Tvingad till hemmafru?

Lite beror det på varför du går hemma. Är du sjukskriven så skall du inte acceptera någonting alls tycker jag. Men är du arbetslös så tycker jag att det inte är mer än rättvist att den som är hemma tar ett större ansvar för hemmet. Dock inte på helger och annat då den andre också är hemma. Gör man så får man en bättre fritid tillsammans när den andre kommer hem. Och så småningom skall man väl få ett jobb förhoppningsvis och då gäller det att ändra reglera igen. Jobbar båda så är det definitivt lika ansvar i min bok i alla fall. Men det är bara min åsikt.

Håller med AstaC helt!

Kan inte säga mer än att jag håller med Asta C....vore annars inte rättvist...

Om man är arbetslös ska man ju egentligen jobba heltid med att söka jobb så egentligen skulle man ju i teorin inte ha mer tid än en heltidsanställd, men verkligheten är ju ofta inte så. Om jag var arbetslös (nu vet jag ju inte om det är därför du går hemma isis) och min sambo inte skulle jag nog göra mer hemma än han, om jag inte var helt upptagen hela tiden med jobbsöket, mest för att jag skulle tänka att "jag är ju ändå hemma, då kan jag göra lite extra så slipper sambon göra detta när han kommer hem och är trött".

Just nu sitter jag mycket hemma eftersom jag skriver min magisteruppsats och det blir faktiskt att jag gör mkt mer än min sambo, mest för att det blir som en skön avkoppling mot att bara skriva på uppsatsen, man behöver ju lite tankerum. Fast det är klart, när han någon gång klagar "åhhh måste _jag_ laga maten idag" då blir jag ju lite sur eftersom jag gör det mesta andra!

Då jag var arbetslös så tog jag hand om det mesta i hemmet.
Jag bäddade, diskade, blockade undan lite, tvättade osv. Det var inget som störde mig eftersom han slet på sitt jobb och jag vara ju bara hemma.
På så sätt fick vi mer fritid tillsammans och han behövde inte jobba dubbelt mitt i veckan.
På helgerna hjälptes vi åt om där fanns något att göra.

Nu när vi arbetar båda två så delar vi på allt så gott det går.

Jema

oavsett om det har varit pga arbetslöshet eller sjukskrivning (beror visserligen på vilken typ av sjukdom, har man 40 graders feber så är man ju ett solklart undantag) så har den som är hemma hos oss det största "ansvaret" för markservicen.
Dock så kanske det inte alltid fungerar (där håller dock inte min sambo alls med).
Men grundidén är att den som arbetar ska slippa att göra det mesta.
Sedan åker ju jag mest på matlagning och disk eftersom mina kunskaper inom mat är större. o eftersom jag lagar maten så brukar jag ordna o stöka i diskmaskinen oxå.
Tvätten har han totalförbud på sedan ett litet missöde.

Jag tycker faktiskt inte att det behöver vara så att den som är hemma sköter markservicen. Ni bor ju där båda två och ska ta gemensamt ansvar för hemmet. Om jag var arbetslös och DESSUTOM fick ta all markservice skulle jag nog flytta hemifrån... Snarare så att jag inte tycker det är mer än rätt att man med gott samvete kan få använda ev. extratid om man är arbetslös till kompetensutvecklande kurser eller att bara ha roligt med kompisar eller ägna sig åt en hobby - helt enkelt för att känna att man har en meningsfull tillvaro trots arbetslösheten.

Vi gör allt hemarbete tillsammans, alltid. Enda undantaget är att om någon lagar mat, diskar den andre. Så om jag gick hemma skulle jag möjligen kunna sträcka mig till att laga mat tills han kom hem då och då, men han skulle diska. Resten av hemarbetet ogillar vi båda för det mesta och har bestämt oss för att dela på det, oavsett om den ena skulle vara arbetslös, hemma med barn eller sjukskriven. Man ska inte ha något extra straff för att man av någon anledning är hemma. Eller någon extra avlastning för att ens partner inte har jobb. Tycker vi.

Förra sommaren var min sambo arbetslös och jag jobbade heltid. Eftersom han hade mer fritid än jag så fixade han det mesta vad gäller mat, plock, handling osv. Varje dag när jag kom hem stod maten på bordet. Dock storstädade vi tillsammans varje vecka. Den här sommaren är det min tur och då kommer jag självklart göra samma sak för honom.

Jag tycker att det inte är mer än rätt att den som har mest tid gör mer av hushållssysslorna. Då får man ju mer kvalitetstid när partnern äntligen kommer hem från jobbet.

Men när man börjar jobba igen bör nog båda vara uppmärksamma på att man tar lika ansvar igen. Det är ju inget kul om den före detta arbetslösa fortsätter sköta allt i hemmet trots heltidsjobb.

Jag tycker inte att du ska behöva göra allt. Och var vaksam så du inte fastnar i det om/när du börjar jobba igen!!!!

Jag jobbar inte heltid sa jag ar teoretiskt hemma mer an min pojkvan. Men eftersom jag ocksa soker jobb och planerar infor vart brollop sa ar jag inte hemma sa jattemycket. Darfor blir det inte sa att jag gor sa mycket mer an min pojkvan. Jag brukar handla och laga maten sa att den ar klar nar han kommer hem, men da diskar han efterat. Och dessutom brukar jag stada lite grand de dagar jag har mycket tid over. Men det ar verkligen inte sa att jag kanner att jag maste skota allt hemma, jag ar trots allt inte anstalld som stadtant. Det ar ju inget jag valt och inget jag tycker ar roligt... Men visst gor jag lite mer an honom, da har vi ju ocksa mer tid tillsammans.

Håller med Scarlett! Jag jobbar som springvikarie lite nu och då men resten av tiden är jag arbetslös och går hemma. Jag har en och en halv högskoleutbildning och sökt hundratals jobb men ändå inte lyckats få något. Jag gör det jag känner för här hemma men det är absolut inget krav från min sambo, vi städar och tvättar istället på helgerna. Det är ju bra för de som känner att de vill men varför ska jag tvingas till dubbel börda? Typ bestraffas för att jag är så usel för att jag inte kan få nåt jobb... att städ och tvätt är det enda jag duger till.. Nej tack.

Acceptera inget du inte vill acceptera. Säg ifrån och dela upp.