Förlovning

Min sambo är inte den mest romantiska heller. :p
Jag började väl prata om förlovning efter 1,5 år nåtsånt, han ville först vänta för han hade en tanke om att man skulle gifta sig inom ett år efter förlovning. Men det är bra att diskutera tycker jag, inte gå o vänta på att den ena ska fria, det känns så gammeldags. :p Man kanske har helt olika förväntningar på vad en förlovning betyder.

Jag fick vänta kanske ytterligare ett halvår, innan han kom med frågan. Han gick inte ner på knä eller så, men han valde en väldigt romantisk tidpunkt - vi satt på en klippa i skärgården och njöt av kvällssolen. Han frågade väl egentligen bara "ska vi köpa förlovningsringar", eller nåt sånt, men det var ändå gulligt för han frågade när han var redo och han valde ett fint tillfälle. <3

Till sommaren ska vi gifta oss, varit förlovade i 5 år nu. <3

Vi har varit ett par i fyra år. Tjatat på han om förlovning i 1 1/2 år ;) och nu den 3 februari gick han äntligen ner på knä! Haha och tydligen så har ringen legat hemma sedan november för han väntade på att en vinterbal ( inom militären) skulle vara men den blev inställd så han valde att gå ner på knä framför 150 militärer på en annan tillställning istället ? så nu planeras bröllop till maj nästa år! :)

Att gifta sig handlar om så mycket mer än romantik. Det är ett stort åtagande juridiskt och den är förhoppningsvis någonting man bara gör en gång i livet. Därför är det viktigt att ingen känner sig pressad eller tjatad på till att ingå äktenskap.

Även när det kommer till den romantiska biten så är det viktigt att viljan kommer från en själv. Tjatar man sig till ett äktenskap så försvinner ju romantiken helt.

Att stå vid altaret och undra om ens partner verkligen vill eller känner sig tvingad är nog inte kul.

När min make friade så gjorde han det helt utan att jag nämnt äktenskap. Han gick ner på knä med ring, rosor, champagne och choklad. En riktig klassiker. Han friade för att han verkligen ville gifta sig med mig. Inte för att göra mig glad eller för att han kände sig tvingad. Han friade för att han verkligen ville bli min make. Den känslan var magisk!

Samma kväll så bestämde vi datum och innan dagen var över så hade vi redan planerat hela bröllopet ;) Vid altaret så visste vi båda att vi verkligen ville gifta oss med varandra.

Vi gifte oss 16 månader efter att han friat och 39 veckor efter bröllopet föddes vårt första barn :D Nu sitter vi här med en treårig son och en 1,5 årig dotter.

Min poäng är: tjata inte om något så viktigt! Fria själv istället. Men tjata inte. Om du friar och han säger nej så vill han inte gifta sig med dig just nu. Sen kan jag tycka att det är ganska svinigt beteende att säga att du inte får fria. Du ska bara gå och hoppas och va tyst. Då är det bättre att säga som det är, att han inte vill gifta sig med dig. Därför vill han inte att du ska fria och därför vill han inte fria själv. Hade han sagt så så hade han varit mer ärlig och inte låtit dig gå med falska förhoppningar. Ärlighet är ganska viktigt i ett förhållande.

Njut av bebisen och vänta med äktenskap tills ni båda verkligen är redo och vill :)

Jag och min man blev tillsammans september 2011 januari 2016 åkte vi och köpte förlovningsringar efter en lång tids väntan vi hade varit på 1 bröllop tillsammans när vi hade varit tillsammans i 11 månader. Strax därefter började vi prata om bröllop och allt runtomkring.

Men det dröjde ju några år innan vi förlovade oss.

Även barn pratades det mycket om.

Vi fick tummen ur röven att ta oss till den affären vi ville köpa ringar när min mans yngre bror förlovade sig och gifte sig sommaren 2016. Då var vår planering i full gång.

Maj 2017 så gifte vi oss äntligen efter 5,5 år tillsammans. Om 2 veckor har vi varit tillsammans i 6,5 år och jag har gått över 6 dagar nu med vårt första barn