Snarkningar. Får ni sova?

Det händer att min make snarkar så att han t o m väcker mig efter att jag lyckats somna. Inte kul...

Många nätter på soffan i vardagsrummet blir det... För mig alltså, hellre än lika sur och sömnlös sover jag i vardagsrummet med stängd dörr mellan oss...

Min man snarkar så gardinerna fladdrar. Jag har inte ont av det. Det har blivit ett ljud som hör hemma hos oss. Jag tror aldrig att jag har stört mig på det.

När han har varit ute och festat är det ett annat ljud och det hör jag.

Jag störde mig tbland på att min man snarkade. Det var inte allvarligt, men sedan han gått ner i vikt (20 kg!) snarkar han aldrig längre. Nu ska vi bara ta itu med mig..

Och detta ämnet dyker upp idag... efter den natt jag haft...

Oftast går jag och lägger mig först och somnar innan honom och det går jättebra.

Men inatt höll han sån volym så jag vaknade. Vid tjugo i fem.

Orättvis som jag är petar jag på honom några gånger (får inte jag sova får inte han sova, typ). Sen tar jag täcket och går.

MEN det visar sig att det ligger en kasse pappersinsamling och några mystiska tekniska attiraljer på gästsängen. Nu är han i onåd. Gruff-gruff, gruffar Dea och söker vidare efter en lugn sovplats, med täcke och kudde i famnen.

Soffan brukar vara trevlig, där drösar jag ner, rakt på ett par trådlösa hörlurar som naturligtvis inte ska ligga i soffan. Gruff-gruff. Tror inte de gick sönder. Slänger upp dem på soffbordet och finner till min förvåning att min älskling inte plockat undan disken efter kvällsmaten som jag bett honom.

Ett sovtroll kan givetvis inte sova bredvid disk (?), utan gruffigare än nånsín (över oredan) gruffar jag tillbaks till sovrummet där oljudet tystnat nu.

Jag lägger mig, sambon vänder sig för att ge mig plats, och börjar snarka igen.

-
-
-

När jag vaknar, beredd att gnälla på min stackars snarkande stökiga älskling, är det rent på gästsängen och soffbordet, och han klagar på att han snarkat så att han väckt sig själv och inte fått nån sömn i natt.

Allt är förlåtet.

Min man snarkar så det står härliga till hemma, och jag håller stundtals att gå i bitar! I natt var det otroligt jobbigt, han har en näsvidgare i plast som ska hjälpa och jag hade öronproppar i öronen men inget hjälpte! Efter mycket puffande och gruffande från min sida skickar jag ut honom på soffan att sova. Han lägger sig i datarummet iandra änden av lägenheten på bäddsoffan och drar igen dörren medan jag ligger kvar i sängen med öronpropparna i öronen... fattar ni att jag hörde hans förb****nade snarkningar i alla fall!!! Den mannens decibel måste vara svårslagna....

Jag sover som en stock och vaknar inte av något. Jag vet inte ens om min sambo snarkar eller inte. Däremot så vet jag att jag själv snarkar för det hör tydligen han ibland när han går upp tidigt och jag har sovmorgon. ;)

Efter att ha levt med en far i över 20 år som snarkar hör jag inget av min sambo. Kanske om man ligger vaken en kort stund mitt i natten för att man vaknat av nån anledning så kan jag höra sambon snarka men oftast räcker det med att jag "väsnas" lite med att "humma", Harkla mig och dra i täcket.
(120cm säng och gemensamt täcke) Då brukar han vända på sig och friden lägger sig...

Hejsan!

Min smabo snarkar ganks högt ibland så jag tror att jag kan bli tokig, men det lustiga är att när han inte sover hemma så kan jag inte sova för att det är för tyst Jag tror att man aldrig vänjer sig men man lär sig leva med det.

Antingen sover jag väldigt hårt, eller så snarkar min man nästan inte alls.
Det är mest när han är förkyld och/eller har astma, som jag hör honom snarka. Jag vaknar av ljudet, men när jag konstaterat vad som låter har jag inga bekymmer att somna om. Värre är det med visslande astmatiska luftrörsljud...

Hemma hos oss är det nog jag som snarkar, åtminstone påstod alltid mina studiekompisar att jag gjorde det, men min man påstår att han aldrig hört mig snarka utom nån enstaka gång när jag fyllesnarkar...

Jag tror inte att såna där plåster och andra påhitt är särskilt effektiva, åtminstone inte för storsnarkare.
Skulle jag och min man störas av varandras snarkningar, så skulle det nog ibland bli skilda sovrum.

Min pappa snarkar rejält! Han har t.o.m. fått en speciell mask med ständig luftström att sätta över mun och näsa. Numera får mamma äntligen sova. För det sov hon ofta i gästrummet.

Jag har nog motsatt problem.. Då gubben inte snarkar kan jag inte sova.
Min gubbe brukar föra ett herrans liv om nätterna genom att både snarka och prata högjutt i sömn. Jag brukar sova som en stock. Men när han inte snarkar eller pratar i sömn har jag svårt att sova, då brukar jag sätta på radion.