 16 Aug 17:17

#4

Ja nu har jag skrivit en ?För och emot-lista? och det tog sin lilla tid för det var inte lätt och jag kände att jag behövde lämna den ett tag för att fundera över vissa saker men jag måste säga att "För-sidan" till trots är klart överhängande. Jag inser också att det nog är jag som är den ?felande länken?. Jag har trots allt lärt mig enormt mycket under den tid vi haft tillsammans och jag har äntligen fått chansen att utvecklas som person i en parrelation vilket jag aldrig riktigt fått chansen till innan då jag hade ett distans förhållande med mitt ex också och han var mest ett kräk hela tiden. Med den här killen så känns det ibland som att det är för bra för att vara sant, att det är som en saga och att jag inte riktigt förtjänar det. Även om vi också haft våra duster har de förr eller senare löst sig. Han hade en period i våras då han betedde sig som en trotsig tvååring och skulle säga emot allt jag sa "bara för att" men efter att jag försökte förklara hur jag kände när han höll på så ändrade han sig faktiskt och har sedan dess inte gått tillbaka till att bete sig så och med det måste jag säg att han många gånger är väldigt medgörlig när det kommer till det mesta och det hamnar såklart på ?För-sidan?.

Jaha oj ja då gifte du dig väldigt ungt :) I min värld är det förundransvärt att det finns killar som vill allt det där i så ung ålder. Jag misstänker att det kan vara lite av ett storstadsfenomen att de flesta killar inte vill binda sig före 40 men jag har förstått att det snarare handlar om att de måste träffa ?den där rätta?. För mig spelar inte åldern någon roll, bara han är snäll och vet vad han vill i livet.
Oavsett hur det kommer att gå för oss så kommer jag alltid bära med mig den tid jag hade med honom ett väldigt fint minne.

Flisanpisan

Äldre 16 Aug 21:45

#5

Du tänker helt rätt!:) Så kul positiva sidan vann:) det kommer gå bra oavsett:) som sagt att göra listor hjälper ibland.. :) lycka till oavsett vart vägen leder;)

Nu vill han inte gifta sig längre

INNEHÅLL