Bröllopsstress

Det fina med bröllop, precis som alla andra fester, är att det finns 1000 olika sätt att genomföra dem på :)

1) Jag tror generellt att de som lägger ribban högt är de som verkligen verkligen vill det och då tar man sig nog tid. Vissa har väl mer fritid än andra? Sen tror jag vissa tänker alldeles för detaljerat i början av sin planering. Det finns ju vissa saker man måste lösa t.ex. lokal för fest, lokal för vigsel, skicka ut inbjudningar, hitta kläder, ansöka om hindersprövning osv. Men det i sig behöver inte bara en överväldigande uppgift, särskitl inte om man har nästan ett år på sig. Jag tycker det var skönt att hitta färdiga checklistor på nätet så man visste vad som skulle göras.

2) Precis som ovan, det finns många sätt att genomföra bröllop på och de kostar nog inte alls så mycket alla gånger. Läste någonstanns att snittbröllopet i sverige kostar 50 000 kr. Har läst många trådar här på bröllopstorget där bröllopet kostar mycket mindre! Beror ju helt på vad man vill ha. Vill ni bara gifta er på bryggan på ert landställe och sen ha en enkel buffe/tårta i trädgården behöver inte kosta mycket alls. Men vill man ha stor, fin klänning, många gäster, dyra ringar etc så är det klart att kostnaderna ökar.  Bestäm vad som är viktigt för er! I vårt fall förlovade vi oss och kommer gifta oss inom loppet av 10 månader och det blir lite tight med sparandet nu men då får vi bara anpassa oss till det.

3) Tänk inte på vad andra ska tycka och tänka. Är de dina vänner kommer de bli glada för din skull om du är lycklig. Är de inte glada behöver de inte komma på bröllopet. Låter hårt men man måste göra sådant man själv tycker är viktigt.

Min bästa kompis gifte sig nu i juni och hon har stressat runt i 1,5 år med planeringen. Men hon tänker på alla små detaljer, ville göra allt själv. För henne var det en viktig del i processen men jag tror också det skapar onödig stress för något som ska vara en rolig händelse.

Vi har valt att tänka tvärt om. vi har först nu när det är veckor kvar börjat tänka på små-detaljerna. Och jag upplever inte alls att det har varit stressigt eller intensivt. Jag tror det är bra att prata mycket, särskitl i början av sin planering om hur man vill ha det. När man är överens är det lättare att sne bara exikvera. Sen ska jag tillägga att jag och min Sambo är helt olika som personer, han att svårt att få något gjort förrens det verkligen är bråttom, så det är väl mer jag som gjort saker. Men jag såg till att ha en checklista klar och sen delade vi upp alla punkter och satte slut-datum på dem. Jag satte dead-linen med god marginal så vi alltid hann följa upp senare.

Jag hoppas ni får det bröllop NI alltid drömt om. 

Stort tack för ditt svar! Jag antar att det hela kanske blir större i mitt huvud när jag tänker på det bara för att jag inte pratar med min sambo om det. Det hela kanske blir lättare när vi faktiskt bestämt oss för att gifta oss och inte bara sväva och snudda vid tanken.

Lycka till med ert bröllop :) 

Man börjar planera med mer än 1 år innan och kollar upp olika företag om vad som verkar bra mat men till ett lägre pris. Man kan börja spara till bröllopet innan man förlovar sig. 

Finns det någon anledning till att dina vänner inte gillar din sambo? Du inbillar dig inte det bara?

Som de tidigare skrivit så beror det helt på ambitionsnivån man lägger på sitt bröllop.

Vi började spara över ett år innan, och vi sparade precis varenda krona vi kunde lägga undan varje månad. Vi bestämde vad som var viktigt för oss, och som vi inte ville undvara, och vi bestämde gästlistan. Och då kunde vi göra en ungefärlig uträkning på vad det skulle kosta. Och sedan la vi på 10 000 som en buffert. Bröllopet slutade sedan på ca 70 000 kr. Och det var bra att vi började spara när vi gjorde, för diverse utgifter (typ att bilen la av en månad och behövde repareras, en ny diskmaskin införskaffades osv.) gnagde av budgeten, så ungefär lagom till bröllopet hade vi sparat ihop hela summan. Vissa saker betalades ju efter bröllopet så det funkade. Men man får helt enkelt känna vart smärtgränsen går för dig och din m2b.

Samma gäller för hur man hinner allt. Jag hade ju redan när vi började prata lite löst om bröllop börjat kolla runt på nätet. Typ vart man kunde beställa billigast pynt, mat, vilka lokaler som fanns och vad som ingick i priset på dom. Allt det kunde jag sen presentera för min make, som bara hade enstaka önskemål att tillägga och sedan kunde vi börja ringa runt och prata med ställen för att få mer detaljerad info. Summa summarum var att kyrka, präst (vi ville ha en särskild präst, annars fixar ju kyrkan det) lokal och ringar, var bokade en månad efter förlovningen, ca ett år innan dagen D (eller B ) Kläder och mat, var bokat ett halvår innan, och då beställde jag inbjudningskort från vistaprint och skickade ut. I och med det var allt det allra viktigaste bokat och färdigt ansåg jag, vilket gjorde underverk för mina stressnivåer. Får man undan det viktigaste först kan man göra allt det roliga sen. Sedan hade jag listor, punktlistor där jag gick igenom månad för månad, vecka för vecka, vad som måste göras. Den kollade jag på varje vecka. Och la till vart efter det behövdes.

Vad det gäller dina kompisar - de är ditt liv. Du måste ju kunna välja vem du ska leva det med. Enda gången kompisar har tillåtelse att ha åsikter om det är om relationen är destruktiv på något sätt, men det borde de redan ha tagit med dig i så fall.
Tycker jag i allafall!