Tankar/Fundering.

Jag och min sambo har varit ihop i över två år. Vi har börjat kolla på kyrkor och pratat menyer. Vilket känns jätte roligt.  

Men under en längre tid har jag haft problem med mellanblödnngar. Jag började på en tablett som skulle ta bort detta. Och dom hjälpte utmärkt. Inga blödningar och jag kände för att ha mer sex än nånsin. Vi hade det jätte fint mellan oss. Och jag kände hur nära vi kom varandra då vi äntligen kunde börja ha mera sex och inte bekymra oss för blod. Men sen kom blödningarna tillbaka. Jag ändrade på intaget av medicinen och blev av med blödningarna. Men nu har blödningarna kommit tillbaka igen och jag känner mig deprimerad. Jag berättade för min sambo att nu har jag mina blödningar, och till helgen kommer min ?riktiga? mens. Vilket resulterar i att vi inte kommer att ha sex på 8-10 dagar. Jag sa till min sambo att jag förstår och vill gärna att han onanera när han känner för det. Jag sa också att jag kan hjälpa till, gå ner på han eller liknande så han får det skönt. Då säger han att det inte behövs. Att ska han göra nåt vill han göra det med mig, att vara i mig.  Att vi gör det tillsammans då jag med få njuta. Jag sa att jag inte behöver ha det. För jag vet om min blod situation. Men att han ska få njutning är viktigt för mig. För jag vill inte att han ska tänka på hur andra har det i sina förhållanden,  att andra får ha sex men inte han! Han fortsatte med att säga att han väntar gärna på mig. Då förklara jag att den tanken känns stressigt för mig. Jag vet inte till 100% när mina blödningar är över. Vi fortsatte prata, vilket inte ledde till nåt. Han sa bara att jag skulle sluta tänka på detta. Vilket såklart jag inte kan. Låg vaken hela natten! Jag vet bara inte hur jag ska tänka? Eller vad jag ska göra? Både när det gäller han och mig. Det kanske inte finns svar!? Förlåt för att långt brev. Kram.