• gryning

    om skadeglädje

    Skulle vara intressant att diskutera skadeglädje. Tillåter ni er att känna det nån gång? När då? Fick följande historia på mailen idag:

    Hans fru fick bara 3 dagar på sig att flytta.
    Hon ägnade första dagen åt att packa sina saker i flyttkartonger.

    Andra dagen kom flyttfirman och hämtade hennes tillhörigheter.

    Tredje dagen satte hon sig ner för sista gången vid deras vackra matsalsbord,
    tände levande ljus, satte på lite skön bakgrundsmusik och festade på 1 kilo
    räkor, en burk fin kaviar och en flaska Chardonnay.
    När hon var klar gick hon in i varje rum och lämnade räkskal och kaviar
    i håligheten i fållen på gardinlängderna.
    Hon diskade och gjorde fint i köket och gick därifrån.

    När maken återvände med sin nya flickvän så var det en fröjd de första dagarna.
    Sakta men säkert började huset sedan att lukta.
    De provade med allt, skurade och vädrade.
    De kollade ventilationen så det inte fanns några döda gnagare, mattorna ångtvättades.
    Hängde upp Air fresheners överallt.

    Saneringsfirma inkallades, så de fick flytta ut några dagar.
    De betalade även för att byta ut den dyra heltäckningsmattan. Inget fungerade.
    Folk slutade komma över och hälsa på. Hantverkare vägrade jobba i huset.
    Hushållerskan sa upp sig.
    Till slut stod de inte ut längre så de bestämde sig för att flytta.

    En månad senare, fast de sänkt priset till hälften, kunde de
    inte hitta någon köpare till sitt stinkande hus.

    Ryktet spred sig, fastighetsmäklarna ringde aldrig tillbaka till dem.
    Till slut lånade de en stor summa pengar från banken och köpte ett nytt ställe.

    Ex-frun ringde sin förre make och frågade hur allt var. Han berättade hela
    historien med det stinkande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon
    saknade sitt gamla hem så hemskt mycket och skulle kunna tänka sig att
    reducera skilsmässouppgörelsen i utbyte mot att få huset tillbaka.

    Medveten om att hans ex-fru inte hade en aning om hur fruktansvärt det luktade,
    gick han med på ett pris som var en tiondel av vad det var värt... förutsatt att hon skrev under samma dag.
    Hon gick med på det och inom en timme hade hans advokat levererat papperna.

    En vecka senare stod mannen och hans nye flickvän och flinade
    när de såg flyttfirman packa ner deras saker och flytta dem till deras nya hem...

    …inklusive gardinlängderna...

  • Svar på tråden om skadeglädje
  • Pa´sHeffaklumpan

    Självklart så känner man en viss skadeglädje ibland
    Har fått ngn liknande variant via mail på just detta tema "räkskal"

    På tal om räkskal så, hör ju egentligen inte hit men historien är rätt söt och säger en hel del om folk med förutfattade meningar om saker man egentligen inte vet ngt om.
    I början på 60talet fick mina föräldrar nya grannar, en famlij från jugoslavien och min bror som var 4-5år började genast leka med familjens jämnåriga son. Efter ett par dagar började min brors jacka lukta väldigt illa och mamma muttrade ngt om att han minsann inte fick leka med den där sonen från den konstiga familjen eftersom dom luktade så konstigt (till saken hör att det var typ första invandrarna som mina föräldrar träffade på, inte lika vanligt som idag...) Ett par dagar senare skulle hon tvätta brorsans jacka och hittade då en påse räkor i fickan, räkorna hade min bror + en bekant inhandlat för att ge till våran katt men sen glömt bort det......
    Behöver knappast tillägga att min mamma skämdes som en hund och efter det blev hon väldigt försiktig med att "döma" folk på förhand

  • Monn

    He he he, jag gillade den historien! Skadeglädjen är den sanna glädjen, var det någon som sa och ibland kan det faktiskt stämma. Jag vill helst inte känna skadeglädje, men ibland går det inte att hjälpa det. Före sommaren var en vän väldigt elak mot mig, men nu har det slagit tillbaka mot henne så att jag har det "bättre", om någon förstår hur jag menar. Det är jag faktiskt väldigt glad för!

  • *Blomman*

    Visst kan det hända att man känner skadeglädje...

    I våras jobbade jag med grupparbeten med två personer jag själv inte valt till gruppen. Det resulterade i att jag fick göra alla grupparbeten själv. Även när jag blev sjuk och febrig (salmonella) var jag tvungen att ta mig till skolan och arbeta. De brydde sig inte hur jag mådde. Personerna jag jobbade med lyfte inte ett finger, men jag lät dem hållas eftersom man måste hålla god min på seminarierna och visa att man kan jobba i grupp. Självklart lärde jag riktigt mycket av att göra allt själv och det gick lysande på tentan. Min glädje var maxad när jag kollade deras resultat på sluttentan och såg att båda misslyckat grovt. :D

  • Forsfors

    Jag kände riktig skadeglädje när min far (som varit elak mot mamma och skitit i mig större delen av uppväxten) hälsade på och backade in sin bil i en lycktstolpe när jag berättade att den snygga bilen som stod parkerad utanför mammas port var hennes! hon har inte haft råd med bil på flera år och han byter bilar lika ofta som brallor, och han är ruskigt missunsam mot henne, så när han fick veta att det var hennes stirrade han så mycket och avundsjukt på den att han inte såg vad han gjorde utan backade in i lycktstolpen...

  • EmmaPemma

    Synden straffar sig själv....
    Självklart känner man skadeglädje ibland .

  • Sarge

    Jag kan känna skadeglädje ibland.....
    senast var (har skrivit en länk & berättat om detta tidigare)när jag fick reda på att mitt ex & hans nya tjej väntar bar....jättekul för dom !!
    Det "roliga" här, som jag känner skadeglädje över är att hon, som är typ 150 cm lång, gick upp så förbannat mkt i vikt & slutade på typ 99 kilo !!
    Mitt ex är rättså utseendefixerad & var noga med att man skulle vara snygg & smal & så.....därav min skadeglädje !!

  • StinaS

    Har också en story om riktig skadeglädje. Var och körde på en 90-väg utan vägren. Smal väg alltså. Ser i backspegeln en bil komma i hög fart. När han kommer ifatt börjar han köra precis i baken på min bil och blinkar och har sig för han vill om. Eftersom jag inte har någonstans att ta vägen så kan jag inte göra mycket.

    Till sist kommer en raksträcka och han kör förbi, visandes fingret. (Observera att jag själv höll 90-100 km/h).

    Efter en liten stund kommer jag ifatt bilen. Då står den på höger sida. Bredvis står en polis och håller på och skriver ut en böteslapp.

    Jag saktade in lite och vinkade till mannen i bilen. Konstigt nog vinkade han inte tillbaka!

  • Nyfiken gul , nu fru

    Visst är man skadeglad... tyvärr.. i vissa sammanhang kan man faktiskt hålla sig för skratt...

    men ibland blir hämnden ljuv och man kan inte annat än le...

    när en väninna till mig predikat högt och vitt och brett om hur fantastiskt hennes äktenskap varit i alla år och hur de nu planerat för flera barn och flytta till större...
    och hur hon själv fördömt alla som skiljer sig och skriker högt åt alla otrohetsaffärer, hon har kort sagt varit dygden själv..

    tills en dag då hon gråtandes ringer och säger att hon ska skilja sig.. hennes man har hittat en ny kvinna som dessutom väntar barn...

    gapskrattet blir högre när man dessutom får höra lite senare att hon själv varit otrogen ett antal gånger...

Svar på tråden om skadeglädje