hjälp!
jag har börjat tvivla ordentligt på min sambo! Anledningen till detta är min sons far! vi separerade för ca 18 månader sedan, då hade vi grälat varenda dag i 1år och vi kände att vi behövde en paus. men nu har vi pratat några gånger och det har visat sig att vi har BARA grälat om missförstånd! känslorna mellan oss har alltid varit (så länge vi hade det bra) djup kärlek där man älskar varandra ganska "passionerat". Och vi har ju vår son som vi vill allt gott i hela världen!
Med min sambo har jag det bra! Vi har ju inte varit ihop särskilt länge, kärleken mellan oss kan jag inte förklara! vi är vänner, vi har roligt ihop, jag vet att det inte finns någonting som han inte skulle göra för mig.
men jag irriterar mig på saker hos honom tyvärr. han pratar om sitt jobb väldigt ofta, annars pratar han om vad för saker vi ska skaffa(datorer, hus barn mm mm) han är ganska klängig! jag kan inte sitta i soffan utan att få honom i knät, få hans arm runt mig eller att han drar ned mig i sitt knä. han säger att han älskar mig flera ggr/dag orden tappar innebörden totalt!
Den största skillnaden mellan mitt x och min nuvarande är att min nuvarande är mognare, och när jag träffade honom betedde sig mitt x väldigt omoget. men nu har mitt x vuxit upp (han är ju trots allt 29 i år) och när vi pratar så känns det så bra!!
vad ska jag göra??? jag har ingen koll på någonting just nu!