Två år.
Jag blev arbetslös för 6 månadersen. Visst har vi (jag och min sambo) haft det tufft då det är några 1000 lappar som försvinner varje månad. Men vi har ändå klarat oss.
Precis innan jag blev av med jobbet hade vi kollat på några olika hus, och vi hade kollat på ett slott i Skåne där vi kunde tänka oss ha vårt bröllop. Fast än att jag blev av med jobbet har vi fortsatt pratat på som vanligt om både flytt & bröllop.
Fram tills idag. Idag sa min sambo till mig att han tycker vi ska lägga allt på is i två år! I alla fall fram tills jag får fast jobb och stadig inkomst.
Och han har säkert rätt. Det vara bara det att det kom som en kalldusch. Efter samtalet var han lika glad som vanligt och undrade om jag ville följa med hem till hans mor. Men jag sa nej, att jag hade tvätt som skulle göras. Så nu är han iväg och jag är hemma och gråter. Ja jag erkänner, jag är ledsen över hela denna situation. Vet inte hur jag ska tänka eller tyda den?