FN-tjänst (långt)

Ja, då var det bestämt...

Igår beslutade riksdagen att Sverige ska skicka en FN-styrka till Liberia. Det betyder att på tisdag åker min sambo till afrika och blir borta i ett halvår.

Först när beslutet kom så kändes det bra, äntligen fick vi veta och slipper sväva i okunskap. Men ikväll slog det mig att han kommer att vara borta lääääänge.

Det har varit jättejobbigt ända sedan i december då min sambo fick rycka in för att börja alla förberedelser. Vad som dessutom gör allt lite mer komplicerat är att vi precis skulle flytta 60 mil till en ort där jag knappt känner några. Nu har det lust sig så att jag ska bo hos mina föräldrar tills han kommer hem. Det är jobbigt nog att han ska åka, ännu jobbigare hade det varit att flytta 60 mil till en ort utan släkt och vänner.

Men det som faktiskt är jobbigast är de blandade känslorna jag har. Självklart så hade ellt varit mycket enklare om han varit kvar hemma. Men jag vet ju att han gärna vill detta och det kommer inte så många chanser som denna. Det var ju därför han valde att gå med i insatsstyrkan istället för att åka till Kosovo. Ända sedan vi träffades för snart 5 år sedan har jag vetat om att han vill ut på utlandstjänstgöring och jag det är helt OK för mig. Dessutom är jag ju stolt över honom.

Dessutom är det ju så att vi inte skulle ha råd att gifta oss nu om han inte skulle åka. Men lika kul som det är att han friat är ju att planera tillsammans för bröllopet. Vi har iaf planerat så gott det går fram tills nu. Sedan får jag planera själv fram tills han kommer hem i september.

Kände att jag behövde skriva av mig lite. Nu ska jag iaf jag och katterna snart flytta hem till mamma och pappa. Vilket också har sina fördelar, kostar gratis, lagad mat, (även om jag misstänker att jag får laga mat också), och så får jag rida så mycket jag vill. :)

/Ingrid